Belzhar av Meg Wolitzer XXXX-
Sååå, det blev då alltså så att jag en ledig morgon då jag vaknade alldeles för tidigt, steg upp och klickade hem Belzhar till min Kindle. Gott så! Den var precis det JohL utlovade i sin recension på Bokhora: en spännande och överraskande ungdomsbok där litteraturen (Sylvia Plath!* Varför har jag inte läst henne?) har stort fokus och man dessutom får sig en dos aka-porr som bonus. Citatet nedan fick mig dessutom att associera till #boblmaf, den där stora gruppen av människor man lärt känna via den gemensamma kärleken till böcker, men som man sedermera kommit att prata om så mycket mer om. Böcker, alltid böcker, men också allt från nagellack och semestrar till större privata sorger och glädjeämnen. Books light the fire:

[…] the way they talk about books and authors and themselves. Not just their problems, but their passions too. The way they form a little society and discuss whatever matters to them. Books light the fire […]

Belzhar är uppbyggd så att man förstår att det ska komma en rejäl vändning, men vilken den är kan man definitivt inte gissa sig till. Några saker kan jag invända mot, som den totala bubblan de går inför på internatskolan The Wooden Barn, och att det efter initiala små svårigheter blir väldigt myspysigt mellan alla och envar av lärarna och eleverna Jam, huvudpersonen, interagerar med. Liksom faktiskt inga skavanker alls, trots att vi pratar om tonåringar som är långt borta hemifrån och som dessutom kommit till skolan enbart för att de alla bär på problem av olika slag. Just den aspekten känns därför mindre realistiskt än hela dagboksspåret tycker jag. Men på det stora hela en väldigt trevlig läsning, som jag absolut kan se t.ex. nystartade Lavender Lit eller liknande förlag plocka upp.

*) Belzhar står bland annat för en ordlek härrörandes ur Plaths självbiografiska roman The Bell Jar/Glaskupan. Den åkte upp på den kilometerlånga Vill läsa-listan senast nu!