Adventsdrömmar om en HP-box

Glad första advent, sitter ni vid det första adventsljusets sken och läser månntro? Med drygt fyra veckor kvar till jul börjar det bli dags att knåpa ihop julklappsönskelistor, och i år tror jag faktiskt att jag ska önska mig några böcker*, nämligen dessa:

hpsetMen alltså, ni förstår väl hur bra den där samlingsboxen skulle göra sig i det bokbabbelska hemmet? Vi har alla HP-böckerna i familjen, men en del är på svenska och en del på engelska, och dessutom har min i övrigt icke-läsande broder lagt beslag på dem alla (vilket ju naturligtvis är något jag känner att jag vill stöda), så visst finns det ett rätt stort behov för den här pocketspecialupplagan, yes?
Finns det några hårda paketönskemål på era julklappslistor?

*) Brukar annars önska presentkort till bokhandlar, eller några ytterst konkreta titlar som jag vet att svärmor kan få tag på.

En dystopi ur vår internetberoende värld

The Circle av Dave Eggers XXXX-
circleMae Holland får ett eftertraktat jobb på världens ledande och mest inflytelserika internetföretag the Circle. Hon får börja nästan på botten, med kundservice, men kommer snabbt upp sig i firman. Får mer ansvar – och fler datorskärmar vid sitt bord. En skärm per alla lager av kontakter och sociala media och flöden hon förväntas hålla reda på och aktivera sig i. Det här är framtiden, tänker Mae och sveper några energidrinkar för att orka sitta några timmar till och scrolla genom alla skärmar och flöden.
The Circle vill gärna underlätta livet för den moderna människan. Bara ett användarnamn och lösenord till ett enda konto du använder över hela internet –  tänk vad enkelt och tänk vad effektivt det rensar bort alla anonyma nättroll! En hälsomätare på handleden (typ pulsklocka men mer avancerad) – tänk vad bra att den upptäcker smittsamma förkylningar och sjukdomar man är benägen till i tid! Mae går omkring på det enorma campuset med stora ögon och är till en början konstant imponerad men också lite tveksam:

Having a matrix of preferences presented as your essence, as the whole you? Maybe that was it. It was some kind of mirror, but it was incomplete, distorted. And if Francis wanted any or all of that information, why couldn’t he just ask her?

Kanske är det här en av de mer skrämmande dystopierna jag har läst just för att den känns som den som ligger allra närmast vår egen samtid? En Orwellsk storebror ser dig förvisso, men det är ju både självvalt och dessutom behändigt att få rekommenderat produkter som man säkert skulle gilla för sig, eller hur? Förutom det orwellskt övervakande, andas The Circle också väldigt mycket Aldous Huxley & co, med mantran som uppkommer och sedan så gott som tillbeds som en slags Stor Sanning. Sharing is caring. Secrets are lies.
Romanen känns med sina 497 sidor som aningen i längsta laget, men å andra sidan krävs det en viss startsträcka för att Mae ska hinna acklimatisera sig och därefter gradvis förändras. Eggers lyckas åtminstone väl med sitt uppsåt att leverera en roman där man först skrattar men där skrattet så småningom fastnar i halsen. Precis som en dystopi ska vara, med andra ord.
The Circle utkom också på svenska i höst.

Det är sådana här frågor vanliga människor aldrig ställer sig, va?

Mot Åbo i eftermiddag alltså, och på morgonen frågar jag mig, förutom när – OM – det tågnågonsin kommer att vara ljust igen när jag drar upp rullgardinen, även hur många bokslattar det är rimligt att släpa med sig för en 2 x 2 timmars tågresa (plus lunchraster på jobbet och den ständiga risken för tågkaos)? Jag har alltså en del böcker med retsamt få olästa sidor kvar som jag gärna skulle få avslutade under de ljuva lästimmar en tågresa faktiskt innebär, men samtidigt är min packning begränsad och att släpa med tre böcker känns kanske som lite av en overkill? Och ifall jag inte tar med mig bokslattarna – vilken bok ska jag ta med mig?!

Bokmalar alltså. Vilket lustigt släkte.

