Månadsarkiv: april 2015

Girl on the bus

Publicerad den av
8

Jag har strax under tjugo minuter bussresa tillnöjdpåbussen jobbet, enkel väg. Rutten är tack och lov relativt okurvig, så det är inga problem för mig att läsa under tiden. Men så finns det ju alla podcasts jag också vill lyssna till, inte minns bokpodden Books on the Nightstand som ger mig än mera läslust och -tips. Den senaste tiden har jag därför försökt införa ”regeln” att jag varje dag läser ena vägen, och får lyssna & surfa den andra. Det känns som en fungerande lösning, eftersom jag just inte lyssnar på podcasts annat än just under arbetsresor, möjligen under promenader ibland. Hoppas i alla fall kunna hålla lästakten jämn på det här viset, samtidigt som jag överöses med tips och tankar från podd-hållet.

Hur gör ni? Har ni flera intressen som strider om er tid?

Var är Elizabeth?

Publicerad den av
2

Elizabeth is Missing av Emma Healey XXX½
elizMauds hem är fullt av koppar med te på köksbänken, i hallen, vid fåtöljen. Fulla koppar, som hon kokat upp och sedan glömt att dricka ur. Ibland mullrar det på nedervåningen, och det visar sig vara dottern Helen som dammsuger. Mauds fickor på koftan prasslar av alla minneslappar hon lägger där.
Maud är en äldre Alice, hon har redan barn och barnbarn och det sägs aldrig om det är Alzheimers eller ”vanlig” demens hon lider av. Men glömskan är den samma, och genom att låta Maus fungera som protagonist, blir det smärtsamt uppenbart för läsaren hur illa det riktigt är ställt. jag tycker det är skickligt gjort ändå, hur författaren smyger in de små vardagliga detaljerna för att gestalta Mauds glömska. Hon kan ha en konversation om en sak vars namn hon inte kommer på, bara för att en halv sida senare hitta samma föremål i fickan och bli förvånad över att hon har en osthyvel där (typ, osthyvlar har man ju inte annat än i Sverige och Finland, ett mysterium i sig!).

Genom vardagsbruset och alla minneslapparna minns Maud ändå någonting – hennes kompis Elizabeth är borta. Var är hon? Har hennes odugling till son något med saken att göra? Varför är det inte någon som vill ta henne på allvar?
Parallellt med nutidsberättelsen löper också en tidsspår från Mauds barndom, där det hände något som klart påverkar Maud än i dag. Det är fint hur hon via något som triggar minnet kan resa långt bak i tiden, trots att korttidsminnet om tekopparna sviker.

Jag har svårt att ge ett slutbetyg på den här boken. Demensen, förvirrningen och frustrationen hos Maud är väldigt skickligt skildrad, men problemet är bara att det repetitiva och förvirrande samtidigt medför en risk att bli bedövande tråkigt. Lite samma problem som Berg har inga rötter tampades med, faktiskt, även om det repetitiva samtidigt är ett otroligt effektivt stilgrepp. Knepig balansgång det där! Elizabeth is Missing har också svaga thrillerinslag, och det abrupta slutet är tyvärr en indikator på något som ofta förekommer inom den genren.
Ja, ni hör ju att jag låter lika förvirrad som Maud själv. Om vi säger som så: det är förståeligt att Healey efter Baileys-nomineringen inte nådde upp till slut-sexan av de nominerade för Baileys Women’s Prize for Ficition, däremot är det här en välskriven debut och författaren är ett namn att hålla ögonen på.

Rainbow Rowell släpper metaroman

Publicerad den av
8

carryonThis just in: ungdomsboksförfattaren Rainbow Rowells femte roman släpps i oktober, heter Carry On och handlar om Simon Snow och Baz, karaktärerna ur den Harry Potter-liknande serie Cath och Wren i Rowells Fangirl läst och älskat och inom Fangirl-romanen alltså skrev fanfiction om! Meta galore, låter som en spännande idé (jaja, alla har vi olika subjetiva parametrar för det). Jag är definitivt nyfiken!

Ny term: bibliomemoir

Publicerad den av
6

Jag blev tipsad om den snart årsgamla boken My Salinger Year av Joanna Rakoff, och förutom att jag såklart blev nyfiken på den och kanske rentav ser den som halv-nödvändig läsning för en projektgrej, så blir jag framför allt förtjust i termen bibliomemoir i den här artikeln på BBC Culture. Mm, sug på det ordet en stund! Eller definitionen: a meditation on how reading shapes our lives, and our lives shape our reading.

