Liv till varje pris av Kristina Sandberg XXX½
Åren har gått, Majs barn börjar bli stora, tonåringar rentav, börjar sällskapa, flyttar hemifrån så småningom – fast med lite motgångar och snopna miner emellanåt. Primärt tänker jag att det ska göra Maj nöjd, just småbarnsåren var väl inte riktigt hennes kopp te? Men Maj är inte lycklig. Vad ska hon ta sig till i alla dessa stora rum när ingen drar ner, stökar till? Hon lagar mycket mat fortfarande, tycker mig se lite njutning i det, stoltheten över bakverken, motståndet mot margarin, det är smör det ska vara, det ger djup i bakverken!
Överlag smyger sig nutiden på, diskmaskiner, frysar. Samtidigt, ett samhälle i förändring, vissa tjänster behövs helt enkelt inte mer. Det blir svårt först för Tomas, sedan för Maj. Inte heller mellan dem är det friktionsfritt, ibland verkar de finna ett lugn men sedan börjar något skava igen:

Åh. Som om prat var det enda botemedlet. Som ord inte också… kan karva mot märgen och göra gropar, fula ärr.

Kanske hade jag hoppats på mer sinnesro för Maj, att hon skulle vara mer nöjd med sig själv, sina barn, sitt liv. Möjligen blir hon det, slutligen, förlikar sig med situationen åtminstone, men även om det här är den sista delen i trilogin ser det ut att vänta både himmel och helvete bakom hörnet för Maj och hennes närmaste. Viktigt är ändå att Liv till varje pris är de andra två böckerna trogna, att den trogna läsaren får sitt lystmäte och sin avslutning. Majs värld är vitt skild från min egen, men det är en värld jag gärna sjunker in i. Fast hade Maj själv vetat om det hade hon nog misstyckt å det grövsta:

Anita bara läser romaner och går på bio. Man kan inte leva sitt liv i berättelserna! Man måste också stå ut med det jordiska.

Rec.ex. från Norstedts.