Månadsarkiv: november 2014

Adventsdrömmar om en HP-box

Publicerad den av
8

Glad första advent, sitter ni vid det första adventsljusets sken och läser månntro? Med drygt fyra veckor kvar till jul börjar det bli dags att knåpa ihop julklappsönskelistor, och i år tror jag faktiskt att jag ska önska mig några böcker*, nämligen dessa:

hpsetMen alltså, ni förstår väl hur bra den där samlingsboxen skulle göra sig i det bokbabbelska hemmet? Vi har alla HP-böckerna i familjen, men en del är på svenska och en del på engelska, och dessutom har min i övrigt icke-läsande broder lagt beslag på dem alla (vilket ju naturligtvis är något jag känner att jag vill stöda), så visst finns det ett rätt stort behov för den här pocketspecialupplagan, yes?
Finns det några hårda paketönskemål på era julklappslistor?

*) Brukar annars önska presentkort till bokhandlar, eller några ytterst konkreta titlar som jag vet att svärmor kan få tag på.

En dystopi ur vår internetberoende värld

Publicerad den av
4

The Circle av Dave Eggers XXXX-
circleMae Holland får ett eftertraktat jobb på världens ledande och mest inflytelserika internetföretag the Circle. Hon får börja nästan på botten, med kundservice, men kommer snabbt upp sig i firman. Får mer ansvar – och fler datorskärmar vid sitt bord. En skärm per alla lager av kontakter och sociala media och flöden hon förväntas hålla reda på och aktivera sig i. Det här är framtiden, tänker Mae och sveper några energidrinkar för att orka sitta några timmar till och scrolla genom alla skärmar och flöden.
The Circle vill gärna underlätta livet för den moderna människan. Bara ett användarnamn och lösenord till ett enda konto du använder över hela internet –  tänk vad enkelt och tänk vad effektivt det rensar bort alla anonyma nättroll! En hälsomätare på handleden (typ pulsklocka men mer avancerad) – tänk vad bra att den upptäcker smittsamma förkylningar och sjukdomar man är benägen till i tid! Mae går omkring på det enorma campuset med stora ögon och är till en början konstant imponerad men också lite tveksam:

Having a matrix of preferences presented as your essence, as the whole you? Maybe that was it. It was some kind of mirror, but it was incomplete, distorted. And if Francis wanted any or all of that information, why couldn’t he just ask her?

Kanske är det här en av de mer skrämmande dystopierna jag har läst just för att den känns som den som ligger allra närmast vår egen samtid? En Orwellsk storebror ser dig förvisso, men det är ju både självvalt och dessutom behändigt att få rekommenderat produkter som man säkert skulle gilla för sig, eller hur? Förutom det orwellskt övervakande, andas The Circle också väldigt mycket Aldous Huxley & co, med mantran som uppkommer och sedan så gott som tillbeds som en slags Stor Sanning. Sharing is caring. Secrets are lies.
Romanen känns med sina 497 sidor som aningen i längsta laget, men å andra sidan krävs det en viss startsträcka för att Mae ska hinna acklimatisera sig och därefter gradvis förändras. Eggers lyckas åtminstone väl med sitt uppsåt att leverera en roman där man först skrattar men där skrattet så småningom fastnar i halsen. Precis som en dystopi ska vara, med andra ord.
The Circle utkom också på svenska i höst.

Det är sådana här frågor vanliga människor aldrig ställer sig, va?

Publicerad den av
12

Mot Åbo i eftermiddag alltså, och på morgonen frågar jag mig, förutom när – OM – det tågnågonsin kommer att vara ljust igen när jag drar upp rullgardinen, även hur många bokslattar det är rimligt att släpa med sig för en 2 x 2 timmars tågresa (plus lunchraster på jobbet och den ständiga risken för tågkaos)? Jag har alltså en del böcker med retsamt få olästa sidor kvar som jag gärna skulle få avslutade under de ljuva lästimmar en tågresa faktiskt innebär, men samtidigt är min packning begränsad och att släpa med tre böcker känns kanske som lite av en overkill? Och ifall jag inte tar med mig bokslattarna – vilken bok ska jag då ta med mig?!

