Bild härifrån
Fast nu är det ju bara 2015 vi går in i ikväll, och gott så. Gott nytt år alla boksniffare och ni andra! Tack för att ni läser, vi ses på andra sidan tolvslaget!
Jag, år 2066
4
Månadsarkiv: december 2014
Bloggåret 2014
Även om 2014 var ett år då det kändes som om många bokbloggare blev upptagna med Livet och bokbloggosfären blev, om inte tröttare så åtminstone mindre inläggsstinn. Även jag producerade lite färre inlägg överlag, men trots det blev det ett fint och händelserikt bloggår.
Den i december 2013 inspelade radiointervjun om Engelsfors-trilogin sändes. I slutet av 2013 hade jag också intervjuats av den finlandssvenska veckotidningen Kuriren, och den intervjun publicerades med det fnissframkallande felet att jag önskar mig fler böcker i Dan Brown-anda (!).
Jag fick göra mycket radio! Prata böcker om sjukdomar i ett avsnitt Böcker i bersån, men också göra inslaget Veckans bok på radio Vega under åtta sommarveckor. Texter från eller om bloggen citerades i Hufvudstadsbladet, svenska Elle och Skånska dagbladet.
Jag ordnade Tove Jansson-marathon den dagen hon skulle ha fyllt 100 år, och en massa bloggar deltog, tack för det! Mitt inlägg om bokmässan i gifs gjorde succé och när jag besökte bokmässan i Helsingfors hamnade jag i tidningen (Vasabladet) igen.
I övrigt var det väl som vanligt: recensioner, bokprat, enkäter, några utlottningar. Nu går vi in i ”jubileumsåret” då Bokbabbel fyller tio år, får se vad som händer då!
Årets bästa böcker
Trots min listvurm hatar jag att rangordna saker, så när det kommer till att summera årets läsning brukar jag oftast mumlande hänvisa till hjärtanen i min Läst-lista. Jag ögnar igenom den själv också såklart, nickar instämmande när jag tänker på vissa upplevelser och vill gärna att alla och envar plockar upp t.ex. The Language of Dying, Constant Reader eller Björndansen. Eller andra fina böcker under hjärtkategorin!
I år var det dock tre böcker som höjde sig långt över de andra, böcker jag älskade intensivt från första stund och som stannat med mig i flera månader efteråt. Några förväntade jag mig att gilla, en annan tog mig med storm. En hade jag köpt, de andra har jag köpt/ska jag köpa i efterhand, för att få ha dessa läsupplevelser nära till hands, kanske att sträcka fram åt någon jag tycker om. Det är följande böcker jag menar, listade i den ordning de kom till mig under året:
♡ Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Augustvinnaren 2013 var inte okänd när jag äntligen fick tag på ett exemplar, men att jag skulle bli så uppslukad av isbjörnslevrar och isflaksnyanser hade jag inte för mitt liv kunnat tro. Blir fortfarande stjärnögd när den här boken kommer på tal – och med ”kommer på tal” menar jag: när jag pratar mig hes om den ytterligare en gång.
♡ The Secret Place av Tana French. Efter Broken Harbour var jag redo att gifta mig med författaren, men att hon skulle överträffa mina förväntningar med råge med TSP hade jag ändå inte vågat hoppas på. Jag vet att vissa har tyckt att den här boken är lite för lång, men jag älskar varje ord av den. Varje tanke och osäkerhet hos flickorna på gränsen till vuxenvärlden, varje bitsk kommentar mellan poliserna. Helt fantastisk!
♡ Taivaslaulu av Pauliina Rauhala. Se där, vilken trio i olika språk och genrer det här blev! Men åååh den här debutromanen om en ung lestadiansk kvinna som tampas med sin tro och sin mentala hälsa då konventionerna kräver att hon inte får använda preventivmedel. Då gud, familjen och mannen är både det vackraste och det värsta. Rauhala vävde in mig med sitt poetiska språk, och jag ville aldrig lämna boken ifrån mig. Jag gav den åt svärmor i julklapp, hårdbevakar pocketsläppet i februari och önskar någon skulle översätta den till svenska så att jag kan pracka den på alla jag känner. Ni som kan finska, LÄS!
