Ny term: bibliomemoir

Jag blev tipsad om den snart årsgamla boken My Salinger Year av Joanna Rakoff, och förutom att jag såklart blev nyfiken på den och kanske rentav ser den som halv-nödvändig läsning för en projektgrej, så blir jag framför allt förtjust i termen bibliomemoir i den här artikeln på BBC Culture. Mm, sug på det ordet en stund! Eller definitionen: a meditation on how reading shapes our lives, and our lives shape our reading.

My Salinger Year handlar om Rakoffs tid på en litterär agency i New York – be still my beating heart! – i slutet av 90-talet, där hon får ta hand om en av deras klienter, Jerry, a.k.a. J.D. Salinger. Förutom en alkoholstinn litterär glamour (?) får man genom fanmailen Rakoff besvarar en inblick i hur viktig Salinger genom sin roman har blivit för en mängd människor utan någon som helst övrig koppling till författaren:

As she reads these letters, Rakoff is captivated by the intensity of the relationships their writers have formed with a man they’re never met, all through the medium of his fiction. My Salinger Year shows us that the relationship a reader forms with a text and its author can be as all-consuming as the most passionate of real-life encounters.

En annan av böckerna som nämns i artikeln är How to Be a Heroine: Or What I’ve Learned From Reading Too Much av Samantha Ellis, en bok som är på kommande på svenska i maj. Den utgår fullkomligt från Ellis egna tankar och litterära upplevelser, med mindre förlagsporr men – föreställer jag mig, emedan jag ännu inte läst någon av dessa. Notera betoningen på ännu! – med en lika närvarande kärlek till det skrivna ordet och böckernas värld. Och vad är väl finare än det? För, kära vänner, om ni har hittat så långt som till den här bloggen så kan ni säkert skriva under också på det här:

[…] when a reader is grasped and held by a book, reading does not feel like an escape from life so much as it feels like an urgent, crucial dimension of life itself.

Bibliomemoir alltså. Kom ihåg var ni hörde läste det först.

Annonser

6 thoughts on “Ny term: bibliomemoir

  1. Bibliomemoir – det var ordet sitt, det. Høres mye bedre ut enn ”bøker om bøker”… Forøvrig kan jeg anbefale Samantha Ellis, har nettopp lest den på engelsk.

    • Enda problemet är väl att det är ett ord på engelska, nu behövs en vettig term även på nordiska språk 🙂 Härligt att höra om Ellis, har länge varit nyfiken på den men nu ska det bli av att läsa!

  2. Jag läste My Salinger Year i början av året efter att jag önskat att biblioteket skulle köpa in den. Den var helt okej, men inte så bra jag hade förhoppningar/förväntningar på. Jag skulle väl inte heller kalla den alkoholstinn, den handlar mest om hur hon sitter på kontoret och skriver rent brev på skrivmaskin. Tyvärr inte lika mycket fangirlande av Salinger som jag hoppats på heller, men som sagt, helt okej 🙂

      • Haha verkligen, great minds! 😉 Kollade i min läsdagbok nu och hade skrivit ner fina citat om läsning så lite fint fanns det ju såklart. Bara inget som uppenbarligen fastnat såhär några månader senare :/

        • Mm, läsningscitat är aldrig fel! Det är jännä med böcker, det slutgiltiga omdömet kanske man inte kan ge direkt heller, eftersom man aldrig vet om den ska stanna med en eller inte

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s