Skilsmässa ur mannens perspektiv

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson XXX½
peobEn kväll kommer Samuels fru Johanna hem och säger att hon vill separera. Samuels värld faller i bitar – men först måste de lägga barnen och läsa godnattsaga för dem, först efter det kan de prata.

Den griper tag i mig också, Samuels vanmakt och hjälplöshet. När den andra bara vill lämna och gå. Så himla skrämmande! Och jag vet inte vad det säger om mig eller vårt samhälle, men det känns liksom ”fräscht” att det berättas ur mannens perspektiv, och också att det är kvinnan som lämnar. Kvinnan som säger att hon tar barnen sen när det har ordnat upp sig.
Parallellt med sönderfallet får man följa Samuel och Johannas kärlekshistoria, från sena kvällar på skrivarlinjens rum till barnens födelse. Ytterligare ett spår står Samuels vän Theodor för, och även om han bidrar till historien genom att göra den till något mer än bara kärleken som brister så är jag väldigt ointresserad av deras vandrande i Tibet och den känslokalla kvinnan som sviker honom rejält. Överlag är kvinnorna riktiga isstoder i den här berättelsen, jag faller inte alls för Johanna som känns svår och egoistisk.
Plus för den allmängiltiga och fruktansvärda sorgen/vanmakten/rädslan. Minus för Tibet och iskvinnorna!

Jubileumsseminarium i Åbo!

På torsdag ordnas det ett jubileumsseminarium kring bokens tillkomst och användning i Åbo. Seminariet är alltså uppbyggt kring hur boken kommer till från först författarens och sedan förlagets synkvinkel och vad som sedan händer med den ute i världen, och ni kikar lite på evenemangets flyer nedan så noterar ni kanske att jag ska vara med i panelen som handlar om själva läsningen. Kul! Medan jag studerade i Åbo var jag ofta på de här tillställningarna, serverade te och smörgåsar tillsammans med ämnesföreningen och lyssnade till de inbjudna författarna, så det är spännande att få sitta på ”andra sidan” den här gången. Kom och lyssna, det är helt gratis och man kan välja att höra på en eller flera diskussioner om man inte kan vara med hela kvällen!Semflyer

Grattis Kristina & co!

Åh vad roligt att läsa att det blev Kristina Sandberg som ikväll erhöll Augustpriset för sin Liv till varje pris (och som jag väljer att tolka det, lite för hela trilogin på samma gång). Jag har ett mycket glatt sociala media-flöde ikväll på grund av den här nyheten, vi är många som älskat böckerna om Maj.
De övriga pristagarna är Lars Lerin med Naturlära (fackbok) och Jakob Wegelius för Mördarens apa (i den omstridda barn- ungdomsboksklassen). Matilde Villegas Bengtsson fick Lilla Augustpriset.

* * *

Ett försenat grattis även till Maria Turtschaninoff som förra veckan vann Finlandia Junior, d.v.s. motsvarande Augustprisets B&U-klass, för romanen Maresi. Känns som om jag har varit idel glad och rätt så beläst vad gäller pristagarna på sistone! Fast när det gäller årets sista litterära pris, vuxen-Finlandia, är jag pinsamt icke-inläst på kandidaterna. Måste läsa mera på finska, det säger jag varje år!

Halvtråkig trea

The Retribution of Mara Dyer av Michelle Hodkin XXX+
maradyer3Jag älskar fortfarande humorn, den och referenserna till framför allt fantasy och populärkultur:

I stared at it [en övervakningskamera] for a moment, then raised my hand and gave it the finger.
”I thought you were going to give it the district Twelve salute,” Jamie said.

Men väldigt länge kretsar boken kring en utdragen ”roadtrip”, sedan är det svar som måste sökas samtidigt som läsaren börjar förstå allt mer tack vare de insprängda historiska inslagen (not a fan). Och så slutar det med en Twilight-aktig ”Vi är farliga för varandra”-del, som känns rätt gäsp den också. Den är inte direkt dålig, denna tredje och avslutande del i Mara Dyer-trilogin, men den är väldigt långt från den första boken som kändes vass och spännande och lite annorlunda. Nu är jag färdig och kan gå vidare.