My Salinger Year handlar om Rakoffs tid på en litterär agency i New York – be still my beating heart! – i slutet av 90-talet, där hon får ta hand om en av deras klienter, Jerry, a.k.a. J.D. Salinger. Förutom en alkoholstinn litterär glamour (?) får man genom fanmailen Rakoff besvarar en inblick i hur viktig Salinger genom sin roman har blivit för en mängd människor utan någon som helst övrig koppling till författaren:

As she reads these letters, Rakoff is captivated by the intensity of the relationships their writers have formed with a man they’re never met, all through the medium of his fiction. My Salinger Year shows us that the relationship a reader forms with a text and its author can be as all-consuming as the most passionate of real-life encounters.

En annan av böckerna som nämns i artikeln är How to Be a Heroine: Or What I’ve Learned From Reading Too Much av Samantha Ellis, en bok som är på kommande på svenska i maj. Den utgår fullkomligt från Ellis egna tankar och litterära upplevelser, med mindre förlagsporr men – föreställer jag mig, emedan jag ännu inte läst någon av dessa. Notera betoningen på ännu! – med en lika närvarande kärlek till det skrivna ordet och böckernas värld. Och vad är väl finare än det? För, kära vänner, om ni har hittat så långt som till den här bloggen så kan ni säkert skriva under också på det här:

[…] when a reader is grasped and held by a book, reading does not feel like an escape from life so much as it feels like an urgent, crucial dimension of life itself.

Bibliomemoir alltså. Kom ihåg var ni hörde läste det först.

Stora Anna Schulze-våren 2015

Publicerad den av
4

Att ringa Clara av Anna Schulze XXX½
arc

Och ärligt tala är det något jag kan rekommendera, om man är rädd för främlingar: att börja spela ett instrument. Eftersom man då får ett giltigt skäl att tillbringa oceaner av tid för sig själv. Om man isolerade sig lika mycket utan att ha en fiol under hakan eller ett rörblad mellan läpparna skulle ens föräldrar ta en till en psykolog. Men spelar man bara ett instrument, ja, då år man beröm i stället.

Musiken, det är kring den romanen byggs upp. Carolins musik, och sätt att tänka i musik, något som ändå inte blir ett hinder för oss som är mindre bevandrade i musikens mysterier, utan i stället, som Marcusbiblioteket också konstaterar, en fin inblick i huvudpersonen Carolins tankevärld.

Allting var så enkelt med John.
Han sa bara vad han tänkte och ville.
Kanske blir man sådan av att spela trumpet. Kanske måste man vara sådan för att spela trumpet. För spelar man trumpet kan man aldrig smyga in sina insatser. Spelar man trumpet måste man vara helt säker på att man har räknat rätt.

Men främst handlar det om Clara såklart, vännen som tar Carolin under armen på folkhögskolan och sedan är de liksom bara de två. Det är en fin skildring av den där kärleken vi kallar vänskap, när man blir så där andlöst glad av den andra, samtidigt som det känns varmt och tryggt. Det är en fin känsla att få vila i.
Fast jag kan inte direkt påstå att jag förstår vad det är Clara ser i Carolin, ens då i början då det fortfarande är bra. Senare blir Clara allt opålitligare, hon försvinner och svarar aldrig på telefonsamtal och jag blir alldeles tokig på både henne och på Carolin som fortfarande svansar efter henne som en liten hundvalp, som blir glad för varje smula Clara förstrött tappar åt hennes håll. Carolin är fascinerande på så sätt, att hon liksom förblir lite tafatt och hjälplös romanen igenom. Inte så att det saknas utveckling och fördjupning hos karaktärerna, men att det helt enkelt är sådan hon är. Definitivt ingen trumpetist, som John.

Nu förstår jag ju att han var i den där fasen. När man har träffat någon. Någon ny som man tycker mycket om. Men man har ännu inte förstått att man är förälskad. Man tror att man bara är på gott humör i största allmänhet.

