Månadsarkiv: februari 2015

Kalevaladagen

Publicerad den av
2

… eller den finska kulturens dag som den också kallas. Varför inte läsa en bok av en finsk författare alltså? Nu är jag ju pinsamt dålig beläst på dem, om man alltså sträcker sig till enbart de finskspråkiga, men några namn lyckades jag ändå skaka fram ur rockärmen:

– Virpi Hämeen-Anttila
– Eve Hietamies
– Leena Lehtolainen
– Pauliina Rauhala
– Sofi Oksanen
– Miika Nousiainen

Och som bonustips vill jag nämna Emmi Itäranta, vars debut Teemestarin kirja direkt översattes till engelska (Memory of Water) och som jag av någon kryptisk anledning ännu inte läst trots att den beskrivs som en vackert skriven melankolisk dystopi. Ni hör ju – hur bra?!

Hälsningar från månens baksida

Publicerad den av
6

Astronauten som inte fick landa av Bea Uusma XXXX
astroBea Uusma! tänker ni kanske, hon med Expeditionen och Augustpriset? Ja just hon är det, och jag kan inte nog understryka hur mycket jag älskade den boken. Men den här är himla fin den med! Skriven för vetgiriga barn, men kan läsas av alla och envar. Nu är den ju så pass tunn att ni inte ska förvänta er en ny expeditionsupplevelse, men Uusmas känspaka berättarröst är lika närvarande i denna, och let’s face it, det är ju för den vi läser. Hör bara:

Presidenten ringer till Neil och Buzz på månen. Ingen ringer till Michael. Han är i radioskugga.

”Huvudpersonen” är alltså Michael Collins, den tredje (okända!) astronauten ombord på Apollo 11 som får cirkla runt i radioskugga runt månen medan Neil Armstrong lever loppan nere på månens yta. Du milde tid vad oerhört liten och ensam han (Michael) måste ha känt sig! Och visste ni att astronauterna, när de kom ner till jorden igen var tvungna att bo isolerade i en husvagn i 17 dygn medan man med hjälp av möss som vuxit upp i steril miljö undersökte ifall astronauterna hade tagit med sig okända bakterier från månens yta. Ifall mössen hade dött inne i husvagnen hade astronauterna aldrig släppts ut ur den (!!). Det vetgiriga lilla vuxna barnet Bokbabbel slukar alltså boken med behållning, åhåå:ar åt intressanta faktasnuttar som jag önskar att jag ska minnas för att kunna briljera med dem någon gång. 9 kilo checklistor! Man ser annorlunda ut i rymden eftersom blodet som brukar finnas i benen nu samlas i huvudet! Rymdkapselns vägg är så tunn som 3,5 cm!
Mycket läsvärd!

Happy B-day, Gillian!

Publicerad den av
Svara

Avdelning ytterst boknördig info: det är Gillian Flynns födelsedag i dag! Kolla gärna intervju(?)citaten i länken, kanske har hon blivit den begåvade författare hon är för att hon håller orden inom sig i stället för att prata bort dem? Och för att hon läser massor och inte ger upp med texten såklart. Bra kattrelaterat citat också:

Sleep is like a cat: It only comes to you if you ignore it.

Bonusdel till Shades of London-serien

Publicerad den av
5

The Boy in the Smoke av Maureen Johnson XXX½
smokeShades of London #0,5 står det om den här långnovellen/kortromanen, men jag skulle snarare kalla den nr 1,5. Jo, den är fristående, men jag tror man får mest ut av både den här och ettan, The Name of the Star, om man läser den så som jag bestämmer, haha. TBITS är dock inte bonusmaterial så som julnoveller med Ruth Gallaway är det, utan bjuder snarare på ett nytt perspektiv (Stephens) på samma sätt som de första texterna i Four-samlingen gör det för Divergent-trilogin. The Boy in the Smoke utspelar sig dock före Rorys tid i England, och handlar alltså om hur Stephen, well, blir likadan som Rory sedermera blir, ni insatta förstår vad jag menar.

Det intressanta är att även om den här lilla boken ändå kan kallas fristående, ändå bjussar på några små detaljer som hänvisas till i den tredje boken, men som inte framkommit i den ”riktiga” serien. Jag råkade med andra ord läsa dem i helt rätt ordning och kände mig som en medlem i hemliga klubben när jag förstod blinkningen i trean. Som om den var där bara för mig.