”The Miniaturist”, om inte en startrapport så åtminstone pepp
Ja just det, en liten snutt bokinfo som som nådde mig igår trots att internet för övrigt nått juldöden: Jessie Burtons debutroman The Miniaturist utsågs till årets bok i Storbritannien, seglandes förbi bl.a. David Nicholls och Nathan Filer. Vilket eminent beslut det då visade sig vara av mig att någon
dag före jul adoptera hem den sprillans nya pocketen – så om någon har lite lästid som ligger och skräpar så tas den emot med öppna armar härborta! Bokens första sidorna verkar lovande med ett vackert språk, och även om 1600-talet inte är den litterära miljö jag i första hand väljer, så låter handlingen (mystiskt dockhus! Amsterdam!) för fascinerande för att låta bli att läsa. Den farligt beroendeframkallande bokpodden Books on the Nightstand utsåg The Miniaturist till en av de bästa böckerna 2014, och bara omslagen är ju to die for! Hoppas kunna återkomma med omdöme snarast!
Kort jul(läsnings)rapport
You look like the bad taxidermy version of yourself.
Kort läsrapport: Mhairi McFarlane levererar igen, även om jag sådär halvvägs kan tycka att 531 sidor nog är väl mastigt för en chick lit-roman. Julen var (är?) fin, men särskilt mycket hinner man ju inte läsa – trots goda föresatser – speciellt inte som vi i dag investerade i en expansion pack till vårt kära Ticket to Ride Europe-brädspel. Hur har ni det? Hunnit läsa något? Fick ni böcker eller bokliga presentkort att nöjt somna med under dynan på julaftonskvällen?
Kom helga julefrid
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.– Zacharias Topelius (1818-1898)
Ha en riktigt skön jul!
Hur man förklarar sitt läsbeteende för nära och kära med elva ord
Nu i jul ska ni säkert träffa en del släktingar ni inte ser så ofta. Kanske kommer de att kommentera att du mer och mer liknar [valfri släktings namn], att du ser trött ut eller att du borde äta mer/mindre. Senast när ni har öppnat julklapparna och du sitter där med din hög av antingen böcker eller platta presentkort till Nordens alla bokhandlar, kommer din bokpassion säkert att komma på tal. Det här är ju naturligtvis ett ämne som står alla oss bokmalar varmt om hjärtat, men som ibland kan vara lite svårt att förmedla för de icke-insatta som mest anser att böcker är något man ger sina släktingar till jul för att sedan läsa på semestern sex månader senare. Men misströsta icke, Bokbabbel guidar dig rätt i den glöggstinna djungeln av välmenande släktingar och ger dig härmed denna lilla men kloka skärmdump av vad som ändå får anses vara en nedtecknad Hur gör djur bokmalar?-redogörelse som kan vara trevlig att printa ut, kanske rentav laminera och sedan stoppa i plånboken för att ha till hands när de där frågorna om hur mycket man läser och hur man hinner och varför det är så fascinerande ställs. Redo? Här kommer den:
Logiskt? Kanske inte, men ack så träffsäkert! Ursprungskällan är den här visa 16-åringen.
Pest i moderna tider
A Lovely Way to Burn av Louise Welsh XXX+
Stevies pojkvän, läkaren Simon, hittas död i sin lägenhet. Polisen anser att det antagligen var en helt naturlig död och får snart annat att tänka på när en våldsam modern pestepidemi sveper över staden. Stevie däremot, som efter att ha varit brutalt sjuk några dagar, mirakulöst hämtar sig, börjar misstänka att det nog var någon som ville ha livet av Simon. Men vem? Och varför?
