Jag har säkert skrivit om det tidigare: när böcker liksom smälter samman genom ett tema eller någon annan detalj helt oväntat. Nu läste jag till exempel Sara Stridsbergs Beckomberga. Ode till min familj för ett tag sedan, och kände inte förrän i höstas, då romanen dök upp i förlagskatalogen, till vad Beckomberga över huvudtaget var för något. Några veckor senare sitter jag på ett flygplan i ett behagligt läsflyt med Anna Lihammers historiska deckare Medan mörkret faller i handen och stöter plötsligt på det här:

Förvisso reagerar jag på namnet eftersom jag numera känner till sjukhuset och en del av dess historia, kanske har det flimrat förbi redan tidigare utan att jag har lagt märke till det. Tycker ändå om det där, när böcker liksom börjar prata med varandra helt bortom det man på förhand känner till om boken.