What My Mother Doesn’t Know av Sonya Sones XXXX½
Sophie är kär i Dylan, hennes mamma och pappa grälar och hon önskar att hennes mamma skulle var mer som Grace eller Rachels mammor. Som faktiskt frågar dem saker och pratar med dem vid middagsbordet, inte bara tittar på såpoperor dagarna i ända.
After that we didn’t say anything else
but our bodies seemed to be
carrying on a conversation of their own,
leaning together
into every curve of the road,
sharing skin secrets.
Ett rätt enkelt upplägg faktiskt, men berättat så oerhört pricksäkert och starkt genom prosalyriken fascinerande form. Ibland en rolig liten knorr på slutet av varje ”kapitel”, men också väldigt mycket djup och sorg. En pärla!
Sones böcker går dessutom skitbra bland en del ungdomar, trots att de är så litterära så hittar de till en del av de som har svårt att ta till sig tjockare böcker. De som inte läser så mycket annars. Tänk att lyckas skriva så stort och ändå fånga de ovana läsarna, va!
Åh vad roligt att höra! Vilken gåva hon har, fantastiskt
Den är fantastisk, liksom fortsättningen. Håller med Bokomaten om att de funkar väldigt bra som boktips till vissa som inte är så vana läsare. Jag försöker just nu formulera en recension om hennes ”En sån där vidrig bok där mamman dör” och hoppas komma på vad det egentligen är som hon gör så bra, förhoppningsvis hinner jag komma på det tills på fredag då jag planerar att publicera recensionen 😉
Har lånat hem även fortsättningen, den på svenska tyvärr så får se hur det funkar! Finemang, surfar in på fredag och kollar då!
Vi är den bra! Riktigt bra översättning också faktiskt.
Nu läste jag tvåan översatt, funkade bra även om jag gärna hade fortsatt på engelska (men det här var vad biblioteket hade)
Även jag håller med om att båda böckerna (minns inte namnet på den andra men de svenska omslagen hänger ihop på ett snyggt sätt) går hem hos även mindre läsvana tonåringar. Så pass mycket att båda böckerna försvunnit ur vårt bokrum på jobbet, det brukar vara ett säkert tecken på att boken var bra 🙂
Som sagt helt härligt att det funkar för båda läsovana unga som oss äldre bokmalar 😀 Liksom extraopoäng åt boken/författaren då
Vid närmare eftertanke kanske jag blandar ihop titlarna men Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet har i alla fall gått hem (bokstavligt talat då de ju försvunnit) hos eleverna
Pingback: Sonya Sones igen | Bokbabbel