Bokmalar alltså. Vilket lustigt släkte.

Skilsmässa ur mannens perspektiv

Publicerad den av
Svara

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson XXX½
peobEn kväll kommer Samuels fru Johanna hem och säger att hon vill separera. Samuels värld faller i bitar – men först måste de lägga barnen och läsa godnattsaga för dem, först efter det kan de prata.

Den griper tag i mig också, Samuels vanmakt och hjälplöshet. När den andra bara vill lämna och gå. Så himla skrämmande! Och jag vet inte vad det säger om mig eller vårt samhälle, men det känns liksom ”fräscht” att det berättas ur mannens perspektiv, och också att det är kvinnan som lämnar. Kvinnan som säger att hon tar barnen sen när det har ordnat upp sig.
Parallellt med sönderfallet får man följa Samuel och Johannas kärlekshistoria, från sena kvällar på skrivarlinjens rum till barnens födelse. Ytterligare ett spår står Samuels vän Theodor för, och även om han bidrar till historien genom att göra den till något mer än bara kärleken som brister så är jag väldigt ointresserad av deras vandrande i Tibet och den känslokalla kvinnan som sviker honom rejält. Överlag är kvinnorna riktiga isstoder i den här berättelsen, jag faller inte alls för Johanna som känns svår och egoistisk.
Plus för den allmängiltiga och fruktansvärda sorgen/vanmakten/rädslan. Minus för Tibet och iskvinnorna!

Jubileumsseminarium i Åbo!

Publicerad den av
5

På torsdag ordnas det ett jubileumsseminarium kring bokens tillkomst och användning i Åbo. Seminariet är alltså uppbyggt kring hur boken kommer till från först författarens och sedan förlagets synkvinkel och vad som sedan händer med den ute i världen, och ni kikar lite på evenemangets flyer nedan så noterar ni kanske att jag ska vara med i panelen som handlar om själva läsningen. Kul! Medan jag studerade i Åbo var jag ofta på de här tillställningarna, serverade te och smörgåsar tillsammans med ämnesföreningen och lyssnade till de inbjudna författarna, så det är spännande att få sitta på ”andra sidan” den här gången. Kom och lyssna, det är helt gratis och man kan välja att höra på en eller flera diskussioner om man inte kan vara med hela kvällen!Semflyer

Grattis Kristina & co!

Publicerad den av
3

Åh vad roligt att läsa att det blev Kristina Sandberg som ikväll erhöll Augustpriset för sin Liv till varje pris (och som jag väljer att tolka det, lite för hela trilogin på samma gång). Jag har ett mycket glatt sociala media-flöde ikväll på grund av den här nyheten, vi är många som älskat böckerna om Maj.
De övriga pristagarna är Lars Lerin med Naturlära (fackbok) och Jakob Wegelius för Mördarens apa (i den omstridda barn- ungdomsboksklassen). Matilde Villegas Bengtsson fick Lilla Augustpriset.

* * *

Ett försenat grattis även till Maria Turtschaninoff som förra veckan vann Finlandia Junior, d.v.s. motsvarande Augustprisets B&U-klass, för romanen Maresi. Känns som om jag har varit idel glad och rätt så beläst vad gäller pristagarna på sistone! Fast när det gäller årets sista litterära pris, vuxen-Finlandia, är jag pinsamt icke-inläst på kandidaterna. Måste läsa mera på finska, det säger jag varje år!

Halvtråkig trea

Publicerad den av
Svara

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin XXX+
maradyer3Jag älskar fortfarande humorn, den och referenserna till framför allt fantasy och populärkultur:

I stared at it [en övervakningskamera] for a moment, then raised my hand and gave it the finger.
”I thought you were going to give it the district Twelve salute,” Jamie said.

