Bloggåret 2014

Även om 2014 var ett år då det kändes som om många bokbloggare blev upptagna med Livet och bokbloggosfären blev, om inte tröttare så åtminstone mindre inläggsstinn. Även jag producerade lite färre inlägg överlag, men trots det blev det ett fint och händelserikt bloggår.

Den i december 2013 inspelade radiointervjun om Engelsfors-trilogin sändes. I slutet av 2013 hade jag också intervjuats av den finlandssvenska veckotidningen Kuriren, och den intervjun publicerades med det fnissframkallande felet att jag önskar mig fler böcker i Dan Brown-anda (!).

Jag fick göra mycket radio! Prata böcker om sjukdomar i ett avsnitt Böcker i bersån, men också göra inslaget Veckans bok på radio Vega under åtta sommarveckor. Texter från eller om bloggen citerades i Hufvudstadsbladet, svenska Elle och Skånska dagbladet.
Jag ordnade Tove Jansson-marathon den dagen hon skulle ha fyllt 100 år, och en massa bloggar deltog, tack för det! Mitt inlägg om bokmässan i gifs gjorde succé och när jag besökte bokmässan i Helsingfors hamnade jag i tidningen (Vasabladet) igen.
I övrigt var det väl som vanligt: recensioner, bokprat, enkäter, några utlottningar. Nu går vi in i ”jubileumsåret” då Bokbabbel fyller tio år, får se vad som händer då!

Tidigare år: 2010, 2011, 2012, 2013.

Årets bästa böcker

Trots min listvurm hatar jag att rangordna saker, så när det kommer till att summera årets läsning brukar jag oftast mumlande hänvisa till hjärtanen i min Läst-lista. Jag ögnar igenom den själv också såklart, nickar instämmande när jag tänker på vissa upplevelser och vill gärna att alla och envar plockar upp t.ex. The Language of Dying, Constant Reader eller Björndansen. Eller andra fina böcker under hjärtkategorin!
I år var det dock tre böcker som höjde sig långt över de andra, böcker jag älskade intensivt från första stund och som stannat med mig i flera månader efteråt. Några förväntade jag mig att gilla, en annan tog mig med storm. En hade jag köpt, de andra har jag köpt/ska jag köpa i efterhand, för att få ha dessa läsupplevelser nära till hands, kanske att sträcka fram åt någon jag tycker om. Det är följande böcker jag menar, listade i den ordning de kom till mig under året:

Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Augustvinnaren 2013 var inte okänd när jag äntligen fick tag på ett exemplar, men att jag skulle bli så uppslukad av isbjörnslevrar och isflaksnyanser hade jag inte för mitt liv kunnat tro. Blir fortfarande stjärnögd när den här boken kommer på tal – och med ”kommer på tal” menar jag: när jag pratar mig hes om den ytterligare en gång.
The Secret Place av Tana French. Efter Broken Harbour var jag redo att gifta mig med författaren, men att hon skulle överträffa mina förväntningar med råge med TSP hade jag ändå inte vågat hoppas på. Jag vet att vissa har tyckt att den här boken är lite för lång, men jag älskar varje ord av den. Varje tanke och osäkerhet hos flickorna på gränsen till vuxenvärlden, varje bitsk kommentar mellan poliserna. Helt fantastisk!
Taivaslaulu av Pauliina Rauhala. Se där, vilken trio i olika språk och genrer det här blev! Men åååh den här debutromanen om en ung lestadiansk kvinna som tampas med sin tro och sin mentala hälsa då konventionerna kräver att hon inte får använda preventivmedel. Då gud, familjen och mannen är både det vackraste och det värsta. Rauhala vävde in mig med sitt poetiska språk, och jag ville aldrig lämna boken ifrån mig. Jag gav den åt svärmor i julklapp, hårdbevakar pocketsläppet i februari och önskar någon skulle översätta den till svenska så att jag kan pracka den på alla jag känner. Ni som kan finska, LÄS!

”The Miniaturist”, om inte en startrapport så åtminstone pepp

mini1Ja just det, en liten snutt bokinfo som som nådde mig igår trots att internet för övrigt nått juldöden: Jessie Burtons debutroman The Miniaturist utsågs till årets bok i Storbritannien, seglandes förbi bl.a. David Nicholls och Nathan Filer. Vilket eminent beslut det då visade sig vara av mig att någonmini2 dag före jul adoptera hem den sprillans nya pocketen – så om någon har lite lästid som ligger och skräpar så tas den emot med öppna armar härborta! Bokens första sidorna verkar lovande med ett vackert språk, och även om 1600-talet inte är den litterära miljö jag i första hand väljer, så låter handlingen (mystiskt dockhus! Amsterdam!) för fascinerande för att låta bli att läsa. Den farligt beroendeframkallande bokpodden Books on the Nightstand utsåg The Miniaturist till en av de bästa böckerna 2014, och bara omslagen är ju to die for! Hoppas kunna återkomma med omdöme snarast!

Kort jul(läsnings)rapport

You look like the bad taxidermy version of yourself.

Kort läsrapport: Mhairi McFarlane levererar igen, även om jag sådär halvvägs kan tycka att 531 sidor nog är väl mastigt för en chick lit-roman. Julen var (är?) fin, men särskilt mycket hinner man ju inte läsa – trots goda föresatser – speciellt inte som vi i dag investerade i en expansion pack till vårt kära Ticket to Ride Europe-brädspel. Hur har ni det? Hunnit läsa något? Fick ni böcker eller bokliga presentkort att nöjt somna med under dynan på julaftonskvällen?

Hur man förklarar sitt läsbeteende för nära och kära med elva ord

Nu i jul ska ni säkert träffa en del släktingar ni inte ser så ofta. Kanske kommer de att kommentera att du mer och mer liknar [valfri släktings namn], att du ser trött ut eller att du borde äta mer/mindre. Senast när ni har öppnat julklapparna och du sitter där med din hög av antingen böcker eller platta presentkort till Nordens alla bokhandlar, kommer din bokpassion säkert att komma på tal. Det här är ju naturligtvis ett ämne som står alla oss bokmalar varmt om hjärtat, men som ibland kan vara lite svårt att förmedla för de icke-insatta som mest anser att böcker är något man ger sina släktingar till jul för att sedan läsa på semestern sex månader senare. Men misströsta icke, Bokbabbel guidar dig rätt i den glöggstinna djungeln av välmenande släktingar och ger dig härmed denna lilla men kloka skärmdump av vad som ändå får anses vara en nedtecknad Hur gör djur bokmalar?-redogörelse som kan vara trevlig att printa ut, kanske rentav laminera och sedan stoppa i plånboken för att ha till hands när de där frågorna om hur mycket man läser och hur man hinner och varför det är så fascinerande ställs. Redo? Här kommer den:

boblmaf

Logiskt? Kanske inte, men ack så träffsäkert! Ursprungskällan är den här visa 16-åringen.