En finlandssvensk Anne B. Ragde

Minkriket av Karin Erlandsson XXXX
minkriketHär har vi en av höstens finlandssvenska nyheter som jag inte fäste någon nämnvärd uppmärksamhet vid när jag först läste om den, men som kom att överraska mig mycket positivt. Minkriket är Karin Erlandssons debut, och utspelar sig på en minkfarm i österbottniska Nykarleby, staden som egentligen var för lite för att bli en stad men fick bli det i alla fall eftersom kommunen var så rik tack vare pälsnäringen.
Vem hade kunnat tro att det är så trevligt att läsa om livet på en minkfarm? Det är samma förvåning som när jag läste om Anne B. Ragdes svinfarm i Berlinerpopplarna-trilogin, och här finns även samma människoöden som griper tag i en. Evert, som är den som grundar minkfarmen på 1950-talet* ungefär. Marianne, hans fru, och sonen Lars-Mikael som ivrigt tar över först ett eget minkhus och sedan allt fler. Sedermera även Lars-Mikaels familj, så även om det är ett stort tidsspann på romanens 300 sidor, hinner vi lära känna en rad människor med sina egna glädjeämnen och sorger.
Det är en fascinerande plats, minkfarmen, och i förlängningen även hela det lilla samhället. Där man inte får nya skolböcker eller blyertspennor i skolorna de år det går dåligt för minkfarmarna, eftersom hela kommunens ekonomi står och faller med pälspriserna. Foderköket som pustar ut sin stank om det blåser från fel håll, resorna till Mallorca mellan pälsase och parase, minkarna som alltid alltid kommer först. Ibland rentav före familjen, den som går omkring därinne i huset och funderar och längtar och kliar på eksem och försöker medla.
Erlandsson skriver enkelt och okonstlat, men det ryms mycket mellan raderna. Kärlek, beslutsamhet, besvikelser och svek. En stark roman!

*) Det här vet jag eftersom jag lyssnade till Erlandsson då hon pratade på bokmässan. Boken känns överlag ganska tidlös, även om foderköket och rävflickorna ger vissa tidshänvisningar.

Annonser

7 thoughts on “En finlandssvensk Anne B. Ragde

  1. Kul att du råkar blogga om den nu. Läste den nämligen i helgen. Nästan i ett svep faktiskt, kunde inte lägga ner den så jag plöjde 2/3 i lördags och resten på en gång i går. Jag gillade den mycket. Tycker Erlandsson var speciellt bra på att förmedla stämningar och dialogerna kändes äkta på något sätt. Jag kände att jag kom nära personerna. Och ja, tänk att pälsfarmning kan bjuda på så mycket dramatik.

  2. Förra årets mest positiva överraskning för mig! En spontaninköp på Bokmässan som visade sig vara en lyckträff. Jag älskade verkligen Minkriket och Erlandssons sätt att berätta.

  3. Ytterligare ett bra exempel på hur dålig koll Sverige har på svenskspråkiga böcker från Finland, den finns på 4 bibliotek i hela Sverige!

  4. Ping: Deckarvecka: ”Missdåd” | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s