Men väldigt länge kretsar boken kring en utdragen ”roadtrip”, sedan är det svar som måste sökas samtidigt som läsaren börjar förstå allt mer tack vare de insprängda historiska inslagen (not a fan). Och så slutar det med en Twilight-aktig ”Vi är farliga för varandra”-del, som känns rätt gäsp den också. Den är inte direkt dålig, denna tredje och avslutande del i Mara Dyer-trilogin, men den är väldigt långt från den första boken som kändes vass och spännande och lite annorlunda. Nu är jag färdig och kan gå vidare.

Sisterhood of the World Bloggers Award-frågor

Publicerad den av
4

sisLiza, Mia och Johanna K har alla varit snälla och förärat mig en Sisterhood of the World Bloggers Award, och sent omsider tänkte jag svara på ett hopplock av deras frågor. Tack hörni!

Senaste bok du läst? Louise Welshs thrillerdystopi A Lovely Way to Burn. Mycket ruggigt med folk som dör som flugor (och kaskadkräks före det, emetofoben i mig var inte särskilt förtjust i de beskrivningarna), men jag hade lite svårt med mixen av döende människor och hjältinnan som springer omkring och gör allt möjligt annat under tiden. Rec på kommande!
Nästa bok du ska läsa? Om jag det visste, beroende på hur snabbt jag läser ut Kallentofts nyaste deckare (gillar!) så kan det hända att nästa bok blir min reseläsning inför helgens resa till Köpenhamn, och reseläsning kräver ju som vi alla vet lite extra tankearbete!
Favoritgenre? ”Vanliga romaner”. Kan vi snälla komma på någon vettigare benämning så slipper jag alltid svara så här dumt?! D.v.s. prosa som kan handla om lite vad som helst. Relationer. Gärna mörker, och/eller något som skaver.
Vad ska du pyssla med i kväll? Två av mina favoritmänniskor som bor i en annan stad är i min stad i dag och vi ska gå på performans framförd av författarna Taivassalo & Kivelä. Spännande!
Vilka böcker finns på julklappsönskelistan? Jag brukar oftast önska presentkort till bokhandlar för att själv få välja och vraka mellan de böcker jag är som mest sugen på i stunden. Emily Goulds Friendship är en bok som ligger bra till ifall det skulle komma till det.
Plats du helst läser på? Hemmasoffan, hemmaträdgården eller någon av verandorna på sommarstugan.
Läser du var som helst och har du läst på nån märklig plats? Så gott som var som helst ja. För en bokmal är väl inga platser märkliga att slå sig ner med en bok på?
Vilken bok skulle du ge i present åt någon annan? Anpassar nog definitivt mina bokpresenter enligt mottagaren, men en av mina senaste fantastiska läsupplevelser, Taivaslaulu, vill jag nog försöka pracka på dem jag känner som kan finska. Århundradets kärlekssaga är ju annars en fantastisk bok som de flesta kan – och borde! – läsa.
Vad använder du som bokmärke? Pocket Shops gratisbokmärken i tunn kartong, av någon anledning bor det kanske 30 sådana hemma hos oss.
Var läser du helst inte? På riktigt krokiga vägar, eller om jag åker baklänges i bussen.
Har du ett speciellt sidantal som du ”måste” läsa i en bok innan du kan ”ge upp”? Vilket? Jag försöker väl ge det några kapitel och ett tiotal sidor, men jag har blivit duktigare (?) på att rata böcker som inte lockar mig för tillfället eftersom det alltid står minst tio andra i kö.
Föredrar du serier eller stand-alones? Jag läser och gillar båda, men med stand alones finns det klart en mindre risk för bevikelse, det är t.ex. ytterst sällan en trilogi håller ens hela vägen igenom.
Vilken bok är din guilty pleasure? Tidigare var det Nora Roberts mord-med-romance-böcker, men dem har jag faktiskt inte läst på länge, så jag vet inte?
Påverkar årstiderna vad du läser, t.ex att du är sugen på thrillers på vintern men romantiska draman på våren? Kul fråga, men egentligen inte. Visst kan det blir mer av någon viss typ av böcker stundvis, men det är nog sällan årstidsbundet utan beror snarare på humör och livssituation. Men gärna beach house-böcker till sommaren och aka-porr på den amerikanska östkusten i september ungefär.
Beskriv dig själv/ditt humör med en boktitel: Just i dag är jag på gott humör, men överlag har det nog vilat en stark känsla av November (Merete Mazzarella) över den senaste tiden.
Om du skulle få läsa en biografi/memoar om vilken person som helst på jorden, vem skulle det vara? Gaah, vilken bra fråga, och vad pinsamt tomt det är i mitt huvud nu! Tror ändå det skulle bli någon jag redan visste en del om – sällan blir jag nyfiken på folk jag inte vet något om, utan snarare någon jag redan vet en del om men gärna skulle vilja veta ännu mer om. Typ Sigge Eklund till exempel, även om det inte ska räknas som mitt slutgiltiga svar.
Om du skulle få bo i en bokvärld för en dag, var skulle det vara? Jag skulle nog gärna vilja springa runt på Hogwarts!

