Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal XXX
Natten före valborgsmässoafton störtar en kvinnokropp ner mot den hårda asfalten nere på en gård i förorten. Charlie Eriksson lämnar missbruk och skulder efter sig, och fallet avskrivs snabbt som självmord. Men Charlies syster, som försökt lämna både förort och födelsefamilj bakom sig, blir ändå fundersam. Och varför hade Charlie åkt till Buenos Aires bara några veckor före sin död, söker hon fortfarande efter deras mamma som försvann när de var små?
En tanke om att en människas liv inte finns i det hon lämnar efter sig utan det hon har velat dölja.
Jag gillar början av boken, just detta med förorten och skammen och familjerna som gått i kras – muntert är inte min melodi när det kommer till böcker, nej. Det där lågmält sorgliga, det som försökts stuvas undan långt bak i medvetandet men som sedan bubblar upp igen på grund av en doft eller en bekant gård mellan höghus som tornar upp mot en grådaskig himmel. Det älskar jag att läsa om, och det vill jag minnas att finns i I tystnaden begravd också. I LMTDH drar intrigerna dock iväg åt olika håll, till Argentina och till dåtid och till politiska strömningar som i i alla fall mitt eget huvud känns väldigt avlägsna den där höghusgården. Dessutom blir boken med sina nästan 500 sidor klart för lång också, så jag läser ut och stundtals är det spännande, men den där stämningen från början av boken, den är försvunnen för länge sedan.
Låt mig ta din hand utsågs av Svenska Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2014.
Bokbabbel 
Vad intressant! Jag tyckte tvärtom att Argentina-avsnitten var bäst. 😀 Jag hade iofs hör ganska mycket dåligt om boken innan så mina förväntningar var inte så höga, det gjorde nog att jag blev positivt överraskad. Samtidigt tycker jag väldigt mycket om den här typen av böcker som känns ganska svårkategoriserade, för även om det finns många deckarelement i den finns det nästan lika många bitar som hade kunnat göra den till en roman.
Det enda jag tyckte var lite otrovärdigt var egentligen hennes relation till sin familj, den kändes lite formmässigt inslängd. Barnen, liksom, de bara fanns där i bakgrunden när hon hux flux flög av och an mellan Argentina och Sverige. Men resten svalde jag!
Haha, se där vad olika det kan vara! Argentina-grejen hade kanske kunnat fungera mer självständigt, just som en icke-deckare? Bra poäng det där med barnen, blir irriterad när författare gör så, bara slänger in några meningar här och där eftersom de själva typ också har glömt bort dem och krystat slänger in dem
Tyckte också den var långrandig mellan varven.
Har du läst de andra?
Hennes första, det var lite samma sak med den har jag för mig. Kvinnorna på stranden var väl titeln om jag minns rätt.
Ja den tyckte jag inte om, däremot nog den som utspelade sig i Tornedalen!
Den har jag kvar att läsa. 🙂