A Lovely Way to Burn av Louise Welsh XXX+
Stevies pojkvän, läkaren Simon, hittas död i sin lägenhet. Polisen anser att det antagligen var en helt naturlig död och får snart annat att tänka på när en våldsam modern pestepidemi sveper över staden. Stevie däremot, som efter att ha varit brutalt sjuk några dagar, mirakulöst hämtar sig, börjar misstänka att det nog var någon som ville ha livet av Simon. Men vem? Och varför?

Maria, som vanligtvis inte läser thrillers, verkar ha tyckt mer om den här boken än jag, haha! Mitt problem med den är väl främst att den verkar hoppa mellan den vidriga pestsmittan (som är väl- och mycket obehagligt beskriven) och Stevies omkringfnattande på sin egen lilla mission of truth. Det senare uppfattar jag som rätt tråkigt faktiskt, även om Maria garanterat har en poäng i sin analys av att det kan vara en försvarsmekanism för Stevie, att bara bita sig fast som en bulldogg och köra på. Och, medan Stevie flänger runt på stan får man ju se just det där obehagliga, med folk som först lever på som tidigare, sedan hamstrar mat och/eller försöker fly. Eller sedan bara ligger och dör…

Each hanging limb and lolling head had belonged to a person. Each one of them had felt the approach of death and feared it. And now they were gone, leaving a husk of flesh behind. Nothing connected the dead except their deaths. They were lost to themselves, and to the living.

Den här boken är den första delen i en trilogi vid namn Plague Times. Baserat på det öppna slutet antar jag att Stevie kommer att vara med även i fortsättningen, men personligen är jag inte överdrivet intresserad av att fortsätta läsa. Möjligen om någon annan läser först, och kan gå i god för att Louise Welsh har strukturerat upp det hela lite mer. Det här thrillerflamsande bland spyende pestsmittade känns inte riktigt som min kopp te.