Det är med sorg i hjärtat jag de senaste dagarna har följt med press och Facebook-flöde. Det enda stora etablerade finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms meddelade nämligen häromveckan att de inleder samarbetsförhandlingar, och att upp till nio av de 37 anställda kan tvingas gå. Detta trots att den finlandssvenska litteraturen för tillfället mår riktigt bra, med såväl Nordiska rådets litteraturpris och två Finlandia Junior-nomineringar som de senaste fjädrarna i hatten. Det innebär i praktiken att dubbelförlaget snart krympt ner till storleken av vart och ett av de två förlag de var före fusionen 2011. Här är länkar till några av de bra och tankeväckande texter som skrivits de senaste dagarna och delats flitigt åtminstone i mitt lilla finlandssvenska flöde:
Kaj Korkea-Aho om vikten av en bra redaktör
Philip Teir om syrebristen inom finlandssvenska institutioner
Monika Fagerholm om förlaget och kulturuppdraget
Ja alltså fan, inte kan ju något bli bättre nu. Känns inte så lovande så här som aspirerande författare. Som läsare och stor vän av finlandssvensk litteratur känns det ännu pissigare. 😦
Ja verkligen! Bra att det diskuteras åtminstone, och så håller vi tummarna för att det leder till konkreta positiva åtgärder också..!