Det är uppenbart att Vårt gemensamma liv slår an fler och mer välljudande stängar hos mig – musical pun intended. Med detta inte sagt att inte ARC skulle vara fin och välskriven den också – hon är skicklig hon, Schulze. Jag är glad att jag har hittat hennes författarskap.

Svensk synd

Publicerad den av
Svara

Svensk synd av Martin Jern XXX½
svsDet här är boken som i förra årets sista avsnitt av ungdomsbokspodcasten Allt vi säger är sant, av de flesta i juryn plus programledarna utsågs till årets bästa ungdomsbok. När den så väl släpptes i pocket någon månad senare, var jag inte sen att plocka med mig den hem. Jag vet inte om det blir den bästa ungdomsboken under det här året, men solklart är att den i alla fall sticker ut ur mängden, kanske framför allt bland svenska ungdomsböcker som tenderar att vara mindre mörka och dystra än amerikanska dito. I Svensk synd möter vi Otto och hans mamma, som än en gång är på flykt undan hans våldsamma pappa. De får motorstopp utanför det lilla samhället Ryda, där de bestämmer sig för att stanna för den här gången. Långt inne i skogen, med usel mobiltäckning, vilket är lika bra eftersom Otto inte ska hålla på med Facebook och Instagram ändå, ifall han skulle råka avslöja var de gömmer sig någonstans alltså.

Den känns väldigt filmisk den här boken, och det ligger dels i Jerns berättande och dels i det faktum att vi har sett de här mystiska religiösa samhällena mitt ute i ingenstans många gånger förut, fast oftast i amerikansk miljö. Dialogen är rapp och karaktärerna skulle också göra sig bra på film, liksom det lilla värdshuset Otto och mamma bosätter sig på. Jag ser mamman och värdhusägarinnan sitta där i köket, lite smålulliga av vin och hest skrattande över livets grymheter. Och Monkey vill man ju ha boktips av, helst IRL!
Ibland kan jag tycka att romanen balanserar på gränsen till att bli för skruvad, för här finns då verkligen inget fluff whatsoever, allt är så mörkt som det ser ut att vara. Samtidigt gillar jag det, det känns uppfriskande och annorlunda – ni vet ju att jag vill ha mitt liv ljust men mina böcker mörka..! Jag tänker mig att det här är en bok man kan stoppa i handen även på mer skeptiska läsare, såsom tonårspojkar eller vuxna som rynkar på näsan åt ungdomsböcker – samtidigt som vi som redan förstått tjusningen med böckernas värld också får vårt lystmäte.

De kom över havet

Publicerad den av
9

Och så kom de, nästan hela bokbloggarmaffian. Ensamma och i grupp, genom luften och över havet. En myllrande rikssvensk glad grupp, som gick vilse och fnissade åt att alla i:n i slutet av ”alla” finska ord. Det blev en fin helg med massa prat och kramar, bokbrunch och steampunkbar, skumvin och bokbyte.

På lördagen vandrade vi med hjälp av kulturjournalisten Annika Hällstens guidning i Kjell Westös fotspår i kvarteren i södra Helsingfors, en vandring där även jag, som någorlunda lokal, lärde mig en hel del. Det öppnade helt klart upp för min (om)läsning av boken också! När vi började vara lagom stelfrusna efter 1,5 timme i snålblåst fick vi klampa upp sju våningar till Schildts & Söderströms lokaler där skumvin och Kjell himself mötte oss. Jag har lyssnat till honom ett antal gånger tidigare såklart, men jag tyckte han kändes väldigt avslappnad men ändå lyhörd den här gången. Stort plus även för ordskämtet Kjellfie han kläckte ur sig när vi ville ta en gruppbild med honom!

En fantastisk helg helt enkelt, som gick alltför fort. Tack internet, för att du gav mig de här människorna!

En del av dem som var med: Enligt O här och här, Dark Places, Den läsande kaninen, Bibliotekskatten, Boktok 73, Beslutsångest, Kulturkollo.

Välkommen #boblmaf!

Publicerad den av
3

I dag är ingen vanlig dag för i dag eller allra senast imorgon så landar eller landstiger en stor del av bokbloggarmaffian på finsk mark! Här! Hos mig (tekniskt sett i huvudstaden som jag inte ens bor i, men hav överseende med en exalterad bokbloggare)!IMG_5626_3

Facebook och Twitter har gått varma den senaste tiden och nu hoppas vi att vädret är fint åtminstone under Westö-vandringen, att Helsingfors charmar bokbloggarna så det går att locka dem tillbaka hit någon gång och framför allt att vi hinner prata oss hesa om böcker, nagellack, visitkort, livet, finlandismer och annat som brukar komma upp när vi ses IRL. Live-rapporter följer på Twitter och Instagram så länge mitt gamla iPhone-batteri håller, annars får vi återkomma på måndag. Peppen..!

