Midwinterblood av Marcus Sedgwick XXX½
Jag råkade hitta den eminenta (finlandssvenska!) bloggen A deo a libertate via någons länklista medan A deo… var på en lång bloggpaus, men woop woop halleluja nu har hon börjat blogga igen och spottar regelbundet ur sig boktips. Jag har läst mig bakåt i bloggen och sett att vi har tyckt väldigt lika om böcker vi båda har läst, så därför har jag också vågat prova på böcker jag kanske inte annars hade läst. Som Marcus Sedgwicks Midwinterblood då, en bok som främst kan beskrivas som en blandning av Ali Shaw och kanske de där övernaturliga delarna i Jennifer McMahons böcker. Goodreads och jag har genrebestämt boken som fantasy, men förvänta er inga milslånga vandringar eller alver som svingar hundraåriga svärd. I stället befinner vi oss på en avlägsen ö någnstans i Skandinavien-ish, och genom sju olika berättelser reser vi genom tiderna och stöter på kärlek, mystik, arkeologer och blommor som ser ut som en drake. Jag visste väldigt lite om boken när jag började läsa, och de olika berättelserna kändes först väldigt splittrade och jag letade efter en röd tråd att hålla mig fast i. Men den kommer, även om man kanske famlar lite onödigt länge i blindo, och visst är det snyggt ihopknutet ändå. Ett trevligt läs utanför min vanliga bekvämlighetszon!
YAY! 😀 så kul att du gillade! Jag får snart Sedgwicks senaste från bibban – verkar vara lika förbryllande upplägg som i den här 😉
Tack för tips, och för vägledning när jag vandrar utanför bekvämlighetszonen 🙂
Kul! Har inte läst den här men älskade hans ”The Swordhand is Singing” som är en slags skräck-fantasy-vampyrblandning. Hårresande var ordet!
Låter fruktansvärt skrämmande! 😀