Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones XXXX-
Översättning: Ylva Stålmarck
Jag antar att man kan säga att det här är en fristående fortsättning på  What My Mother Doesn’t Know som på svenska är översatt till Vad mina vänner inte vet, men jag tycker nog att man ska försöka läsa dem i rätt ordning för att lättast hänga med och uppfatta alla nyanser. Den här boken tar vid i exakt samma sekund som den förra slutade, men den här gången är det ur Robins perspektiv man får följa allt – den spirande kärleken, känslan av att ha någon man tycker så otroligt mycket om i sin famn, sorgen när andra vänder ryggen till. Jag tycker om att Robin får ett eget liv bortom Sophie också, att han börjar på konstkurs och får leva upp, komma bort från det ok som skolvärlden blivit för honom.
Jag är inte lika lyrisk – pun intended, de här böckerna är alltså skrivna på prosalyrik – över den här som över den första boken, framför allt tycker jag det blir lite för prutthurtigt med allas hollywoodaktiga insikter där mot slutet. Sedan känns Robins röst inte riktigt lika stark som Sophies – må det sedan vara andra boken-fenomenenet eller översättningen eller bara min egen subjektiva smak som spelar in kan jag inte uttala mig om. Jag håller ändå fast vid att de här böckerna är riktigt riktigt bra, och lärare och bibliotekarier inom #boblmaf har dessutom vittnat om att de här är böcker som går hem både hos vana och ovana läsare, vilken konst är inte det, hos en författare? Missa alltså inte!