När jag väl hittade en röd tråd att hålla fast vid så..!

Publicerad den av
4

Midwinterblood av Marcus Sedgwick XXX½
Jag råkade hitta den eminenta (finlandssvenska!) bloggen A deo a libertate via någons länklista medan A deo… var på en lång bloggpaus, men woop woop halleluja nu har hon börjat blogga igen och spottar regelbundet ur sig boktips. Jag har läst mig bakåt i bloggen och sett att vi har tyckt väldigt lika om böcker vi båda har läst, så därför har jag också vågat  midprova på böcker jag kanske inte annars hade läst. Som Marcus Sedgwicks Midwinterblood då, en bok som främst kan beskrivas som en blandning av Ali Shaw och kanske de där övernaturliga delarna i Jennifer McMahons böcker. Goodreads och jag har genrebestämt boken som fantasy, men förvänta er inga milslånga vandringar eller alver som svingar hundraåriga svärd. I stället befinner vi oss på en avlägsen ö någnstans i Skandinavien-ish, och genom sju olika berättelser reser vi genom tiderna och stöter på kärlek, mystik, arkeologer och blommor som ser ut som en drake. Jag visste väldigt lite om boken när jag började läsa, och de olika berättelserna kändes först väldigt splittrade och jag letade efter en röd tråd att hålla mig fast i. Men den kommer, även om man kanske famlar lite onödigt länge i blindo, och visst är det snyggt ihopknutet ändå. Ett trevligt läs utanför min vanliga bekvämlighetszon!

E-boken är en tjänst, inte en vara (?)

Publicerad den av
6

Författaren, journalisten och Bokhore-maken Daniel Åberg brukar ofta blogga intressant om bokbranschen och framför allt e-böcker, ett av hans senaste inlägg tyckte jag var särskilt intressant och klargörande:

Det av mitt samtal i går med reportern som kom med var det här med att bokbranschen vill få ned e-boksmomsen från 25 procent till de 6 procent som fysiska böcker har sedan år 2002. Branschen har länge slagits för det här, en bok är en bok är en bok menar de, och det är en ståndpunkt som är lätt att sympatisera med, men jag tror ändå att de kommer att få väldigt svårt att få igenom det. Dels har det från EU kommit direktiv om att e-böcker inte ska ses som varor utan tjänster, och sådana tillåts inga sänkta momssatser på (om jag förstått det hela rätt så är resonemanget att en e-bok klassas som en tjänst och inte som en vara då den kräver en annan fysisk produkt för att kunna tillhandahållas, som en läsplatta exempelvis, e-böcker är alltså tjänster som ger läsplattor ett värde och ingen produkt i sig).

Det här med e-boken som en tjänst är ett intressant sätt att se på saken, jag förstår tankegången även om jag inte helt håller med. Det sättet att tänka kör ju även Amazon med, där de ser e-boken som något Kindle-ägaren hyr snarare än äger. Daniel pekar även på gränsdragningsproblematiken – vad är en e-bok? En spelapp där man klämt in lite text à la skattefiffel light?
En sak är i alla fall säker, och det är att försäljningen av fysiska böcker gagnas av att e-böckerna fortfarande är belagda med den högre momsen.

Fotnot: I Finland höjdes bokmomsen år 2014 från 9 till 10 %.

Årets Coben mer stillsamt obehaglig

Publicerad den av
Svara

The Stranger av Harlan Coben XXX½
strangerSom brukligt är i Harlan Cobens thrillers, hittar vi även i The Stranger en sedvanlig stand up guy, familjefadern Adam, i huvudrollen. Hans 100 % vanliga medelklasstillvaro rubbas en kväll då en fullkomligt främmande man stiger fram till honom under ett basebollevenemang och säger Hon fejkade sin graviditet, vet du. Hon, frun Corinne, modern till sonen vars basebollevenemang Adam för tillfället alltså övervakar. Och det värsta är att Adam direkt vet vad det är frågan om, och kanske rentav… tror på främlingen. När han konfronterar Corinne med påståendet är hon undvikande – och nästa dag är hon försvunnen.

