Bok blir film våren 2015

Den adertonde februari har Cirkeln biopremiär, och jag är grön av avundsjuka här i min Finlandsexil eftersom filmen för tillfället inte ser ut att gå upp på finska biografer över huvudtaget, SNYFT! Men en hel del annat bokbaserat har gått eller är på väg upp på filmduken i vår, låt oss ta en titt!

Wild. Tyckte förvånansvärt mycket om boken och även om trailern inte har riktigt sammafilm stämning som boken är jag väldigt sugen på att se filmen ASAP. Kanske redan på lördag? En annan kvinna-i-kris-vandrar-omkring-berättelse är ju Robyn Davidsons Tracks som också snurrar på biograferna just nu, någon som läst eller sett? Jag reserverade boken på biblioteket direkt efter att ha läst Wild tror jag, men kön är enorm lång och exemplaren är få, så än har jag inte sett skymten av någon bok.
The Maze Runner såg jag för några veckor sedan, och den var helt okej som underhållning men jag hade svårt att komma över hur olik den var boken. Liksom – hela tiden?! En annan YA-dystopitrilogi är ju Divergent-serien, som i filmatiseringarna har fokuserat väldigt mycket på det mörka och våldsamma inom Dauntless-falangen. Insurgent-trailern fokuserar underligt nog på ett flygande hus (?), meeen nog kommer jag att hitta mig i biosalongen på den filmen också.

And whatever happenened to filmatiseringen av Before I Go to Sleep? Eller, film blev det ju, och pocketen kom i nyupplaga med filmomslag men trots stora skådespelarnamn verkar den aldrig ha nått nordiska filmdukar? Synd! I stället får vi dras med Fifty Shades of Grey senare i vår, ”hurra”…

”And it is not a man she has married, but a world”

The Miniaturist av Jessie Burton XXX-
mini2När jag plockade upp den här boken tänkte jag att miljön, 1600-talets Amsterdam, hade kunnat bli något av en stötesten för mig. Under tonårstiden älskade jag kostymdramer i historiska miljöer, men numera väljer jag oftast bort den sortens böcker, utan att någon konkret aversion egentligen någonsin infunnit sig. Det har liksom bara blivit så. Och, skulle det visa sig, just den gamla Amsterdammiljön var det bästa med hela boken!

It is not a prison, this city, if you plot your path correctly.

Nella anländer till ett pampigt hem i centrala Amsterdam. Hon och hennes nya man Johannes Brandt gifte sig för några månader sedan, och nu installerar hon sig i sitt nya hem. Men det är ett konstigt hem, med Johannes som ständigt är borta på handelsresor och hans sura syster Marin snokande i skuggorna. För att Nella ska få ”öva sig på det där med hushåll” ger hennes man henne ett stort dockskåp, ett skåp som är en exakt miniatyr av huset de bor i. När Nella beställer lite dockor och möbler av the miniaturist och får obehagligt verklighetstrogna replikor tillbaka blir livet på Heerengracht allt underligare.

Meeen. Det är liksom det. Jag förväntar mig krypande spänning, en massa frågor och åtminstone en del svar, men boken lyfter ju aldrig! Den liksom puttrar på, det krisas här och där, men den engagerar mig aldrig. Jag förstår mig inte riktigt heller på Nella som, trots att hon blir sviken eller åtminstone iskallt behandlad gång på gång, ändå bara fortsätter att vara snäll och godhjärtad. Äsch då. Synd på ett så assnyggt omslag, men det här var då ingenting för mig.

Fredagsenkät

Nu var det lite för länge sedan vi körde en enkät, va? Häng med, svara i kommentarerna eller länka från din egen blogg!