Basse i bokform

Publicerad den av
Svara

Basses bästa av Sebastian Nyberg XXXX-
basseSvenskfinlands sanningssägare Sebastian ”Basse” Nyberg, känd från bloggen Basses bästa men också från serier publicerade i diverse tidningar, utkom i höst med ett samlingsalbum utgivet på S&S. Den trogna bloggläsaren kommer inte att bli besviken, Nybergs ton är densamma även om de flesta av serierna är nyskrivna (som tur, hade varit synd att betala för enbart gammal skåpmat). De fyra rutor långa och avskalat men talande tecknade serierna driver med allt från finlandssvenskar och sannfinländare till Basse själv och även om en  del repliker i den fjärde rutan tenderar att ibland bli aningen övertydliga, bjuder Nyberg konstant på förnöjda fniss för mig som läsare. Öl & chips, feminister och det finska vädret förekommer lika frekvent som föräldralivet och parförhållandets glädjeämnen och sorger. Den svarta humorn är konstant, men Nyberg lyckas även med att få en att både rynka ögonbrynen och förvånat haja till. Träffsäkert!
Rec.ex. av Schildts & Söderströms.

Inga vår(utgivnings)skrik än så länge

Publicerad den av
4

Efter en närmare titt på vårutgivningen kan jag tyvärr inte påstå att jag än så länge direkt astridglädjedansar, hur är det med er? Jag har åtminstone inte ännu stött på något direkt omstörtande och Bokbabbel-hojtande, inte heller är det särskilt många gamla författarfavoriter som släpper nytt. Hmm.
Litteraturkvalstret rapporterade dock om att Astrid Lindgrens dagböcker från tiden kring andra världskriget kommer att ges ut av förlaget Salikon, dem blev jag i alla fall försiktigt nyfiken på!

Och om inte annat kanske våren 2015 är den tidsperiod man äntligen hinner läsa lite gammalt ur bokhyllan och andra bokskatter som blivit släpande..? Kanske? HAH! Bokmalar måste vara en människotyp med särdeles dålig självkännedom…

Två nattlägesnoveller

Publicerad den av
Svara

Jag fick några rec.ex. från Mix Förlag, nämligen två av deras noveller ur deras Halloween-satsning med en kvartett så kallade ”Nattläge”-noveller. Nu har min Kindle-modell ingen nattlägesknapp, och novellerna är helt tillräckligt ruskiga för hariga lilla mig som det är. Jag gillar ändå tanken på att Mix, som är ett hundraprocentigt digitalt förlag, har tänkt till det lite extra. Novellerna går alltså att läsa som det är helt rakt av, men om man vill och/eller vågar så kan man slå på sin läsplattas nattläge och då hitta vad jag antar är extramaterial och ruskigheter. Kanske vågar jag prova det på min iPad en dag? En ljus och solig dag i så fall…