Maria, som vanligtvis inte läser thrillers, verkar ha tyckt mer om den här boken än jag, haha! Mitt problem med den är väl främst att den verkar hoppa mellan den vidriga pestsmittan (som är väl- och mycket obehagligt beskriven) och Stevies omkringfnattande på sin egen lilla mission of truth. Det senare uppfattar jag som rätt tråkigt faktiskt, även om Maria garanterat har en poäng i sin analys av att det kan vara en försvarsmekanism för Stevie, att bara bita sig fast som en bulldogg och köra på. Och, medan Stevie flänger runt på stan får man ju se just det där obehagliga, med folk som först lever på som tidigare, sedan hamstrar mat och/eller försöker fly. Eller sedan bara ligger och dör…
Each hanging limb and lolling head had belonged to a person. Each one of them had felt the approach of death and feared it. And now they were gone, leaving a husk of flesh behind. Nothing connected the dead except their deaths. They were lost to themselves, and to the living.
Den här boken är den första delen i en trilogi vid namn Plague Times. Baserat på det öppna slutet antar jag att Stevie kommer att vara med även i fortsättningen, men personligen är jag inte överdrivet intresserad av att fortsätta läsa. Möjligen om någon annan läser först, och kan gå i god för att Louise Welsh har strukturerat upp det hela lite mer. Det här thrillerflamsande bland spyende pestsmittade känns inte riktigt som min kopp te.
Sju böcker på fem dagar, det ska gå, visst?
Det var inte så att jag hade tänkt planera min julläsning rigoröst. Nej inte alls, jag hade 
tänkt välja någon tegelsten jag kände mig sugen på att försjunka i och sedan mysa loss i julgransljusens sken. Men så gjorde jag ”misstaget” att börja tänka på de här böckerna lite för tidigt. Tog ut myset på förhand kan man säga, började tänka på alla underbara böcker som jag har väntande och som verkligen skulle förtjäna min odelade uppmärksamhet. Och kom på… lite väl många för att det över huvudtaget ska vara realistiskt att hinna läsa under de fem dagar jag är ledig (fem dagar som dessutom inkluderar själva julafton som ju inte direkt kan klassas som en dag man läser annat än etiketterna på julklapparna). Troligen kommer jag att hinna läsa en, i bästa fall två, men man är väl ingen riktig bokmal om man inte gör lite listor och lurar sig själv, va? Halva nöjet ligger ju i planeringen/drömmandet…
Men, till saken! Eller: till bokhögen!
❅ Folk av en främmande stam, Louise Boije af Gennäs
❅ I’ll Give You The Sun, Jandy Nelson
❅ The Winter People, Jennifer McMahon
❅The Wise Man’s Fear, Patrick Rothfuss
❅ The First Verse, Barry McCrea
❅ It’s Not Me, It’s You, Mhairi McFarlane
❅ The Interestings, Meg Wolitzer
Statistiskt sett ser det lovande ut för en engelskspråkig bok, möjligen skriven av någon som heter McNågonting i efternamn.. Har ni läst någon av böckerna eller annars bara synpunkter på vilken jag borde plocka upp som sällskap med min choklad och mina yllesockor? Och vad ska ni själva läsa i jul?
Vill ju älska detta
Lilla Berlin 2 – Mina vänner av Ellen Ekman XXX+
Skojiga fyrarutors ”noveller” i glada pasteller och med sarkastiska nutidskommentarer. Jag gillar säkert varje illustration Ellen Ekman lägger upp på Instagram och jag hade väntat en evighet på att mitt bibliotek skulle köpa in den här. Ändå känns det mest som ”Jaha, okej” och inget mer när jag läser. Varför? Kanske har jag läst för många av serierna redan (just på Insta)? Eller blir de kanske lite för likriktade, samma tema/skämt på x gånger fyra rutor?