Läser just nu: Lite för många böcker på en gång.
Borde eller skulle vilja läsa just nu: Alla de där böckerna som väntar på mig, både de jag har hemma och de som än så länge bara finns på mina önskelistor.. Är till exempel väldigt nyfiken på Girl on the Train (Paula Hawkins), vårens mest hypade bok?
Sugen på att köpa: Paula Hawkins, Harlan Coben, Emily Gould, S.J. Bolton, S.J. Watsons nya, Visitants av Dave Eggers… Shall I go on?
Bok eller annan kulturupplevelse jag mest ser fram emot i vår: Det finns till min förvåning inga böcker som min kropp skriker efter att ska publiceras nu i vår – med detta sagt så är min bokönskelista inte kort för det. Har en hel del böcker som jag är väldigt nyfiken på, främst på engelska för tillfället, men det kommer såklart fler allt eftersom, det gör det ju alltid. Vad gäller kulturupplevelser är jag övertygad om att det kommer att bli helt legendariskt när #boblmaf goes Helsingfors! Och sen är jag nyfiken på vad Helsinki Lit den 22-23.5 kommer att erbjuda!
Antal biblioteksböcker hemlånade: Faktiskt bara tre för tillfället, listan på reservationer är däremot skrattretande.
Om Lena Dunham och Caitlin Moran skulle hamna i en battle skulle — vinna. Motivera! Nu har jag inte läst dessa kvinnor senaste alster – ännu! – men jag är ändå ganska övertygad om att Moran skulle svänga med sin stora kalufs och prata omkull Dunham vilken dag som helst. Och hennes scenärvaro är ju inte heller av denna världen!

Bonusfråga: Så ämnar jag fira Internationella Bokbabbel-dagen 21.5: Som sagt så är det ännu oklart, men pampigt och minnesvärt måste det bli! Än så länge har det kommit in förslag om både Bokbabbel-tema på ett bloggmaraton och årskavalkader, gillar gillar!

Trevlig helg!

Nio år och åtta månader

Vet ni, om fyra månader fyller den här bloggen tio år, och jag10 tänkte därför passa på att fråga er om ni har några idéer om hur det ska firas? För firas bör det!

Jag tänker i stil med utlottningar, nationell flagg- och/eller helgdag, Bokbabbel-bakelse, gästbloggare… Vad tänker ni?

Mindre vego för allergikern tyvärr

Mera vego. Mat för hela familjen av Sara Ask och Lisa Bjärbo
vegoJag lånade den här boken för att jag var nyfiken såklart (Lisa Bjärbo är ju den Lisa ”Onekligen” Bjärbo), men också för att jag saknade matlagningsinspiration. Mat är gott, men oftast är det så himla tråkigt att laga den, tyvärr! Dessutom fastnar jag/vi så lätt i gamla mönster och lagar gamla enkla favoriter. Innehållandes rätt mycket kött också tyvärr, så jag hoppades att Mera vego skulle ge oss en skjuts på traven i rätt riktning med mer varierad kost.
Tyvärr var det lite som jag befarade – att mina allergier går rätt dåligt ihop med vegetarisk kost. Det är naturligtvis inte bokens fel, och en del av recpten går naturligtvis att modifiera om man orkar och vill, men faktum är att många av receptens ”rubrik” redan innehåll saker jag inte kan äta (bönor, curry, selleri, MED MERA). Mera vego är dock en inspirerande och snygg kokbok, med enkla recept och en glad men inte prutthurtig ton. Rödbetsrisotton som vi faktiskt tillredde var också god.
Och hej, det kommer en fortsättning ännu i år!

Jandy Nelson och de konstälskande tvillingarna

I’ll Give You the Sun av Jandy Nelson XXXX-
IMG_5278_2Jude och Noah är tvillingar och riktigt riktigt nära. Olika, men varandras bästa vänner, avslutar varandras meningar och så.

I turn around, remembering again that we got made together, cell for cell. We were keeping eck other company when we didn’t have any eyes or hands. Before our soul even got delivered.

Men så drabbas familjen av en tragedi, och syskonen flyger ifrån varandra som strecken på det vackra omslaget här intill. Berättarrösterna är Noah som 13-14-åring och Jude som 16-åring, det skulle kunna vara konstigt men det fungerar helt smärtfritt.

Dad used to make Mom’s eyes shine; now he makes her grind her teeth.