Förutom den skumma Camus-doftande främlingen i början så händer det egentligen inte så himla mycket spännande/skrämmande under en lång tid, något som är rätt ovanligt i Coben-land, där omtumlade familjefäder oftast hamnar mitt i skottlossningar eller biljakter vad det lider (nu låter det som alldeles förskräckligt dåliga böcker inser jag, det är inte alls min mening, jag gillar ju dem! Menar bara att de rätt långt brukar följa en slags formel). Stämningen i The Stranger blir i stället ett mer krypande obehag, där förvirrningen, ovissheten och den uppblossande misstänksamheten börjar sippra in i medvetandet hos både Adam och läsaren, och där den även slår en kil i Adam och Corinnes långa äktenskap. Där tycker jag verkligen Coben lyckas, att med främlingen och en rejäl dos internet – både på tema ”Googla och du ska finna”, och på tema ”Storebror ser dig” – skapa en olustig känsla där man inte längre vet vad man ska tro och vem man ska lita på. För är det inte långt mer skrämmande att de allra närmaste visar sig vara något annat än man trott, än att hotet kommer utifrån?

Saker Coben gör mindre bra är däremot själva karaktären Corinne – jag får då alls ingen känsla för henne – i hennes försvar må naturligtvis sägas att hon ju faktiskt är försvunnen största delen av boken, men hon verkar inte alls sympatisk. Lite så att jag inte förstår varför Adam ens vill hitta henne, hehe. Kanske är boken också lite segstartad, på så vis att Adam vä-häldigt länge bara går omkring och muttrar därhemma, och liksom inte alls tar tag i det här med att hans fru har försvunnit? Ett inte helt relaterbart beteende där, kan jag känna.

Ny Patti Smith i oktober

Publicerad den av
Svara

Såg ni denna veckans spännande nyhet, att Patti Smith släpper en uppföljare till Just Kids? M Train ska den heta och släpps i oktober. Jag gillar titeln, med tåget som åker genom livets olika stationer. Jag, som en unik snöflinga, tyckte dock att Just Kids var fascinerande i stunden men har inte tänkt desto mer på den sedan dess, men jag vet att det är andra som kommer att hänga på låset till bokhandlarna när det beger sig.

#WIDN

Publicerad den av
6

På Instagram förekommer hashtaggen #WIDN (What I’m Doing Now) i mitt flöde med jämna mellanrum, oftast en ursäkt för folk att lägga ut en vacker bild med lite dagboksrelaterat innehåll därunder. Tänkte ändå sno den rakt av för en kort resumé över vad för slags bokliga aktiviteter som för tillfället sysselsätter mig (och det kommer en bild också, fortsätt scrolla!):

– Läser om Där vi en gång gått inför söndagens bokfrukost med Breakfast Book Club därviinternationella versionen. Den är en av mina favoritböcker av Westö och jag blev glad när jag såg att det var just den boken BBC hade valt ut inför Hfors-bokpratet. Nu när jag läser den för andra gången känns den dock vä-häldigt ord- och detaljrik, något jag inte direkt mindes från min förra läsning. Lite kan det säkert bero på tidspressen att jag nästan har svårt att komma in i den, får se vad känslan är när jag väl kommer i mål

– Inser att det är en dryg månad till bloggens tioårsjubileum och att det minsann är dags att börja dra i trådar för någon slags firande!

– Alltid har man ju fler böcker än man har ens vaken tid, för att inte tala om tid man verkligen kan åsidosätta åt läsning. Men nu har jag fler än vanligt, då jag förutom sedvanliga böcker jag är nyfiken på (se punkterna nedan) dessutom har flera bokprojekt som kräver att jag läser minst en bok, och för ett av dem dessutom läser in mig på ett helt tema. Väldigt väldigt roligt, men tyvärr ingenting man får ledigt från jobbet för att göra, hmpf!

– Dreglar över den här frestande bibliotekshögen som jag verkligen inte har tid med, snyft!