#nofilter av Helena Dahlgren
Helena Dahlgren har valt vardagen som litterär fond igen, precis som i bussnovellen Salamandertider. Stämningen känns ändå mer lik den i Kallelsen, och då tänker jag både på huvudpersonens ensamhet och känslan av att kanske hålla på att bli lite tokig – är det någon annan som märker det som pågår eller är det bara jag?
Huvudpersonen, som skrivs fram i den något ovanliga formen andra person singularis, skaffar sist av alla en smarttelefon och trillar snart även ner i Instagramträsket. Vem har inte en groende Narcissus i sig, vem tycker inte om att få bekräftelse i form av likes och peppande emojisymboler?

Någonstans anar du att denna rastlöshet har med tempus att göra, något som utan att du riktigt märkt det obönhörligt glidit från futurum till presens. Allt det som skulle bli, nu färdigpaketerat och förseglat.

Novellen balanserar nära det vanliga och vardagliga, huvudpersonen har till exempel många likheter med författaren själv och det finns även ett (allt ruskigare) Instagram-konto kopplat till novellen. Det är, förutom stigande obehagligt, även väldigt sorgligt. Att allt till pappers är bara bra, men att själen känner en allt påtagligare olust. Av orsak eller annan.

Kärlen av Johan Ring
Den ensamstående pappan kämpar på efter skilsmässan, men har åtminstone äntligen kunnat bosätta sig som han alltid önskat, vid randen av skogen. Tioåriga dottern Ellen tycker också om att leka där. Du-du-du-DUM, vad mer ska jag säga, ni förstår ju att det här också blir något obehagligt va? Slutet kommer tyvärr för plötsligt tycker jag, men fram tills dess fungerar det utmärkt, också här är allt först så väldigt vardagligt med studsmattor och VAB-dagar. Om jag ska läsa skräck så är det så här jag vill läsa det; med det vardagliga som fond och sedan det ondskefulla som sipprar igenom en växande reva mellan världarna.

”Belzhar” (och #boblmaf)

Publicerad den av
4

Belzhar av Meg Wolitzer XXXX-
belzharSååå, det blev då alltså så att jag en ledig morgon då jag vaknade alldeles för tidigt, steg upp och klickade hem Belzhar till min Kindle. Gott så! Den var precis det JohL utlovade i sin recension på Bokhora: en spännande och överraskande ungdomsbok där litteraturen (Sylvia Plath!* Varför har jag inte läst henne?) har stort fokus och man dessutom får sig en dos aka-porr som bonus. Citatet nedan fick mig dessutom att associera till #boblmaf, den där stora gruppen av människor man lärt känna via den gemensamma kärleken till böcker, men som man sedermera kommit att prata om så mycket mer om. Böcker, alltid böcker, men också allt från nagellack och semestrar till större privata sorger och glädjeämnen. Books light the fire:

[…] the way they talk about books and authors and themselves. Not just their problems, but their passions too. The way they form a little society and discuss whatever matters to them. Books light the fire […]

Belzhar är uppbyggd så att man förstår att det ska komma en rejäl vändning, men vilken den är kan man definitivt inte gissa sig till. Några saker kan jag invända mot, som den totala bubblan de går inför på internatskolan The Wooden Barn, och att det efter initiala små svårigheter blir väldigt myspysigt mellan alla och envar av lärarna och eleverna Jam, huvudpersonen, interagerar med. Liksom faktiskt inga skavanker alls, trots att vi pratar om tonåringar som är långt borta hemifrån och som dessutom kommit till skolan enbart för att de alla bär på problem av olika slag. Just den aspekten känns därför mindre realistiskt än hela dagboksspåret tycker jag. Men på det stora hela en väldigt trevlig läsning, som jag absolut kan se t.ex. nystartade Lavender Lit eller liknande förlag plocka upp.

