The Circle av Dave Eggers XXXX-
Mae Holland får ett eftertraktat jobb på världens ledande och mest inflytelserika internetföretag the Circle. Hon får börja nästan på botten, med kundservice, men kommer snabbt upp sig i firman. Får mer ansvar – och fler datorskärmar vid sitt bord. En skärm per alla lager av kontakter och sociala media och flöden hon förväntas hålla reda på och aktivera sig i. Det här är framtiden, tänker Mae och sveper några energidrinkar för att orka sitta några timmar till och scrolla genom alla skärmar och flöden.
The Circle vill gärna underlätta livet för den moderna människan. Bara ett användarnamn och lösenord till ett enda konto du använder över hela internet –  tänk vad enkelt och tänk vad effektivt det rensar bort alla anonyma nättroll! En hälsomätare på handleden (typ pulsklocka men mer avancerad) – tänk vad bra att den upptäcker smittsamma förkylningar och sjukdomar man är benägen till i tid! Mae går omkring på det enorma campuset med stora ögon och är till en början konstant imponerad men också lite tveksam:

Having a matrix of preferences presented as your essence, as the whole you? Maybe that was it. It was some kind of mirror, but it was incomplete, distorted. And if Francis wanted any or all of that information, why couldn’t he just ask her?

Kanske är det här en av de mer skrämmande dystopierna jag har läst just för att den känns som den som ligger allra närmast vår egen samtid? En Orwellsk storebror ser dig förvisso, men det är ju både självvalt och dessutom behändigt att få rekommenderat produkter som man säkert skulle gilla för sig, eller hur? Förutom det orwellskt övervakande, andas The Circle också väldigt mycket Aldous Huxley & co, med mantran som uppkommer och sedan så gott som tillbeds som en slags Stor Sanning. Sharing is caring. Secrets are lies.
Romanen känns med sina 497 sidor som aningen i längsta laget, men å andra sidan krävs det en viss startsträcka för att Mae ska hinna acklimatisera sig och därefter gradvis förändras. Eggers lyckas åtminstone väl med sitt uppsåt att leverera en roman där man först skrattar men där skrattet så småningom fastnar i halsen. Precis som en dystopi ska vara, med andra ord.
The Circle utkom också på svenska i höst.