Julpynt eller Bokslakt eller veckan då Bokbabbel möjligen förlorade förståndet
Nu ska jag avslöja något radikalt. Jag har pysslat. Det händer inte ofta, men det var inte det som var Det Stora Avslöjandet, utan att det där pysslet de facto innehöll en bok. Och lim. Och en sax…
Innan ni nu stänger browsern och för evigt raderar min blogg ur era länklistor och RSS-läsare så ber jag er ändå att läsa vidare. För det blev faktiskt ganska fint…
Se, det var väl inte så farligt? Jag ska erkänna att det naturligtvis smärtade att hugga saxen i boksidorna, men att det blev lättare efterhand och att just boksidorna troligtvis är orsaken till att det blev så snyggt. Vad passar väl bättre som julgranspynt i ett bokmalshem än just stjärnor av boksidor..?
För en färdig stjärna behövs det sju utklippta pappersstjärnor, här hittar ni instruktionerna. För den som är mer känslig man naturligtvis använda även t.ex. notblad eller andra vackra pappersark.
Rippermania genom ett internatskoleperspektiv
The Name of the Star (Shades of London 1) av Maureen Johnson XXXX
Jag minns att jag uppsluppet twittrade åt Helena när jag lånat hem den här boken – en bok om internatskola, London och en Jack Ripper-copycat, HUR kan hon inte redan ha läst den här boken? Ja och så citeras Morrissey också några gånger, just sayin’… Själv fick jag upp ögonen för den via den här fina bloggen som jag sorgligt nog hittade först efter att skribenten tydligen slutat blogga? Synd!
Anywhoo, sluttjatat om diverse trevliga bloggar och till saken! Rory Deveaux lämnar alltså sin hemstad byggd ovanpå ett träsk i Louisiana för att gå på internatskola i London ett år. Samma dag som hon landar på brittisk mark har polisen hittat en kropp mördad på ett sätt som tyder på att det är någon som inspirerats av Jack the Ripper, historiens mest berömda och mystiska seriemördare. Ripper-morden kryper obehagligt nära Rorys skola Wexford också, och en kväll bevittnar hon faktiskt någon. Konstigt nog ser hennes rumskamrat Jazza ingenting.
Det här är något så ovanligt (?) som en underhållande och lite övernaturlig thriller med ungdomar i huvudrollerna. Rory är en rolig karaktär – Since I’m pretty pale – years of excessive sunscreen and being slowly bled to death by swamp mosquitoes […] – och jag gillar också de poängterade skillnaderna mellan U.S. och U.K. Internatskolan rymmer både vänskap, irritationsmoment och lite kärlekspirr, och ovanpå allt detta läggs då ytterligare det spännande Ripper-spåret som påminner en del om Rivers of London men betydligt mindre flamsigt. Trots att det låter rätt rörigt blir det inte alls för mycket, i stället fnissar jag mig igenom läsningen och lyckades visst redan klicka hem seriens andra bok The Madness Underneath (obs att vissa nätbokhandlar spoilar en del av ettan och tvåan om man kollar in dem!). Gillar!
Litteraturens svåraste fråga?
SÅ sant! Hur ordnas det inte kurser inom litteraturvetenskapen i detta ämne..? I den här frågan är ju min Kindle överlägsen alla fruktlösa försök med mobiltelefoner balanserande över boken eller boken inklämd under tallrikskanten. Ändå sitter man där, lunchpaus efter lunchpaus, och tragglar. För att det ju är värt det i slutändan.
En vass Kallentoft
Jordstorm av Mons Kallentoft XXXX-
Kallentoft ångar vidare i sin elementserie (fortfarande med årstidsseriens polis Malin Fors i huvudrollen såklart) och den här gången är fallet lika ruskigt som det snygghemska omslaget. En man hittas mördad, en flicka försvinner. Snart framkommer det att det här är människor som på sätt eller annat gjort sig hörda och sagt ifrån. Och vilken kall och rå mördare det är frågan om, utan att spoila så kan jag berätta att man t.ex. får följa ett offer som blivit levande begravt – fy sjutton vad obehagligt alltså, man får ju cellskräck med mindre! Att sedan Malin Fors yrar på med sina offerröster som hon hör och inte hör, det är sådant man får ta med Kallentoft. Jag tycker ändå att det här är en av hans vassaste!