*) Belzhar står bland annat för en ordlek härrörandes ur Plaths självbiografiska roman The Bell Jar/Glaskupan. Den åkte upp på den kilometerlånga Vill läsa-listan senast nu!

S & S krymper

Publicerad den av
2

Det är med sorg i hjärtat jag de senaste dagarna har följt med press och Facebook-flöde. Det enda stora etablerade finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms meddelade nämligen häromveckan att de inleder samarbetsförhandlingar, och att upp till nio av de 37 anställda kan tvingas gå. Detta trots att den finlandssvenska litteraturen för tillfället mår riktigt bra, med såväl Nordiska rådets litteraturpris och två Finlandia Junior-nomineringar som de senaste fjädrarna i hatten. Det innebär i praktiken att dubbelförlaget snart krympt ner till storleken av vart och ett av de två förlag de var före fusionen 2011. Här är länkar till några av de bra och tankeväckande texter som skrivits de senaste dagarna och delats flitigt åtminstone i mitt lilla finlandssvenska flöde:

Kaj Korkea-Aho om vikten av en bra redaktör
Philip Teir om syrebristen inom finlandssvenska institutioner
Monika Fagerholm om förlaget och kulturuppdraget

Poetiskt och nyanserat om lestadianism

Publicerad den av
6

Taivaslaulu av Pauliina Rauhala XXXXX-
taivaslauluDet är en biblioteksbok jag läser, så jag kan inte vika hundöron vid de vackraste meningarna. I stället skriver jag upp sidnumren på en post it-lapp jag klistrat in på titelbladet. 16, skriver jag, 53, 75, 134… Det är sällan jag läser på finska, men här kommer språket verkligen till sin sätt, jag tvingar mig själv att sakta ner för att verkligen kunna sjunka in i den böljande lyriska prosan. De allra mest smärtsamma meningarna är dock korta. Kärnfulla och brännande:

En ole enää hän. Olen vain se jolla on ne.

Vilja och Aleksi dricker te på Café Esplanad, det gör jag också ibland. Tiden är också densamma, crocs och andra tidsmarkörer skymtar ibland förbi i texten, men i övrigt är våra liv så vitt skilda. De är lestadianer, och fastän de drar ut på sitt sällskapande innan de gifter sig, för att hinna leva livet lite, så hamnar de snabbt där. Med barn som bara fortsätter att komma, så fort de trötta föräldrarna sökt sig till varandra för lite ihojen ikävä. Vilja kämpar med sig själv och sina känslor, för samtidigt som glädjen finns i just barnen, mannen och gud, är det samtidigt desamma som blir för mycket. Hon hinner knappt städa undan vaggan och de allra minsta kläderna om hösten, för när krokusen slår ut bär hon på ett barn igen. Hon är ett kärl, inte längre en kvinna, bara en mor. Hon orkar inte längre, hon vill inte längre. Hon längtar bort.

Minulla on pitkään ollut keho jolle tapahtuu, ei keho joka tekee.

Och jag känner så varmt också för Aleksi, som är en fin man och pappa och människa, som älskar och funderar och kämpar mot konventionerna. Jag känner för barnen, som själva funderar, som får höra att himlen är det bästa som kan hända en människa men som inte vill att människor de älskar ska dö. Är det syndigt att tänka så?
Det jag tycker om med den här boken, förutom det vackra språket och det gripande livsödet, är att den presenterar en värld som finns där, rätt så parallellt med min egen, men som är mig vilt främmande. Rauhala lyckas dessutom förvånansvärt bra med sin skildring av religionen, för även om man känner starkt för och med Vilja och Aleksi och ibland misstroende skakar på huvudet är romanen ständigt nyanserad. Aldrig svartvit.
Jag är så glad över att Söstra Mi tipsade om den här boken, och att jag väntade ut den enorma reservationskön på biblioteket. Köp eller låna ni också, och LÄS!

