Missbruk och misslyckanden

Crazy Love You av Lisa Unger XXX-
crazy2Att den här boken skulle släppas kom ju som en glad nyhet för mig strax innan resan, och en morgon kunde jag sedan glatt ladda ner den till Kindlur innan jag gick ner till poolen (åh att det får vara ens vardag i en vecka eller så, att frukost och solkräm och solstol liksom ger ramarna för dagen!). Förutsättningarna lät ju lovande de också, med en graphic novel-tecknare som flyttat till New York, men som inte riktigt kan lämna sin bakgrund i The Hollows, Unger fiktiva upstate New York-småstad där mörker och ångest bubblar under takplattorna. Ian, huvudpersonen, har flytt både inre och yttre demoner, och har förutom den fysiska platsen New York även tagit sin tillflykt i konsten och skrivandet.

Dragons and Hobbits, elves, flying reindeer, Oz, Narnia, the Shire, castles and princesses, warlocks – all the cool stuff was pretend, made up. You couldn’t go to any of those places, couldn’t be touched by any of those things except in the pages of a book, or in your own imagination. You couldn’t be anyplace but the dull, ugly, boring real world. I guess that was my coming-of-age –  as a kid and as a writer and artist. I didn’t like the world the way it was, with all its disappointing truths. I liked it better inside a book, or in a world I’d created myself.

Som sagt: vilka förutsättningar! Men tyvärr läser jag på där vid poolen, kisar mot solen och mot sidorna utan att texten över huvudtaget bränner till. Vilket är konstigt, eftersom vissa partier är mitt i prick på ett typiskt Ungerskt sätt. Ian, som fortfarande brottas med allehanda missbruk känns dock som ett otrevligt rötägg, medan Megan, ljuset i hans liv är platt som karaktär i sin oändliga godhet. Priss, Ians destruktiva barndomsvän och tillika fiktiva serie-hjältinna, hyser han varma och nästan nostalgiska känslor för, men jisses vilka bad news hon alltid innebär.

But isn’t that true of all addictions? It’s just a way to fill the dark places some of us have inside.

Så tyvärr. Platta karaktärer, en balansgång mellan genregränser som inte riktigt fungerar samt tendenser till upprepning gör att jag för första gången slår igen en thriller av Lisa Unger med en känsla av besvikelse. Så ska det inte få va’!

#bythepool

A good swimming pool could do that – make the rest of the world seem impossibly insignificant, as far away as the surface of the moon.

Så skriver Emma Straub i The Vacationers, och som jag har njutit vid två olika swimmingpooler de senaste dagarna! Med 9,5 utlästa böcker på 11 dagar är det här min nästbästa läs-semester någonsin, efter 15 böcker på 14 lite regniga dagar i Karibien 2004. Nu är vi hemma igen, och även om det inte känns såå underbart är det härligt att veta att jag har bloggrecensionsmaterial så det räcker och blir över för de kommande veckorna! Stay tuned för thrillers, dystopier, skräckromaner, memoarer och fnissiga fantasyböcker alltså!

Vänder i skogen och går vidare

Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren XXX-
detsomJag ÄLSKAR ju coming of age-romaner och i graphic novelform brukar de komma till sin rätta speciellt fint. Samtidigt hade jag inga förväntningar förutom de genremässiga på den här, så risken för besvikelse var i stort sett inte ens närvarande. Men inför Det som händer i skogen kände jag dock… ingenting? Eller jo, jag tyckte att en del av blyertsteckningarna blev alldeles för suddiga, men det var det enda jag egentligen reagerade på med hela boken.
Inga konkreta ”fel” eller brister alltså, jag bara läste och gick vidare.

En finlandssvensk Anne B. Ragde

Minkriket av Karin Erlandsson XXXX
minkriketHär har vi en av höstens finlandssvenska nyheter som jag inte fäste någon nämnvärd uppmärksamhet vid när jag först läste om den, men som kom att överraska mig mycket positivt. Minkriket är Karin Erlandssons debut, och utspelar sig på en minkfarm i österbottniska Nykarleby, staden som egentligen var för lite för att bli en stad men fick bli det i alla fall eftersom kommunen var så rik tack vare pälsnäringen.
Vem hade kunnat tro att det är så trevligt att läsa om livet på en minkfarm? Det är samma förvåning som när jag läste om Anne B. Ragdes svinfarm i Berlinerpopplarna-trilogin, och här finns även samma människoöden som griper tag i en. Evert, som är den som grundar minkfarmen på 1950-talet* ungefär. Marianne, hans fru, och sonen Lars-Mikael som ivrigt tar över först ett eget minkhus och sedan allt fler. Sedermera även Lars-Mikaels familj, så även om det är ett stort tidsspann på romanens 300 sidor, hinner vi lära känna en rad människor med sina egna glädjeämnen och sorger.
Det är en fascinerande plats, minkfarmen, och i förlängningen även hela det lilla samhället. Där man inte får nya skolböcker eller blyertspennor i skolorna de år det går dåligt för minkfarmarna, eftersom hela kommunens ekonomi står och faller med pälspriserna. Foderköket som pustar ut sin stank om det blåser från fel håll, resorna till Mallorca mellan pälsase och parase, minkarna som alltid alltid kommer först. Ibland rentav före familjen, den som går omkring därinne i huset och funderar och längtar och kliar på eksem och försöker medla.
Erlandsson skriver enkelt och okonstlat, men det ryms mycket mellan raderna. Kärlek, beslutsamhet, besvikelser och svek. En stark roman!

*) Det här vet jag eftersom jag lyssnade till Erlandsson då hon pratade på bokmässan. Boken känns överlag ganska tidlös, även om foderköket och rävflickorna ger vissa tidshänvisningar.

Dagen för Läsro 8.2.

läsroÅr 2015 har utlysts till Bokens år i Finland, och det här tycker jag naturligtvis att är en fin sak, även om jag inte vet hur det kommer att synas/förverkligas i praktikten. Nu på söndag, 8.2., är det åtminstone dagen för Läsro, något som verkar påminna om National Readathon Day i USA för två veckor sedan?

Drömmen om att försjunka i en god bok stannar alltför ofta vid blotta tanken. Tiden rinner iväg eller så fastnar man i de sociala medierna.
Därför uppmanar vi alla att freda söndagen den 8 februari som en dag för Läsro för hela folket. Tanken är att vi skall ägna hela dagen åt att läsa böcker.

Jag vill naturligtvis fira, även om jag för stunden inte befinner mig i landet. Fin tanke!