Rec.ex. från Forum.
Dear Kurt Cobain,
Love Letters to the Dead av Ava Dellaira XXXX
Laurels storasyster May dog, och nu har Laurel bytt skola. På modersmålstimmen får de i uppgift att skriva ett brev till en död person, och Lauren skriver till Kurt Cobain. Sen går hon hem och skriver till Judy Garland. Och River Phoenix. Amelia Earhart. Med flera. Sakta rullas historien fram, genom breven. Vad som händer nu. Och i små små glimtar även det som hände före det.
You learned right away that applause sounds like love.
Om mamman som flydde till Kalifornien och pappan som bara är så tyst och ledsen numera. Om Nathalie och Hannah som kysser varandra när de är fulla. Om Sky. Och om May, den strålande systern som Laurel fortfarande ser upp till och som dog den där dagen utan att deras föräldrar riktigt vet vad som hände och tänk om det var Laurels fel?
Det här var för övrigt ett boktips jag fick tidigt i höstas av en ung kund. Roligt att tipsen kan flyga åt båda hållen!
Världar att försjunka i under julhelgen (och senare)
Inte många dagar, veckor eller adventsljus kvar till jul hörni! Har ni redan börjat fundera på
julläsningen månntro? Ifall ni hade tänkt shoppa något och inte bara botanisera i den egna hyllan eller hoppas på att Julgubben (som han heter på finlandssvenska) har lika bra boksmak som ni, så börjar det kanske bli dags?
Nåväl, vem är väl jag att predika om detta, inte heller jag har fattat några julläsningsbeslut ännu, annat än att jag hade tänkt hålla mig till den egna, dignande bokhyllan (att man sedan inte vet hur det går därute i din svettiga julhysterin behöver inte sägas. Stay safe, people!). Men så där överlag tror jag att jag och många andra letar efter något lite tjockare, lite härligare, lite mer bort-från-moster-Agnes-närgångna-frågor när det kommer till julläsningen, har jag rätt? Jag tog mig friheten att lista lite läsäventyr som kanske kan inspirera er bokhandelsshopping eller önskelista.
Tunga tegelstenar: The Secret History eller The Goldfinch av Donna Tartt. Blonde* av Joyce Carol Oates. Habibi av Craig Thompson. The Secret Place av Tana French.
Andra världar: A Song of Ice and Fire-böckerna av George R.R. Martin. The Name of the Wind-böckerna* av Patrick Rothfuss. Omläsning av Harry Potter!
Alla goda ting är tre: Louise Boije af Gennäs Millennium-trilogi* (inte att förväxla med Stieg Larssons deckardito). Kristina Sandbergs Augustprisbelönade trilogi om hemmafrun Maj. Cirkeln-trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Allehanda ungdomsdystopitrilogier som utkommit de senaste åren: Suzanne Collins, Veronica Roth, Ally Condie, Lauren Oliver, James Dashner m.fl.
Förkovrande fakta-jul: Quiet av Susan Cain. Från Holmes till Sherlock* av Mattias Boström. Expeditionen – min kärlekshistoria av Bea Uusma.
Kort och gott: The Language of Dying av Sarah Pinborough. The Giver av Lois Lowry. Interpreter of Maladies av Jhumpa Lahiri.
*) De här böckerna är även tips till mig själv som äger dem men fortfarande har dem (eller delar av serien) olästa.
Habibi
Habibi av Craig Thompson XXXX+
Ramen för den här berättelsen är de två barnen Dodola och Zam, två barnslavar som flytt och tagit skydd i ett gammalt skepp (!) i öknen. Dodola är äldre och beskyddar Zam, berättar sagor för honom och lär honom om arabisk skrift och symbolik. Ödet skiljer dessa unga tu åt, och tar dem båda med på hisnande ”äventyr”, som slavar. Tiden är i princip modern, även om det är bara ett fåtal detaljer som vittnar om det, på det stora hela känns det långt från en tid med mobiltelefoner och internet. Miljön är ett fiktivt ökenlandskap och de 672 (!) sidorna är tecknade i svartvitt.
