Maresi. Krönikor från Röda klostret av Maria Turtschaninoff XXXX
Medan den här boken låg på ett bord i mitt vardagsrum och väntade på att bli först läst och sedan ombloggad, tog den samtidigt yttervärlden med storm. Var det inte Finlandia Junior så såldes den utomlands än hit än dit, kul!
Maresi kom till Röda klostret för att fly undan hunger och en tyrannisk far. Hon återberättar hur det var då hon var en ung novis, och en ännu yngre flicka, Jai, kom till ön. Där på Menos finns nämligen bara Röda klostret, dess nunnor och dess ägor. Inga män får stiga iland. Noviserna och nunnorna ägnar sig åt småskaligt jordbruk och handel, och Maresi får ägna sig åt sin passion, böcker och inhämtande av kunskap. Hör bara på henne, hon låter som en dåtida bokbloggare, inte sant:

Hon säger att jag är alldeles för opraktisk för att packa.
”Om du fick välja skulle du väl bara ta med dig böcker”, fnös hon och borstade av sig några frasiga lavendelblommor. Hon har rätt. Men jag kan inte bära med mig särskilt många.

Jag älskar beskrivningen av klostret och klosterlivet, men när halva av den drygt 200-sidiga boken ägnats åt det undrar jag när den där faran som omtalas på bakpärmen ska dyka upp. Men visst kommer den också, från ett inte oväntat håll men ändå på ett högst oväntat sätt. Och det håller hela vägen. Maria Turtschaninoff skapar en helgjuten värld man vill vistas länge i, och visst kan man skönja en chans till fortsättning någon gång..?
Rec.ex från Schildts & Söderströms.