Jandy Nelson har ett speciellt och poetiskt sätt att skriva, något jag älskade i debuten Himlen börjar här, men som stundvis i I’ll Give You the Sun blir mig lite övermäktigt. Noah är en konstnär, han målar både fysiska tavlor och konstanta porträtt i huvudet – porträtt vars titlar läsaren konstant får ta del av. Jag gillar det, titlarna är sinnrika men de blir för många, de förekommer på så gott som varje sida. Judes ”levnadsstrategi”, nämligen livstips från hennes mormor eller henne själv förekommer tack och lov mer sällan, för dem gillar jag inte alls. Fast det här greppet avtar kanske en aning under bokens gång, eller är det bara jag som vänjer mig?

I know from doing portraits that you have to look at someone a really long time to see what they’re covering up, to see their inside face, and when you do see it and get it down, that’s the thing that makes people freak out about how much a drawing looks like them.

Det här är en trevlig bok, om tvillingar och syskonskap och svartsjuka och sorg. Om konst och om att växa upp. En bok jag trivs med medan jag läser, även om jag som sagt stör mig på vissa saker. En bok med ett störtsnyggt omslag! Men… inte så mycket mer än det ändå. Jag skulle inte ge någon solen för den här boken, om vi säger så.

Lär mig av Liv

Kunskapens frukt av Liv Strömquist XXXX½
kunsk2Uuh, ytterligare en bokblogg som skriver om och hyllar Liv Strömquist, det var väl inget nytt? Och nej, det var det kanske inte, men ursäkta för att jag vill sälla mig till hyllningskören och kanske få åtminstone en människa till att läsa den här boken. Jag har läst andra böcker av Strömquist (även om jag inte verkar ha skrivit om dem här?), men jag måste nog säga att det här var det album som till fullo fick in mig i fanklubben. Ämnet – det kvinnliga könsorganet och dess historia – är intressant och engagerande, och trots att det handlar om allt från gamla greker, John Harvey Kellogg och stenålderskvinnor så känns det som en gjuten helhet. Jag fnissar när jag läser, men mest rynkar jag pannan. Fnyser, läser högt för min man, whatsappar min kompis som jag vet tycker om Strömquist att Nog har du väl läst Kunskapens frukt, den är sjukt bra!. Och jag lär mig saker! Det där om mens och tabu-ordets ursprung är bekant från Liv Strömquist sommarprat, nu gapar jag åt cornflakes-Kelloggs idéer om frätande syra på klitoris, eller det faktum att samma kroppsdel tydligen är stigbygelformad. HUR VISSTE VI INTE DETTA?!

Lotta Olssons hundra bästa deckare

Jag vet inte vad som flög i Tana French för intrigen är totalknäpp skriver DN:s Lotta Olsson om The Likeness/Okänt offer, och jag fnissar högt. Olsson listar som bäst sina hundra bästa deckare, en varje dag, och jag som gillar både deckare och Olsson(s smak) följer ivrigt med. Tack DN för att jag som icke-prenumerant får läsa tipsen på hennes blogg sedan! Blir ju själv dessutom sugen på att lista bra deckare/thrillers, inte hundra men kanske tio-tjugo? Nåväl, det blir inte nu åtminstone.

Här och här har jag förresten skrivit om Okänt offer. Åh, blev helt nostalgisk nu när jag såg en bok+Converse-bild!

Maresis värld är en värld jag trivs i

Maresi. Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff XXXX
marMedan den här boken låg på ett bord i mitt vardagsrum och väntade på att bli först läst och sedan ombloggad, tog den samtidigt yttervärlden med storm. Var det inte Finlandia Junior så såldes den utomlands än hit än dit, kul!
Maresi kom till Röda klostret för att fly undan hunger och en tyrannisk far. Hon återberättar hur det var då hon var en ung novis, och en ännu yngre flicka, Jai, kom till ön. Där på Menos finns nämligen bara Röda klostret, dess nunnor och dess ägor. Inga män får stiga iland. Noviserna och nunnorna ägnar sig åt småskaligt jordbruk och handel, och Maresi får ägna sig åt sin passion, böcker och inhämtande av kunskap. Hör bara på henne, hon låter som en dåtida bokbloggare, inte sant:

Hon säger att jag är alldeles för opraktisk för att packa.
”Om du fick välja skulle du väl bara ta med dig böcker”, fnös hon och borstade av sig några frasiga lavendelblommor. Hon har rätt. Men jag kan inte bära med mig särskilt många.