En bokmals bekymmer

Publicerad den av
4

När man kommer till postkontoret och letar efter sin avi. Som har blivit hemma på köksbordet:

tomt

När man kommer till postkontoret/biblioteket och det har stängt tidigare p.g.a. någon himla helgdag:förasbort

Undertecknad har tack och lov bara varit med om den senare situationen, och det var nog så traumatiskt!

Slowly step away from the nätbokhandel..!

Publicerad den av
2

Screen Shot 2014-11-08 at 19.19.31

Jag såg Johanna Lindbäck tjoa glatt om den här boken på Instagram häromkvällen redan, och sedan dess har hon a) läst ut den b) skrivit litterärt upphetsat om den på Twitter och Bokhora:

”Belzhar” är verkligen en väldigt, väldigt fin roman om vad litteratur är när det är som bäst. Helt fantastiskt. Det är så fint att man blir tårögd när man läser.

Ovanpå detta citat applicerar ni alltså aka-porr och ett författarnamn jag är nyfiken på (hrrm, här ignorerar vi hejvilt att jag äger två av hennes böcker men att de endast är lästa av Mr Bokbabbel så här långt, ähum ähum) och ni förstår ju att mitt finger darrar på Buy now with 1-click. VILL HA!

P.S. Visst låter upplägget lite grann som Love Letters to the Dead, tonårsflicka som förlorat syster/pojkvän och nu skriver brev/dagbok? Får väl ta och läsa båda böckerna och återkomma, hehe.

Joona Linna och mysteriet med badrockarna som öppnades av sig själv

Publicerad den av
7

Stalker av Lars Kepler XXX½
IMG_8204Okej, en fråga till en början. Ni vet badrockar? Brukar ni använda dem? Brukar det i så fall ofta hända att de öppnas av sig själva utan att ni ens rör på er? Jag är ingen storbrukare av detta plagg, men jag kan lova er att det aldrig har hänt mig.
I Stalker händer det tre gånger.
Det stör mig.
En annan sak som stör mig är att sverigefinländaren Joona Linna pratar finska några gånger. Det är ju trevligt, men synd då att man inte orkade kolla upp ifall de kanske fem repliker han mumlar är korrekta, det är en av dem nämligen inte. Kolla fast med mig nästa gång!

Till de mer positiva sakerna bör framför allt början nämnas – sällan har väl en bok börjat så starkt och så fruktansvärt spännande? Lagom till att vi i Norden övergick till normaltid och kvällarna blev ännu mörkare, ja då satt jag här med Stalker i handen och tänkte på bokens baksidestext, att stalkern ser dig utifrån mörkret om du har lamporna tända, men att du, om du släcker lamporna, inte kommer att se stalkern om hen redan tagit sig in i huset. HUU!
Det är bladvändarspänning igen, och poliser och hypnotisörer (jo, just Erik Maria Bark från den allra första boken) som agerar så där typiskt deckarpolisigt okej-jag-bryter-mot-reglerna-men-det-är-för-att-jag-vet-bättre-än-alla-andra. Och folk dör som flugor, kanske är det här Keplers råaste bok hittills? Ändå får jag en svagt skavande känsla ibland. De andra böckerna har jag ångat igenom och först senare hört folk klaga på bristfälligt språk utan att själv ha noterat någonting. Men nu spricker det lite grann, inget direkt tydligt att peka på förutom de där badrockarna och sattuu/satuttaa-missen, mer som att övergången mellan kapitel eller rentav stycken inte alltid fungerar smärtfritt. Så där så att jag ibland höjer blicken och rynkar ögonbrynen innan jag sjunker ner i läsningen och ångar vidare igen.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.

