… men jag kan tyvärr inte påstå att S.J. Watsons Second Life var något att hänga i julgranen. Den växlar halvschizofrent mellan att först vara seg, sedan förvandlas till någon slags Fifty Shades light, sen blir det förvisso spännande ett tag men slutligen urartar det till en lösning där ingen är vad den utgett sig för att vara och sensmoralen typ är att internet är av ondo… Tyvärr ingen bok jag kan rekommendera alltså, och även synd att min lästid under en i övrigt kort men väldigt fin påsk gick åt att harva mig igenom denna. Har nu börjat lite smått på The Husband’s Secret och den verkar genast mycket bättre.

Även Harlan Coben använder sig av internet som en rätt stor grej i sin nya thriller – ska skriva om den snart men har ack så många böcker i recensionskö, ursäkta för snudd på humblebraggigt i-landsproblem där! – jag tycker det är intressant och en naturlig följd av att internet och sociala media med allt vad det innebär är en väldigt stor del av vardagen för många av oss. Intressant också att tänka på hur de böckerna kommer att stå sig – knappast något man läser om tio år och tänker ”Oj vilken häftig grej med Facebook i intrigen!”, eller? Viktigt åtminstone när man skriver om internet eller vad som helst – kolla upp fakta! Jag blev nämligen upprepade gånger irriterad på att Watson verkade uppfatta Facebook som forum mer likt Twitter, alltså ett där man har en massa ”followers” man inte känner i verkliga livet. Ahmen S.J., get your facts straight, dude!