Nordin-apokalyps nr tre av många?

Publicerad den av
3

Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin XXX½
somomÅh! Det var visst inte en trilogi det här? I den vanföreställningen levde jag, tills jag började inse att det skulle bli knappt om sidor att knyta ihop säcken med tanke på att Ella & Nora fortfarande vandrade omkring där på vägen. Men bra så, så får vi fortsätta läsa dessa välskrivna postapokalyptiska böcker!
Det är alltså Ella som är berättarrösten i den här boken, det är en ny varje gång. Det fungerar bra, och även om stackars Ella kanske inte är den man gillar bäst i det pyttelilla gänget så känns hon ändå väldigt vanlig. Det är nog Sofia Nordins styrka kan jag känna, att i den postapokalyptiska miljön med allt vad det innebär, ändå lyckas skildra vanliga tonårskänslor. Förälskelse, vänskap, svartsjuka, egoism. Med en dos skam ovanpå såklart, över att man nänns tänka och känna allt detta medan man egentligen borde kämpa för sin överlevnad. Det är både fint och sorgligt hur flickorna ger sig ut på sin färd alldeles modiga och hoppfulla, men att ”glamouren” börjar tryta rätt fort, och det liksom blir dags att syna både sig själv och sin reskamrat närmare i sömmarna.
Som om jag vore… marknadsförs som i princip fristående, men mest får ni nog ut av boken om ni läser En sekund i taget och Spring så fort du kan först.
Rec.ex. från Rabén & Sjögren.

Books baby, books

Publicerad den av
4

IMG_8958Lade upp den här bilden på Instagram imorse och fick omedelbart en hel drös med entusiastiska tillrop. Stridsberg och Schulze är mer ”i ropet” medan Plath och Winterson snarare tätar luckor i allmänbildningen.  Har läst Wintersons apelsinbok för länge sedan, så det är ett mysterium att den här ”fortsättningen” blivit oläst så länge. Kastade mig över den i bussen sedan, och blev omedelbart förälskad i språket och formuleringarna. Anar redan nu en mycket citatstinn recension vad det lider!

A tough life needs a tough language – and that is what poetry is. That is what literature offers – a language powerful enough to say how it is.
It isn’t a hiding place. It is a finding place.

Och på tal om ett vackert språk som säger hur det är: Pauliina Rauhalas utomordentliga Processed with VSCOcam with c1 presetdebutroman Taivaslaulu om ett ungt lestadianpar har äntligen släppts i pocket, och jag ser det som min personliga misson att försöka pracka den på alla och envar! Här recenserade jag den citatstinnt och stjärnögt, och här berättade jag att den var en av de tre bästa böckerna jag läste 2014. Kanske den bästa finska roman jag någonsin läst faktiskt? Alla ni som kan finska måste absolut läsa – tar emot era tacksamma kommentarer senare – och ni svenska (nordiska) förlag borde verkligen nappa på detta guldkorn! Jag bar hem boken och viftade genast med den i ansiktet på Mr Bokbabbel, snart ska jag själv läsa om åtminstone utvalda passager för att få vila i hennes poetiska språk igen. Finfint.

Böcker i Helsingforsmiljö

Publicerad den av
9

Det är ju en hel drös med bokbloggare som är på väg till Helsingfors i april i Breakfast IMG_8512Book Clubs regi. Hurra! har jag redan sagt och säger det igen, för det kommer garanterat att bli så himla roligt! Och kanske är det någon av er som har tänkt komma hit en månad senare när litteraturfestivalen Helsinki Lit ordnas för första men förhoppningsvis inte sista gången? Hur som helst tänkte jag att det skulle vara på sin plats att tipsa om lite Helsingfors-relaterad litteratur, för att låta er resa hit åtminstone på fiktionens vingar. Kulturloggen har gjort ett liknande inlägg, och några av mina tips är av förståeliga skäl samma.