Samtidigt som det är spännande – och hemskt! – att följa deras öden och hålla tummarna för att de ska mötas igen, böljar arabiska tecken över sidorna. Snirkliga symboler, drömmar. Det är otroligt vackert tecknat av Thompson, men man får vara noga när man läser, verkligen ta in varje bild och textruta noggrant. Det här är ett verk du varken kan eller vill hasta igenom. Om man får tro internet har Habibi fått mycket delad kritik, dels ytterst positiv men röster har även höjts för att kritisera hur arabvärlden och sex(ualitet) skildras. Jag kan själv känna att de flesta karaktärer är rätt endimensionellt onda eller goda, och att Dodolas och Zams uppfattningar och minnen av varandra blir rentav religiösa. Det bör även sägas att verket, Thompsons ”orgy of art” som Guardians recensent så träffande kallar det, hade kunnat kortats ner en hel del. Ändå blir Habibi för mig ett imponerande romanbygge och en mycket fin läsupplevelse.
Kuriosa: Jag utsåg tydligen Carnet de Voyage, som är den resedagbok i bilder Thompson förde när han gjorde efterforskningar för Habibi, till en av 00-talets tio bästa böcker. Även den självbiografiska Blankets är helt fantastisk.
Regnbågsböcker
I dag är det en vecka sedan Finland tog steget in i framtiden nutiden och riksdagen röstade för en könsneutral äktenskapslag. Hurra! Majoriteten var dock beklämmande svag, så här tänkte jag lista böcker som direkt eller indirekt tangerar HBTQ-temat, och som de 92 ledamoter som röstade emot den nya lagen gärna kan bekanta sig med. Hjälp mig gärna att fylla på listan!
♡ Det händer nu, Sofia Nordin
♡ Cirkeln, Eld, Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
♡ Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell. Kärleken, Sjukdomen, Döden heter delarna.
♡ Min pappa Ann-Christine, Ester Roxberg
♡ Närhelst hon kommer, Jolin Slotte
♡ Fun Home, Alison Bechdel*
♡ Svikaren, Katarina Wennstam
♡ I’ll Give You the Sun, Jandy Nelson
*) Jo, hon bakom Bechdel-testet
Månadssummering november 2014
Dave Eggers – The Circle
Lars Kepler – Stalker
Michelle Hodkin – The Retribution of Mara Dyer
Peo Bengtsson – Kärleken passerade här en gång
Meg Wolitzer – Belzhar
Christin Ljungqvist – Rävsång
Åsa Grennvall – Det är inte värst sådär i början
Louise Welsh – A Lovely Way to Burn
Mons Kallentoft – Jordstorm
Jolin Slotte – Närhelst hon kommer
Antal böcker på finska/engelska: 0/4
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 2
Antal graphic novels: 1
Antal tunnisar/tegelstenar: 1/1
Antal böcker lästa på Kindle: 2
Sammanlagt antal: 10
Månadens bästa: Bra mix av bra böcker (och tvåsiffrigt), då är jag nöjd!
Månadens sämsta: Snarast att jag inte har hunnit läsa och blogga så mycket som jag skulle vilja. November alltså, du är då sannerligen ingen lätt månad!
Månadens överraskning: Hur fattig lässtatistiken kommer att se ut jämfört med tidigare år. Hoppas komma upp till 120 böcker i år, men även det innebär det sämsta läsåret sedan 2006. Tycker mig överlag har sett tendenser till detta även hos andra snabbläsare, vad kan det bero på? 2014 – året då LIVET ockuperade #boblmaf?
Månadens besvikelse: Mara Dyer-trilogin gick nog åt ett helt annat håll än vad den första boken utlovade. Känns som om den nästan bytte genre faktiskt!
Bokbabbel 