Ofrivillig omläsning

Jag började läsa mitt bibliotekslån Om jag stannar av Gayle Forman, och efter ett tag tyckte jag en de av detaljerna känns bekanta. Kanske förknippar jag sjukhusscenerna med Afterwards? Men nej, när det börjar pratas om musikläger tvingas jag kolla på först den här bloggen och sedan de ännu äldre texterna på Blogspot-sidan, och visst har jag läst Om jag stannar (If I Stay) en gång tidigare, för inte mer än tre år sedan. Konstigt nog är jag inte alls lika lyrisk den här gången – snarare tycker jag att den glada familjens dialoger och pannkakstätande känns nästan Francine Pascal-artat i sin glättighet. Tydligen blev jag även rörd av bästa vännen och pojkvännen första gången jag läste, nu tycker jag snarast den överlägset starkaste scenen är direkt efter olyckan då CD-skivan fortsätter att spela samtidigt som den svårt skadade/döda familjen ligger utfläkt på olycksplatsen.ifi
Så konstigt att jag kan ändra åsikt så pass radikalt på en relativt kort tid – gissa bara om det här förstärker min rädsla att läsa om gamla älsklingsböcker! Bland dem ligger nog White Oleander bäst till ifall jag skulle våga mig på det där med omläsning, men den är det å andra sidan ännu längre sedan jag läste..! Tänk om jag skulle vara tvungen att omforma min åsikt om den?

If I Stay har förresten biopremiär i Finland i dag. Jag kommer inte att hänga på låset för att se filmen, men samtidigt är det inte omöjligt att jag någon gång ser den, kanske i hemmasoffan eller potentiellt fulgråtande på ett flygplan?

Annonser

8 thoughts on “Ofrivillig omläsning

  1. Då ska jag nog inte läsa om den här… Och inte tänker jag se filmen efter att ha läst några recensioner, den verkar inte riktigt fokusera på det som grep mig så starkt. För mig var det nog också så att så väldigt mycket hände inuti mig när jag läste boken och att det var lite chockartat, tror inte att det kan bli så om jag läser igen.

    • Aha, vad intressant, men ja, då är det ju ännu större ”risk” med omläsningen. Men fint när en bok griper tag in en sådär kraftigt, då är det ju svårt att motivera för andra, kanske vill man inte ens göra det? Så känner jag lite med Tana French just nu, drygt halvvägs som jag är. Men tycker ändå du ska läsa den 🙂

      • Åh men du behöver inte alls motivera varför jag ska läsa Tana Frenchs nya (där handlar det nog mer om att hålla ner mina egna förväntningar efter gudomligt starka ”Broken harbour”). Den ska läsas snart, så fort jag får en läslucka att klämma in den i (och lite läslugn som jag tycker den förtjänar).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s