– Kjell Westö. Där vi en gång gått är boken vi ska cirkla om med BBC, men alla Westös verk utspelar sig i huvudstaden.
– Du eller aldrig av Malin Kivelä. Se där, så fick jag nämna den älsklingsboken igen!
– Baby Jane är inte Sofi Oksanens mest berömda bok, men kanske den jag själv tyckte bäst om. Plus: Helsingforsmiljö
– Asfaltsänglar av Johanna Holmström
– Akta dig för att färdas alltför fort av Philip Teir. Teir är dessutom grundaren av Helsinki Lit!
– Vackra människor av Peppe Öhman
– Själv har jag bara läst hans hustru Märtas böcker, men Henrik Tikkanens adressböcker måste väl innehålla en hel del Hfors?
– Underfors av Maria Turtschaninoff
– Svulten av Hannele Mikaela Taivassalo
– Närhelst hon kommer av Jolin Slotte. Bonus: biblioteksromantik!
– Tapetinvärinen av Virpi Hämeen-Anttila. Inte min favorit av hennes böcker, men lite Hforsmiljö i alla fall

Kommer ni på andra böcker med Helsingfors-anknytning jag har glömt?

Missbruk och misslyckanden

Publicerad den av
3

Crazy Love You av Lisa Unger XXX-
crazy2Att den här boken skulle släppas kom ju som en glad nyhet för mig strax innan resan, och en morgon kunde jag sedan glatt ladda ner den till Kindlur innan jag gick ner till poolen (åh att det får vara ens vardag i en vecka eller så, att frukost och solkräm och solstol liksom ger ramarna för dagen!). Förutsättningarna lät ju lovande de också, med en graphic novel-tecknare som flyttat till New York, men som inte riktigt kan lämna sin bakgrund i The Hollows, Unger fiktiva upstate New York-småstad där mörker och ångest bubblar under takplattorna. Ian, huvudpersonen, har flytt både inre och yttre demoner, och har förutom den fysiska platsen New York även tagit sin tillflykt i konsten och skrivandet.

Dragons and Hobbits, elves, flying reindeer, Oz, Narnia, the Shire, castles and princesses, warlocks – all the cool stuff was pretend, made up. You couldn’t go to any of those places, couldn’t be touched by any of those things except in the pages of a book, or in your own imagination. You couldn’t be anyplace but the dull, ugly, boring real world. I guess that was my coming-of-age –  as a kid and as a writer and artist. I didn’t like the world the way it was, with all its disappointing truths. I liked it better inside a book, or in a world I’d created myself.

Som sagt: vilka förutsättningar! Men tyvärr läser jag på där vid poolen, kisar mot solen och mot sidorna utan att texten över huvudtaget bränner till. Vilket är konstigt, eftersom vissa partier är mitt i prick på ett typiskt Ungerskt sätt. Ian, som fortfarande brottas med allehanda missbruk känns dock som ett otrevligt rötägg, medan Megan, ljuset i hans liv är platt som karaktär i sin oändliga godhet. Priss, Ians destruktiva barndomsvän och tillika fiktiva serie-hjältinna, hyser han varma och nästan nostalgiska känslor för, men jisses vilka bad news hon alltid innebär.

But isn’t that true of all addictions? It’s just a way to fill the dark places some of us have inside.

Så tyvärr. Platta karaktärer, en balansgång mellan genregränser som inte riktigt fungerar samt tendenser till upprepning gör att jag för första gången slår igen en thriller av Lisa Unger med en känsla av besvikelse. Så ska det inte få va’!

#bythepool

Publicerad den av
Svara

A good swimming pool could do that – make the rest of the world seem impossibly insignificant, as far away as the surface of the moon.

Så skriver Emma Straub i The Vacationers, och som jag har njutit vid två olika swimmingpooler de senaste dagarna! Med 9,5 utlästa böcker på 11 dagar är det här min nästbästa läs-semester någonsin, efter 15 böcker på 14 lite regniga dagar i Karibien 2004. Nu är vi hemma igen, och även om det inte känns såå underbart är det härligt att veta att jag har bloggrecensionsmaterial så det räcker och blir över för de kommande veckorna! Stay tuned för thrillers, dystopier, skräckromaner, memoarer och fnissiga fantasyböcker alltså!

