Joona Linna och mysteriet med badrockarna som öppnades av sig själv

Stalker av Lars Kepler XXX½
IMG_8204Okej, en fråga till en början. Ni vet badrockar? Brukar ni använda dem? Brukar det i så fall ofta hända att de öppnas av sig själva utan att ni ens rör på er? Jag är ingen storbrukare av detta plagg, men jag kan lova er att det aldrig har hänt mig.
I Stalker händer det tre gånger.
Det stör mig.
En annan sak som stör mig är att sverigefinländaren Joona Linna pratar finska några gånger. Det är ju trevligt, men synd då att man inte orkade kolla upp ifall de kanske fem repliker han mumlar är korrekta, det är en av dem nämligen inte. Kolla fast med mig nästa gång!

Till de mer positiva sakerna bör framför allt början nämnas – sällan har väl en bok börjat så starkt och så fruktansvärt spännande? Lagom till att vi i Norden övergick till normaltid och kvällarna blev ännu mörkare, ja då satt jag här med Stalker i handen och tänkte på bokens baksidestext, att stalkern ser dig utifrån mörkret om du har lamporna tända, men att du, om du släcker lamporna, inte kommer att se stalkern om hen redan tagit sig in i huset. HUU!
Det är bladvändarspänning igen, och poliser och hypnotisörer (jo, just Erik Maria Bark från den allra första boken) som agerar så där typiskt deckarpolisigt okej-jag-bryter-mot-reglerna-men-det-är-för-att-jag-vet-bättre-än-alla-andra. Och folk dör som flugor, kanske är det här Keplers råaste bok hittills? Ändå får jag en svagt skavande känsla ibland. De andra böckerna har jag ångat igenom och först senare hört folk klaga på bristfälligt språk utan att själv ha noterat någonting. Men nu spricker det lite grann, inget direkt tydligt att peka på förutom de där badrockarna och sattuu/satuttaa-missen, mer som att övergången mellan kapitel eller rentav stycken inte alltid fungerar smärtfritt. Så där så att jag ibland höjer blicken och rynkar ögonbrynen innan jag sjunker ner i läsningen och ångar vidare igen.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.

Annonser

7 thoughts on “Joona Linna och mysteriet med badrockarna som öppnades av sig själv

  1. När det gäller kriminalförfattare, så kan man grovt skilja på journalister och ”traditionella” författare. Journalisterna brukar göra bättre källkritik, värsta exemplet bland ”traditionella” författare är väl Mons Kallentoft!

  2. Läste ut boken precis. Instämmer med vad du skriver, det är irriterande med dessa slarviga språkfel. Plus det här med Joonas svenska. Fast man är sverigefinländare så talar man knappast med någon ”mörk finsk ton” (exakt citat ur boken) då man bott hela sitt liv i Sverige. Den här underliga (kanske till och med lite fördomsfulla) mystifieringen av den ”finske” mannen tillsammans med de redan nämnda språkfelen stör en annars väldigt underhållande läsupplevelse något oerhört.

    • Bra poäng! Men det är lätt att det exotiseras, upplever jag som finlandssvensk då språket alltid beskrivs so ”klingande” eller ”sjungande”. Blir tokig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s