Processed with VSCOcam with p5 preset– Spammar min Goodreads-feed med Want to read-böcker efter tips jag plockat upp under #QuietYA-tråden på Twitter. Bra ungdomsböcker som inte fått den uppmärksamhet och det läsarantal de förtjänar alltså, massvis med tips som får mig att förlänga vill läsa-listan med en halvmeter samt känna kärlek till alla dessa läsare världen över

Vad gör ni denna soliga aprilvecka? Har ni balans mellan faktisk lästid och böcker ni vill ta er an (haha, as if!)?

Inlägget i vilket jag skriver om två böcker vars detaljer jag inte längre minns solklart och inte heller vill spoila

Publicerad den av
3

madEnligt mitt icke-rigorösa bloggschema hade jag i dag tänkt blogga om Maureen Johnsons böcker The Madness Underneath och The Shadow Cabinet, nummer 2 och 3 i Shades of London-serien. Tyvärr börjar det dock vara ett tag sedan jag läste böckerna, plus att jag det naturligtvis finns en överhängande spoilerrisk för er som inte läst ettan, så det är lite knepigt med vad jag egentligen kan och ska skriva, haha. För er som gillade Johnsons sätt att skriva i The Name of the Star, har jag åtminstone glädjen att meddela att humorn och stilen sitter i. Rorys funderande på skillnader mellan USA och jolly old England är också närvarande.

Jerome brushed my hair back from my face, because the wind had kicked up a bit and blown a few strands into my mouth. (Oh, the ongoing love affair between hair and mouths. Hair always goes for the mouth. The mouth opens, and hair says, ”I’m going in! I’m going in!” like a manic cave diver.)

Åh, bara att söka upp de här citaten och skriva ner dem här får mig att sakna Maureen Johnsons roliga värld!

På grund av det som hände i slutet av den första boken, handlar tvåan och framför allt shadowtrean väldigt lite om själva internatskolelivet, något som inte är ett måste för böckerna men som helt klart adderade en charmig bonus. Faktum är också att tvåan kändes som något av en mellanbok (plus att jag hade snubblat över en spoiler över vad som skulle komma att hända, så akta er för att kolla upp de här böckerna på stora farliga internet där spoilerfällor kan lura i mörka cybergränder!), medan trean lyckades med konststycket att i stunder först kännas seg och därefter rätt yr. Med detta inte sagt att jag inte gillade att vistas i Johnsons Londonvärld, för det gör jag! Dessutom verkar de senaste årens ihållande trilogitrend möjligen vara på väg att blåsa bort, då både Sofia Nordins dystopiapokalypsböcker och denna serie blir längre än så. Den fjärde och avslutande Shades of London-boken har än så länge ingen titel och verkar ha blivit uppskjuten på grund av Johnsons sviktande hälsa (som hon för övrigt twittrar väldigt underhållande om). Men den kommer, var så säkra!

Glöm inte heller bonusdelen The Boy in the Smoke.

Den svaga böjen

Publicerad den av
Svara

Jag har några tiotals sidor kvar i Marie Hermansons nyaste roman Skymningslandet, men ungefär halvvägs stötte jag på det här citatet:

När började den lekfulla tillvaron på Glimmenäs att få en annan inriktning? […] Nu efteråt har jag svårt att finna den punkt där vägen böjde av mot helt andra trakter. Egentligen tror jag att den där böjen fanns där hela tiden, men så svag att vi inte märkte den.

Jag tycker att det känns som att Hermanson med det citatet sätter fingret på hela sitt författarskap, eller åtminstone så som jag, med blott två lästa romaner (nåväl, alldeles strax) i bagaget, har uppfattat det. Den till synes normala utgångspunkten, som sedan gradvis blir mer och mer skruvad tills man plötsligt häpet undrar hur man riktigt hamnade där. Men så ett sätt som är så pass skickligt och ”osynligt” gjort att man inte riktigt lägger märke till det under läsningens gång.

Att läsa påskekrim ska vara en schlager…

Publicerad den av
Svara

… men jag kan tyvärr inte påstå att S.J. Watsons Second Life var något att hänga i julgranen. Den växlar halvschizofrent mellan att först vara seg, sedan förvandlas till någon slags Fifty Shades light, sen blir det förvisso spännande ett tag men slutligen urartar det till en lösning där ingen är vad den utgett sig för att vara och sensmoralen typ är att internet är av ondo… Tyvärr ingen bok jag kan rekommendera alltså, och även synd att min lästid under en i övrigt kort men väldigt fin påsk gick åt att harva mig igenom denna. Har nu börjat lite smått på The Husband’s Secret och den verkar genast mycket bättre.