Vänder i skogen och går vidare

Publicerad den av
Svara

Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren XXX-
detsomJag ÄLSKAR ju coming of age-romaner och i graphic novelform brukar de komma till sin rätta speciellt fint. Samtidigt hade jag inga förväntningar förutom de genremässiga på den här, så risken för besvikelse var i stort sett inte ens närvarande. Men inför Det som händer i skogen kände jag dock… ingenting? Eller jo, jag tyckte att en del av blyertsteckningarna blev alldeles för suddiga, men det var det enda jag egentligen reagerade på med hela boken.
Inga konkreta ”fel” eller brister alltså, jag bara läste och gick vidare.

En finlandssvensk Anne B. Ragde

Publicerad den av
7

Minkriket av Karin Erlandsson XXXX
minkriketHär har vi en av höstens finlandssvenska nyheter som jag inte fäste någon nämnvärd uppmärksamhet vid när jag först läste om den, men som kom att överraska mig mycket positivt. Minkriket är Karin Erlandssons debut, och utspelar sig på en minkfarm i österbottniska Nykarleby, staden som egentligen var för lite för att bli en stad men fick bli det i alla fall eftersom kommunen var så rik tack vare pälsnäringen.
Vem hade kunnat tro att det är så trevligt att läsa om livet på en minkfarm? Det är samma förvåning som när jag läste om Anne B. Ragdes svinfarm i Berlinerpopplarna-trilogin, och här finns även samma människoöden som griper tag i en. Evert, som är den som grundar minkfarmen på 1950-talet* ungefär. Marianne, hans fru, och sonen Lars-Mikael som ivrigt tar över först ett eget minkhus och sedan allt fler. Sedermera även Lars-Mikaels familj, så även om det är ett stort tidsspann på romanens 300 sidor, hinner vi lära känna en rad människor med sina egna glädjeämnen och sorger.
Det är en fascinerande plats, minkfarmen, och i förlängningen även hela det lilla samhället. Där man inte får nya skolböcker eller blyertspennor i skolorna de år det går dåligt för minkfarmarna, eftersom hela kommunens ekonomi står och faller med pälspriserna. Foderköket som pustar ut sin stank om det blåser från fel håll, resorna till Mallorca mellan pälsase och parase, minkarna som alltid alltid kommer först. Ibland rentav före familjen, den som går omkring därinne i huset och funderar och längtar och kliar på eksem och försöker medla.
Erlandsson skriver enkelt och okonstlat, men det ryms mycket mellan raderna. Kärlek, beslutsamhet, besvikelser och svek. En stark roman!

*) Det här vet jag eftersom jag lyssnade till Erlandsson då hon pratade på bokmässan. Boken känns överlag ganska tidlös, även om foderköket och rävflickorna ger vissa tidshänvisningar.

Dagen för Läsro 8.2.

Publicerad den av
5

läsroÅr 2015 har utlysts till Bokens år i Finland, och det här tycker jag naturligtvis att är en fin sak, även om jag inte vet hur det kommer att synas/förverkligas i praktikten. Nu på söndag, 8.2., är det åtminstone dagen för Läsro, något som verkar påminna om National Readathon Day i USA för två veckor sedan?

Drömmen om att försjunka i en god bok stannar alltför ofta vid blotta tanken. Tiden rinner iväg eller så fastnar man i de sociala medierna.
Därför uppmanar vi alla att freda söndagen den 8 februari som en dag för Läsro för hela folket. Tanken är att vi skall ägna hela dagen åt att läsa böcker.

Jag vill naturligtvis fira, även om jag för stunden inte befinner mig i landet. Fin tanke!

Reseläsning (den optimistiska versionen)

Publicerad den av
4

När ni läser det här är jag på väg på solsemester och befinner mig troligtvis någonstans överemmastoneawesonepeoplereading Europa, förhoppningsvis på en läs- och podcastfest utan dess like! Vad jag ska läsa undrar ni kanske? Vad roligt att ni frågade! Varsågod för sedvanligt optimistisk semesterläsningslista:

– Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal
– The Madness Underneath, Maureen Johnson
– Not That Kind of Girl, Lena Dunham
– Station Eleven, Emily St John Mandel (den här boken kan ha varit ett spontaninköp från igår kväll när jag i bussen på väg hem till packningskaoset lyssnade på ett av de många avsnitt av podcasten BOTNS där de pratar om boken. I #296 jämfördes den med böcker av Justin Cronin, Hugh Howey och Cormac McCarthy (!!). Kändes skamligt att inte redan ha kastat sig över denna bok som fått idel lovord!)
– Aristotle and Dante Discover the Secrets o the Universe, Benjamin Alire Sáenz
– A Wise Man’s Fear, Patrick Rothfuss
– Crazy Love You, Lisa Unger (OBS OBS, alldeles sprillans ny, släpps om ungefär en vecka! Graphic novel-tecknare med mörk förflutet, älskar den redan på basis av beskrivningen!)

