Ibland blir skogen vred av Rebecka Åhlund XXX½
Det här är den fristående fortsättningen på den oerhört stämningsfulla boken Flickan på tavlan, boken som skrämde hariga lilla mig trots att åldersrekommendationen är 9-12 år, haha. Den här gången åker Ella på kollo tillsammans med figurer vi minns från förra boken (Dylan!), men där finns också Lo som hon delar rum med, Lo med rosa hår och cigaretter i fickan och en blick som får det att kännas varmt i magen på Ella. Älskar det där, att Ella både kan tycka att Michel är snygg och att det är något fint med Lo, att hon när hon får höra att det är någon på lägret som tycker extra mycket om henne undrar om det är en kille eller en tjej. Inget liksom direkt utskrivet, men ändå något som känns fräscht i framför allt en barnbok. Bra där!
Stämningen i boken är inte lika stark som i Flickan på tavlan, idén och utgången känns mer förutsägbar, men det kan jag ännu vara okej med, däremot blir jag väldigt förvånad när boken strax efter en dramatisk scen bara pyser ut i ett slut på två sidor. Den här styggelsen finns det massor av i vuxendeckare, men jag blir lika upprörd varje gång sådant händer. En del av den stämning boken byggt upp pyser iväg som ur en ballong och lämnar en tommare än vad som hade varit nödvändigt.
Plus förresten för stämningsfulla omslag på båda böckerna! Gillar även titeln på denna.