Även Harlan Coben använder sig av internet som en rätt stor grej i sin nya thriller – ska skriva om den snart men har ack så många böcker i recensionskö, ursäkta för snudd på humblebraggigt i-landsproblem där! – jag tycker det är intressant och en naturlig följd av att internet och sociala media med allt vad det innebär är en väldigt stor del av vardagen för många av oss. Intressant också att tänka på hur de böckerna kommer att stå sig – knappast något man läser om tio år och tänker ”Oj vilken häftig grej med Facebook i intrigen!”, eller? Viktigt åtminstone när man skriver om internet eller vad som helst – kolla upp fakta! Jag blev nämligen upprepade gånger irriterad på att Watson verkade uppfatta Facebook som forum mer likt Twitter, alltså ett där man har en massa ”followers” man inte känner i verkliga livet. Ahmen S.J., get your facts straight, dude!

Påskläsning

Publicerad den av
13

Jag jobbar fram till lördag den här påsken, men som den obotliga läsoptimist jag är så tror jag naturligtvis att jag under de 2,5 lediga dagar som återstår efter det ska hinna läsa en hel drös av böcker som temamässigt varierar mellan allt från påskekrim-thrillers till svenska relationsromaner. Förutom de fyra mittersta böckerna i den senaste högen jag bar hem från biblioteket blev jag nämligen plötsligt akutsugen på både Liane Moriartys The Husband’s Secret som precis släppts på svenska och blivit flitigt ombloggad i bloggosfären, samt Caitlin Morans How to Build a Girl som jag ivrigt påhejad av Helena köpte i Stockholm i somras men som hejsan hoppsan nu finns i pocket och gav mig ett akut anfall av pocketskam. Sex böcker sammanlagt alltså? Och vänta nu, A Little Life och The Ghost Fields ville jag ju också påbörja så snabbt som möjligt..? Den bistra påskhönan nedan skakar stelt på sitt metallhuvud…

IMG_5568_2Just nu läser jag i alla fall S.J. Watsons nya thriller Second Life som tyvärr börjat lite segt – läsningen lär dock underlättas en aning nu då jag tagit mig själv ur villfarelsen att det ju de facto var frågan om en helt fristående bok, inte någon slags lös fortsättning på Before I Go to Sleep som jag av någon kryptisk anledning hade fått för mig.

Vad har ni för boksällskap till chokladäggen? Glad påsk allesamman!

Månadssummering mars 2015

Publicerad den av
Svara

Joe Abercrombie – Half a King
Anna Schulze – Vårt gemensamma liv
Paula Hawkins – The Girl on the Train
Jussi Tuomola – Viivi ja Wagner lemmenlomalla
Marcus Sedgwick – Midwinterblood
Anna Lihammer – Medan mörkret faller
Anna Schulze – Att ringa Clara
Ulf Stark – Systern från havet
Siri Pettersen – Odinsbarn
Harlan Coben – The Stranger
Jakob Wegelius – Teckningar från Antarktis
Martin Jern – Svensk synd
Roz Chast – Can’t We Talk About Something More Pleasant?

Antal böcker på finska/engelska: 1/5
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1, och därtill faktiskt en barnbok. Eftersom jag har släktingar som har varit krigsbarn blev jag nyfiken på Systern från havet efter JoÖs recension.
Antal graphic novels: 2
Antal tunnisar/tegelstenar: 2/1
Antal böcker lästa på Kindle: 1
Sammanlagt antal: 13

Månadens bästa: Anna Schulzes Vårt gemensamma liv. Tät, och med en för mig viss igenkänning i dialogen, så kröp den in under huden.
Månadens sämsta: Hade inga förväntningar på de hypade finska seriefigurerna Viivi och Wagner som jag slöläste i all hast, men oj vad den humorn (?) inte alls passade mig.
Månadens överraskning: Jag har läst mycket och jag har läst varierat. Flera språk, massa genrer, nya författarskap. Så borde det alltid vara!
Månadens besvikelse: Inga direkta besvikelser, men nog böcker som jag har haft höga eller möjligen felaktiga förväntningar på, som sedan inte infriats helt och hållet.