”Mellan höghusen växte känslorna sig stora”

Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson XXXX-
fallandeTvå citat jag har märkt ut med hundöron (ja, jag har blivit en sådan människa nu..!) under läsningen:

Mellan höghusen växte känslorna sig stora och det fanns sällan någonstans att göra av med dem, så man bar dem. Man bar dem i skolans korridorer, höll sig undan dem man var rädd för och drog sig undan dem man var rädd för och drog sig mot dem man hoppades var som en själv. man bar dem när ens bästa kompis skåp hade blivit uppbrutet och någon ritat ett hakkors på insidan av skåpdörren. Man bar dem när man fick sin första kyss, elva år gammal, under ett disco som hölls i klubblokalen vid Hagsätras idrottsplats.

* * *

Alla som sitter här föll en gång in i psykoser och tog sig aldrig ur dem, men såg till att begå ett eller två stora grova brott innan de havererade. Alla är kraftigt medicinerade. Förvånansvärt få bär på barndomstrauman. Förvånansvärt många bär på ingenting alls.

Jag markerade de här citaten eftersom jag tyckte om dem, att de var vackra och träffande. Senare upptäcker jag att de ju tangerar samma sak. Bärandet. Leo Junker, polisen vi lärde känna i Den osynlige mannen från Salem, bär på tyngden av sina senaste fall. Han bär även med sig en burk Sobril i fickan, en burk han ofta tar fram och öppnar. Ibland tar han rentav omedvetet fram den, för att bara känna dess trygga tyngd i handen, likt ett radband för den religiösa. Han bär ansvaret för utredningen av en mördad sociolog som forskat kring extrempolitiska organisationer.
Och i periferin finns ett par vänner, inte helt olika Leo och Grim i den förra boken (redan citatet om höghusen andas ju Leos Salem-barndom), olika men med starka band dem emellan. Också där blir det att bära: masker för att ikläda sig rollen av någon man inte är fullt ut. Ansvar när den andra inte kan, som stjälps över på axlar som är lite för späda, lite för ovilliga.

Fotnot: I en intervju i Hufvudstadsbladet förra veckan (ej på nätet) läser jag förresten att mordoffret Heber och Säpo-agenten Goffman har fått sina namn från kända sociologer (Max Weber, Ervin Goffman). Sociologi är inte mitt ämne, och det här är referenser som utan intervjun hade gått mig förbi. Ändå blir jag förtjust i den här sortens blinkningar till folk som är smarta och/eller insatta nog att förstå dem.
Rec.ex. från Piratförlaget.

Annonser

5 thoughts on “”Mellan höghusen växte känslorna sig stora”

  1. Ping: En referensblinkande Carlsson | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s