Småtrevligt men inte banbrytande

Den stumma flickan av Hjorth & Rosenfeldt XXX½
stummaPsykologen och profileraren Sebastian Bergman är tillbaka med sitt riksmordsgäng, och hör och häpna så är just Sebastian inte den skitstövel han varit i de tidigare böckerna. Mycket av boken kretsar ändå kring dels hans hemlighet, dels hans sorgliga förflutna. Fallet som Riksmord får ta sig an är ett massmord i det småsömniga Torsby – en familj som öppnat dörren när någon ringt på och sedan blivit brutalt nermejade med gevär, en efter en. Mamma, pappa, barn. Fast det finns några små fotspår i blodet som inte tillhör de döda barnen, det fanns en kusin på besök och hon har flytt. Har hon sett något, det undrar både polisen och mördaren…

De tidigare böckerna i serien har ju varit riktiga bladvändare, och även profilerararbetet intresserar mig. Den stumma flickan känns dock inte som något banbrytande, jag läser mest av gammal vana och för att jag redan är fäst vid serien, inte för att det är gastkramande spännande. Förutom den där typiska Hjorth & Rosenfeldtska knorren på slutet, där bränner det till, men utvecklingen får vi tydligen vänta på till nästa bok. Okejdå, när kommer den?
Rec.ex. från Norstedts.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s