Jag älskar beskrivningen av klostret och klosterlivet, men när halva av den drygt 200-sidiga boken ägnats åt det undrar jag när den där faran som omtalas på bakpärmen ska dyka upp. Men visst kommer den också, från ett inte oväntat håll men ändå på ett högst oväntat sätt. Och det håller hela vägen. Maria Turtschaninoff skapar en helgjuten värld man vill vistas länge i, och visst kan man skönja en chans till fortsättning någon gång..?
Rec.ex från Schildts & Söderströms.

Behind the blogscenes

I höstas instagrammade jag en skärmdump av en av mina to do-listor på telefonen, den som berör bloggen. Och recensionsexemplar jag vill beställa eller har fått finns uppskrivna på en annan elektronisk post-it, med recensionsdatumen noterade bredvid.

IMG_5283_2I somras, då jag visste att jag skulle på långa semestrar AFK, ritade jag upp ett rutschema över de kommande veckorna och skrev in idéer för blogginlägg för en del av dagarna. När inlägget väl var skrivet markerade jag det i högra hörnet av rutan. Det här var första gången jag var så pass ”organiserad”, men jag märkte att det klart underlättade för mig att se helheten (t.ex. inte bara recensioner på raken, eller när det kommer ”bokliga datum” som kan vara kul att blogga om). Så jag har fortsatt med det systemet – observera dock att det här är en plan, och att jag allt som oftast får stryka planer för att jag helt enkelt inte hunnit läsa/blogga om boken eller för att det dykt upp något annat. Strukturen underlättar mitt bloggande, men det finns alltid utrymme för spontana inlägg!

Hur tänker ni? Hur bygger ni upp ert bloggande? Kör ni helt på känsla, gör ni rigorösa scheman eller är det någonting mittemellan?

Go Mhairi!

It’s Not Me It’s You av Mhairi McFarlane XXX½
mhairiDelia och Paul firar sin tioårsdag, hon drar med honom ut på en bro och friar. Han säger ja, och när de går till puben för att fira och Paul står vid bardisken får Delia ett sms av honom. Förutom att det inte alls var tänkt åt henne utan åt en annan kvinna.
Hjälp vilken hemsk (bra) början på en bok alltså! Delia säger upp sig från sitt trista kommunaljobb och flyr Paul och Newcastle till bästa vännen Emma i London. Hon hittar ett konstigt jobb och halvkonstiga bekantskaper, och som Hyllan skriver så vet man faktiskt inte riktigt hur det ska gå i slutändan. Ingen av karaktärerna är perfekta, vilket gör att de känns äkta. Och Mhairi McFarlane skriver som ingen annan, jag älskar humorn, de brittiska uttrycken och den rappa dialogen! Även om berättelsen måste stå på en stadig grund, tycker jag att 531 sidor blir i mesta laget för en chick lit, men det är egentligen min enda invändning mot boken. Med You Had Me at Hello som jag läste för nästan exakt ett år sedan väckte McFarlane direkt mitt intresse för hennes författarskap, och det har hon fortsatt att befästa med bok efter bok!

2 x BBC (inte tv-kanalen)

1. Rösta på någon av den elva (!) nominerade böckerna i Bokbloggarnas litteraturpris bokbloggarnaslitteraturprisfram till den 22:a januari. Själv velar jag mellan två böcker, kan ni gissa vilka?
Alla som har en bokblogg får rösta, och det gör ni genom att maila BBC antingen på Facebook eller på vanliga mailadressen. Men det behöver jag väl inte skriva, allt står i inlägget med de nominerade ju. I stället går jag vidare till nästa roliga Breakfast Book Club-relaterade nyhet, nämligen…

2. …att #boblmaf goes Helsingfors i april, komsi komsil! Gissa om jag glädjedansar över att alla roliga bokmänniskor för en gångs skull tar sig över vattnet till mina gator i stället för tvärtom!