Vänligen observera att detta inlägg är skrivet innan flygplansdörren slog igen – Bokbabbel förhåller sig med andra ord rätten till ändringar…

Litterärt mörker i ljusnande tider

Publicerad den av
5

You av Caroline Kepnes XXXX-
youMed den här romanen låter du dig vaggas till ro av berättarrösten, Joe, och berättelsen som hela tiden riktar sig till du:et, föremålet för hans affektion Beck. Det ger en närhet och ett personligt tilltal, och eftersom Joe är en vältalig bokhandlare med roliga populärkulturella referenser (Stephen King!) så snärjs man lätt in av hans prat – till den milda grad att man sedan hajar till när han säger något som är långt över gränsen för normalt beteende. Denna stalkerthriller innehåller på det stora hela väldigt lite blod eller våld, men kanske är det just det som gör den så pass obehaglig? Stalkandet, men också Joes snedvridna uppfattning och tolkningar av vissa situationer. Detta ämne som fascinerar mig så oerhört – hur två personer kan uppleva samma situation så olika!
Beck kommer in i bokhandeln han jobbar i (#boblmaf tjuter av glädje!) och köper en bok som imponerar på honom – han kollar namnet på hennes kreditkort och därefter är hon inte svår att hitta på Facebook eller Twitter. Visst får han en att fundera, Joe, över hur mycket man egentligen lägger ut av sitt liv på internet, och hur lätt det uppenbarligen är att hitta och dra slutsatser för någon som ger sig ut som en astronaut i cyberrymden.

I can’t help that feel she dressed down for me, which is more intimate than dressing up for me.

Den känns lång, You, för lång känner jag så där ungefär i mitten. Det finns dock en motivering för det, stalkerdelen som byggs upp mot ett förhållande, Joe som gör sina efterforskningar etc. Men jo, lite hade man kunnat korta av, för skillnaden blir märkbar när berättelsen tar fart igen.
Här finns en intressant text ur The Independent om den nya thriller-subgenren domestic noir. You räknas kanske inte tekniskt sett in i just den genren eftersom Joe är en utomstående och inte inne i förhållandet, men tydligt är att de här sortens sneak peeks in i människors allra privataste förhållanden står högt i kurs 2015. Böcker som alltså handlar om the dark secrets that lie at the heart of ostensibly happy relationships, som Paula Hawkins uttrycker det. Hawkins, vars bok The Girl on the Train, vid sidan av S.J. Watsons uppföljare Second Life och varför inte You känns som vårens snackisar för oss som vurmar för det litterära mörkret. Jag kommer definitivt att läsa!

Månadssummering januari 2015

Publicerad den av
4

Liv Strömquist – Kunskapens frukt
Jandy Nelson – I’ll Give You the Sun
Hilda-Maria Sandgren – Det som händer i skogen
Jessie Burton – The Miniaturist
Caroline Kepnes – You
Emma Kavanagh – Falling
Sofia Nordin – Som om jag vore fantastisk
Bea Uusma – Astronauten som inte fick landa

Antal böcker på finska/engelska: 0/4
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 2
Antal graphic novels: 2
Antal tunnisar/tegelstenar: 4/0
Antal böcker lästa elektroniskt: 1
Sammanlagt antal: 8

Månadens bästa: Liv for president!
Månadens sämsta: Att januarir var en lång månad som ändå inte läsmässigt kom igång särskilt väl – något som Goodreads är ”vänlig” nog att påpeka varje gång jag är inte är i takt med min läsutmaning. Håhåjaja.
Månadens överraskning: Haha, satsade tydligen omedvetet på tunnisar för att kicka igång läsåret?
Månadens besvikelse: The Miniaturist som var Storbritanniens bästa bok 2014 och allt. Jaha?