Half a King (The Shattered Sea #1) av Joe Abercrombie XXX½
Den här boken kategoriseras som young adult, men jag vet inte riktigt varför. Jo, huvudpersonen Yarvi är rätt ung, men det är Garion i David Eddings böcker också *plats för nostalgisk suck*. Men okej, den här boken är rätt tunn för att vara fantasy, min pocket går loss på 373 sidor vilket i fantasykretsar ändå måste betraktas som en lättviktare. Fantasy light!
Det är ändå episk fantasy det är frågan om, med en värld som inte är vår, med religioner och prat om älvor och argsinta tronfejder. Huvudpersonen Yarvi, som förberett sig på ett liv in the ministry (typ som en vis munk som kan en massa om örter och andra hemligheter, haha vilken usel förklaring av mig) men då hans pappa och bror plötsligt mördas tvingas han ofrivilligt axla rollen som kung. Han som bara har en stump till hand, som är så feg och dålig på att svärdsfäktas? Nåväl, sen händer det både det ena och det andra, saker går liksom inte helt enligt planerna. En sak jag blev förvånad över men som kändes helt ”fräsch” är att Yarvi inte alls är genomgod som så många andra fantasyhjältar. När han befinner sig i livsfara tillsammans med andra människor gör han väldigt sällan dumdristiga/hjältemodiga saker, snarare är han rätt feg. Eller ”vanlig” kanske är ordet?
Linda och Helena, båda stora fantasyskeptiker, diskuterade Half a King på Kulturkollo för ett tag sedan och hade båda tyckt att det var rätt mycket roende och vandrande i boken. Just det stör mig inte, och jag kikar på kartan i boken med jämna mellanrum eftersom Yarvis värld fortfarande är mig obekant. Däremot tycker jag att vandrandet i stället stjäl tid från karaktärsutvecklingen, det är helt klart att karaktärerna har mer djup än vad som först anas, men det är väldigt sällan det får komma fram. Och oftast gör det det sedan i enorma hopp eller say whaaat-scener (som jag förvisso gillar!). Half a King är dock första boken i en trilogi (surprise surprise), så jag antar att det finns mer karaktärsutveckling att vänta. Tvåan Half the World finns ute nu medan trean Half a War förväntas komma redan i höst. Jag kommer nog att läsa vidare i något skede, men faktum är att jag är mer nyfiken på Abercrombies ”vuxenböcker”, framför allt The Blade Itself ur First Law-trilogin som Bokstävlarna skrivit mycket varmt om massor av gånger. Tänker bara att jag inte borde snuttläsa ur en massa fantasyserier, har fortfarande The Wise Man’s Fear (Rothfuss) och lite GRRM oläst… Får se hur det går med det löftet, oberoende roligt med ett fantasysug vid sidan av mina sedvanliga thrillers och relationsromaner!