Extramaterial för dig som redan läst ”Divergent”

Four: En Divergent-samling av Veronica Roth XXX½
Översättning: Helena Stedman
fourDen här boken är för er som redan läst åtminstone Divergent, gärna alla böckerna i den trilogin. Kort sagt handlar det om Four, han som Tris blir förtjust i ni vet. Faktum är dock att jag tycker bäst om de tre första texterna i samlingen, om tiden innan han träffar Tris. Och så gillar jag när man får lite sneak peeks kring vad han höll på med medan Tris höll på med annat liksom. Slutsats: ju mindre Tris desto bättre faktiskt – och nu låter det som om jag skulle tycka illa om henne, men det gör jag inte. Men Four – både boken och karaktären! – fungerar liksom bättre utan henne.
Jag läste Divergent-trilogin på engelska men den här på svenska, och kunde ibland känna att översättningen var lite styltig. Inga direkta fel men mer som att det inte flöt på obehindrat Läs mer

Att ägna sin tid åt böcker utan att läsa

Bokmalsränderna går aldrig ur – även om jag kan ägna allt för mycket tid åt annat än specifikt läsning, så ägnar jag väldigt mycket tid åt böcker på ett mer allmänt plan. Läser bokbloggar såklart, och några gånger om året plöjer jag naturligtvis förlagskatalogerna noggrant. Men så lyssnar jag också bokpodcasts som jag skrivit om här och här, den jag följer mest slaviskt för tillfället är Books on the Nightstand, BOTNS. Bara man kommer över det amerikanska bräkandet är boktipsen massvis till antalet och dessutom bra och rätt i synk med min egen lässmak.

Sen finns det ju Goodreads förstås, dit jag själv hittade rätt sent men där det framför allt nu känns väldigt aktivt. En enorm men underbar tidstjuv är bokrelaterade Tumblrs i mängder och miljoner, där hittar man allt från boktips (framför allt YA) till boknördiga prylar och roliga bilder. Man kan med andra ord tillbringa en evighet i flera boknördiga universum utan att läsa så mycket som en rad i en bok…

Reservera mera!

Goda nyheter för helsingforsiska bokälskare därute, vid årsskiftet slopade HelMet-biblioteken reservationsavgiften också i huvudstaden. I Esbo har det fungerat så redan i 1,5 år*, och i Vanda ytterligare några månader längre. Med tanke på att 34 % av böckerna jag läste förra året var biblioteksböcker – den största enskilda ”källan” till min läsning  – så är det här definitivt något jag med glädje utnyttjar. Min enda förhoppning är att det i framtiden fortfarande kommer att finnas pengar också till inköpsförslag…

*) Observera att det alltså står fel datum i artikeln på HelMets sidor, hehe.

Labyrintslang

The Maze Runner av James Dashner XXX+
mazePojke vaknar i stor låda i marken. Minns ingenting av vad som hänt eller vem han är. Blir utstirrad av det nya områdets, Gläntans, invånare, bara pojkar. Och det är bara början…
Hej en YA-dystopitrilogi, det var något nytt..! Fast jag verkar ju ha axlat manteln att kolla in hela utbudet inom den genren, och så var min kollega helt elegisk över hela trilogin, och då väcks såklart min nyfikenhet.
Själv är jag försiktigt nöjd, det är spännande och jag antar att jag kan sägas ha fastnat så till den milda grad att jag kommer att läsa vidare (surprise surprise). Och filmen är jag väldigt nyfiken på, den lär dessutom skilja sig rätt mycket från boken. Samtidigt kan jag inte påstå att boken någonsin lyfter från marken (eller jag med den), eller att den är något jag längtar till varje vaken stund. Framför allt blir jag otroligt irriterad på slangen med shanks hit och shuckfaces dit, och jag ser inte riktigt någon motivering till varför den måste finnas där? Min andra stora rynka i pannan kommer av att de andra pojkarna i Gläntan vägrar svara på en enda av Thomas frågor – okej att det framkommer väldigt tydligt att han är modig och frågvis och sätter sig upp mot auktoriteter, men det kunde kanske ha kunnat gestaltas på lite fler sätt? Ja och så upprepas det hundra gånger att Thomas inte minns något från tiden innan Gläntan, men även om han hade gjort det så hade XX ändå varit den mest irriterande människan eller extrema situationen eller what not.
Så ja. Ett inte helt okomplicerat förhållande till den här boken alltså.