”Well, he’s my man!”

Publicerad den av
6

I tisdags var jag och lyssnade på Jo Nesbø som var i stan (ja! Äntligen något som händer här och inte bara på andra sidan pölen!), så trots att det är Svenska dagen i dag tänkte jag skriva några ord om en norrman i stället.Screen Shot 2014-11-06 at 16.11.02

Vad roligt att det för en gångs skull ordnades ett sådant här event, att ett stort IMG_8301författarnamn inte bara schabblades bort med en kort intervju i ett hörn på den stora bokhandeln som man hörde talas om först då den var över (lex Donna Tartt)! Vi var väl ungefär tvåhundra människor som hade betalat* för författarpratet, och det kändes lyxigt med en över en timme lång intervju, väldigt långt från hetsiga bokmässemonterprat med andra ord. Att det var just tennisstjärnan Jarkko Nieminen som intervjuade Nesbø hade jag lite svårt att förstå, speciellt som han inte alls bemästrade att haka på något författaren hade sagt utan bara körde frågorna rakt av enligt manus. Som tur är Nesbø dock en rutinerad turnerare vid det här laget, och pratade länge och roligt om så väl hur Harry Hole-serien fick sin början, Doktor Proktor-böckerna samt om Jesus-tematiken i den nya boken Sonen som nu, signerad men oläst, väntar på att jag ska hugga tänderna i den. Nesbø, som innan han slog igenom som författare även har varit så väl finanshaj som rockstjärna, pratade även en hel del om den för honom viktiga musiken:

When you actually like listening to jazz, that’s when you know you’re old. Miles Davis – kiss of death!

Intressantast för mig som ett fan av Harry Hole-serien var att höra mer om hur den kom till. Nesbø var på bandturné i Australien, funderade ut plotten under den monstruöst långa flygresan dit och började väl framme i Sydney, jetlaggad och installerad på hotellet, skriva om en man som även han var jetlaggad och bodde på samma hotell. I den första boken, Fladdermusmannen, fungerar Harry Hole enbart som en kameralins för bokens intrig. Den skrev Nesbø egentligen som en inträdesbiljett till bokvärlden – han önskade att förlaget skulle nappa på honom som författare men inte själva boken, han ville skriva något ”finare”. Förlaget ville dock ha Harry, men att han fick komma med i bok två var också det en slump. Först i bok tre, Rödhake, skrev Nesbø aktivt in och om Harry Hole, vilket enligt mig antagligen är orsaken till att det är där serien verkligen lyfter. När jag fick mitt ex av Sonen signerad passade jag även på att fråga författaren om vilken av hans böcker som är hans personliga favorit, och ser man på, efter att ha funderat en stund svarade även han just Rödhake.

*) Jag fick biljetten via förlaget, tack!

Månadssummering oktober 2014

Publicerad den av
4

Lauren Oliver – Panic
Jennifer Weiner – All Fall Down
Alice Oseman – Solitaire
Josefin Holmström – Antarktis
Karin Erlandsson – Minkriket
Hjorth & Rosenfeldt – Den stumma flickan
Pauliina Rauhala – Taivaslaulu
Sebastian Nyberg – Basses bästa

Antal böcker på finska/engelska: 1/3
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 2
Antal graphic novels: 1, eller seriealbum kanske är den mer korrekta benämningen i det här fallet.
Antal tunnisar/tegelstenar: 1/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt antal: 8

Månadens bästa: Taivaslaulu utan tvekan, en av årets bästa!
Månadens sämsta: Att det skulle gå till november tills jag läste ut årets hundrade bok. Minns hur jag brukade kunna kalla mig en snabbläsare…
Månadens överraskning: Hur mycket den första delen i All Fall Down berörde mig.
Månadens besvikelse: Bara åtta lästa böcker, vad hände?