Knausgårds ”okända” bok

Hur har jag inte vetat att Knausgård (alias Knaus alias KOK) har kommit ut med enhemmaborta ny bok tillsammans med Fredrik Ekelund?! Eller att han och Linda har fått ett fjärde barn också? Johanna Lindbäck, fellow Knaus-fan, upplyste mig dock om allt detta på Bokhora och genom exalterade tweets, så nu är jag några knapptryck från att omvandla mitt julklappspresentkort till en 500-sidig ”Min kamp” utan smärta, ”Min kamp” på semester. Just fotbollen intresserar mig inte, men det gör ju som ni vet Knausgård, så är rejält nyfiken på den här nu!

P.S. På tal om brevböcker så har jag äntligen förstått att reservera Brev från Tove Jansson på biblioteket. Könummer 30, men än är året ungt!

Lässtatistik 2014

bokballong3

Den här fina bilden finns att köpa som plansch här

År 2014 läste jag sammanlagt 117 böcker.

65 på svenska
5 på finska
47 på engelska

31 böcker var skrivna av en man och 84 av en kvinna. 2 var skrivna av både kvinnor och män.

28 var mina egna fysiska böcker jag köpt eller fått i present och ytterligare 15 lästes på Kindle. 27 var recensionsexemplar, 40 från biblioteket och 7 lånade av bekanta.
106 böcker lästes på originalspråk, medan 11 var översatta.

Och som bonus, eftersom jag till min glädje vid det är laget har tillgång till tio års lässtatistik, ett stapeldiagram (särskilt tillägnat den nu sorgligt insomnade bloggen Mind the Book):

lässtat2005-2014Mer detaljerad lässtatistik i gamla inlägg: 200720082009201020112012 och 2013. Vad härligt – och supernördigt! – ändå, att jag gjort de här sammanställningarna i så många år. Mer detaljerad info har tillkommit med åren, men de grövsta siffrorna har jag åtminstone så här långt tillbaka i tiden. Antal lästa böcker per år vet jag så långt tillbaka som till år 2005.

Årets första bok

… är redan utläst och det blev Kunskapens frukt av Liv Strömquist som jag nog var sist av alla att läsa. Vilken bok! Jag är inte lika vidskeplig<3 som Fiktiviteter när det kommer till hurdan och vilken årets första bok är, men att det är trevligare att börja med något bra säger ju sig självt! Mer utförligare tankar om boken kommer absolut!

Hur tänker ni? Väljer ni noggrant ut en bok som får sätta tonen för det kommande läs-året, eller läser ni som om det vore vilken dag som helst? Och har ni redan hunnit läsa ut något?

Månadssummering december 2014

Ava Dellaira – Love Letters to the Dead
Maureen Johnson – The Name of the Star
Ellen Ekman – Lilla Berlin 2 – Mina vänner
Maria Turtschaninoff – Maresi. Krönikor från Röda klostret
James Dashner – The Maze Runner
Veronica Roth – Four
Linda Spåman – Äkta spåman
Mhairi McFarlane – It’s Not Me, It’s You

Antal böcker på finska/engelska: 0/5
Antal novellsamlingar: 1
Antal ungdomsböcker: 4
Antal graphic novels: 2
Antal tunnisar/tegelstenar: 1/1
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt antal: 8

Månadens bästa: Jag tyckte om många av böckerna: Dellaira, Johnson, Turtschaninoff och McFarlane.
Månadens sämsta: Nådde inte upp tills ens 120 böcker i år, trots att det fanns en rimlig chans för det. Petitesser säger ni, 25-30 böcker färre än tidigare år säger jag. Mer lässtatistik imorgon!
Månadens överraskning: Jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om att läsa åtminstone första halvan av novellsamlingen Four, om tiden innan Four lärde känna Tris.
Månadens besvikelse: Att årets nästsista bok lästes ut den 17:e december, men att det sedan tog mig resten av månaden att klämma en sista och åttonde. Åtta böcker på en månad är nog dessutom en ny personal low tror jag? Mot nya givande läsmånader 2015!