Let’s see what the fuss is all about

… vad gäller den här extremt hypade boken.IMG_5780_2 Jag måste erkänna mig vara något skeptiskt inställd till poängen med den, och läser den främst på grund av den där ständiga nyfikenheten (re: böcker och mycket annat). Och så råkade den så lämpligt bli ledig från biblioteket mitt i en mer hektiskt jobbperiod, tror den passar utmärkt som buss- och lunchrastläsning!
Har ni läst? Bygger ni Liv och Caroline-altaren som bokhororna?

(Vadå exploatering av pionerna på alla sätt och vis? Har ni någonsin sett något vackrare, va?)

Halvvarm kring det hårdkokta

Lotus Blues av Kristina Ohlsson XXX½
lbJag är ett stort fan av Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman & co, säljer massvis av den på jobbet nu när böckerna också har kommit på finska. Min initiala reaktion då jag hörde att hon nu tillfälligt (?) dumpat den serien för en tvådelad miniserie var dock skepsis och förvåning. När sedan Lotus Blues beskrevs som både hårdkokt och nästan stereotyp tänkte jag helt kallt att den nog inte är något för mig – so many books, so little time, ni vet.

Men men. Jag är ju av en nyfiken sort, och Ohlsson är ju bra sen tidigare. När sedan både Boktok73 och Enligt O bloggade entusiastiskt om boken och den släpptes i pocket var jag trots allt inte sen att plocka upp den. Och nog var den spännande – köar redan till den andra delen Mios blues på biblioteket. Faktum är dock att jag så här en månad senare dock inte minns särskilt många detaljer – fast det brukar komma tillbaka till mig när jag lägger vantarna på nästa bok i serien. Huvudpersonen Martin Brenner var väldigt macho i alla fall, men han har sina mjuka punkter. Får se om det är de som i värsta fall kommer att få honom på fall.

Lästiden, ett måste

Det handlar i kort om detta att som läsande människa prioritera lästid och samtidigt vara ödmjuk inför insikten att det inte alltid funkar. Hur får man det att gå ihop? Svar: det gör man kanske inte alltid. […] Men så småningom kanske man lär sig att bli mer lyhörd för sina egna behov för att orka med allt annat och där är läsningen – min högprioriterade egentidssyssla sedan jag var fem, my constant, my touchstone – om inte hela lösningen så åtminstone en stor del av den.

Helena skrev fint om att ta sig lästid häromdagen. För visst är det ett pusslande, Livet, med jobb och kanske extrajobb, med vänner man vill hinna träffa och relationen man vill hinna ge tid åt. Longboarden (!!) man vill försöka hållas och stå på, bloggen på vilken man vill rapportera om en del av böckerna man har läst – eller åtminstone vill hinna läsa – på. Samtidigt är det inte ett alternativ att inte göra det, läsa, mitt vanligaste klagorop när jag känner att det håller på att bli lite för mycket är just: Jag hinner inte läsa!

Jag har ändå rätt lätt för att prioritera läsningen, det kommer sig naturligt. Sömnen får ge vika en aning, motionen alldeles för snabbt. Men det är väl det de inte förstår, de där som kliver in i bokhandeln och tittar sig omkring och sedan väljer ut en deckare som de ska komma tillbaka och köpa till sommarsemestern; att utan läsning finns inte jag heller. Till skillnad från vad många bokmalars föräldrar kanske trodde när vi var yngre, rädda som de var att vi helt och hållet flydde verkligheten, läser åtminstone jag betydligt mindre om jag annars mår lite sisådär – fast blir det inte samtidigt lite av en nedåtgående spiral då? Occupied mind – mindre läsning – ännu sämre feeling?
Nej, ta er den där tiden. Må det så vara att som Helena stiga upp lite tidigare på morgonen, att lägga bort mobilen i bussen eller på lunchrasten, att stänga av den där dokusåpan som du egentligen irriterar dig alldeles oerhört på eller att krypa ner till sängs tidigare än du annars brukar. Det här läste jag själv häromkvällen:

Som ett asplöv min kropp,
som en flämtning min själ,
och där långt innanför
är jag fri likaväl.
Stor tystnad rör mig
bortom allt som förgör mig.

Robinson Kruse – men på Mars

The Martian av Andy Weir XXXX
Den som känner mig och min boksmak ens litegrann, vet att jag ryggar och skyggar så fort någon försöker sig på att beskriva en bok som ”rolig”. Med detta inte sagt att jag är en humorlös människa, snarare tycker jag att ”du är rolig” är en av de finare komplimangerna man kan få, och skulle aldrig i livet kunna tänka mig att vara tillsammans med någon utan ett sinne för humor. Men när det gäller en bok – och för den delen även en medmänniska – så måste humorn ju träffa rätt. Pensionärer som trillar ut genom fönstret* = inte roligt. Bitska repliker med smak av sarkasm = roligt.
martianDet är här The Martian kommer in. Rymdäventyr med scifi-vibbar är spontant inte min kopp te, men Michael i BOTNS-podden** tipsade så förtjust om den här att jag blev nyfiken. Astronauten Mark Watney blir strandad på Mars efter att rymdexpeditionen gått snett och hans fem med-astronauter tror att han har dött och flyr fältet. Som tur är, är planeten inte komplett tom, där finns en liten bas som det var tänkt att astronauterna skulle bo på en kort tid. Med lite syre, matransonser och annat Mark har till sitt förfogande i sin kamp att överleva:

I started with a large rigid sample container (or ”plastic box” to people who don’t work at NASA).

Utan att avslöja allt för mycket så är det väl rätt uppenbart att Mark klarar sig någorlunda, det skulle väl inte bli mycket till bok annars. Lite onödigt kemi & fysik-tung blir den ibland (ping A deo a libertate som faktiskt är fysiker och kanske rentav går igång på prat om vattenmolekyler!), men annat vore väl också rätt konstigt, med tanke på att han inte direkt kan gå ut och bygga sig en flotte för att segla hem. Däremot skulle det ju vara trevligt ifall NASA skulle få nys om att han lever, och helst innan maten och syret tar slut…
I slutet av 2015 kommer filmatiseringen!

*) Min eventuellt snedvridna bild av vad Hundraåringen handlar om…
**) Massa bra tips i den podden för övrigt, Michaels kollega Ann har den här våren pratat mycket om hur hon tycker om att läsa om litterärt mörker = hello bok-BFF!

Frågan på allas läppar

… nämligen ifall inte bloggjubileet ska firas med en bokbeställning?!

Såklart det ska. För tillfället har jag dock så många biblioteksböcker hemma att vårt hem i princip kan ses som en inofficiell filial bland huvudstadsregionens många bibliotek, så jag gör ett förvånansvärt vuxet val och låter bokinköpen vänta ett tag (med detta inte sagt att väntandet tar slut redan om, säg, tolv timmar, hehe). Helena överöste mig ju med en hel drös tips, och så finns det en hel del annat jag har gått och spanat på. Coming of age i graphic novel-format till exempel, och den här psykologiska thrillern där ”the public turns on the mother”-beskrivningen får mig att associera till den fantastiska (men obehagliga!) danska filmen Jagten. Med tanke på det hela decenniet vore ju just tio böcker ett fint antal, inte sant? Måste ju ha något att läsa och blogga om de kommande tio åren också, eller hur?

Snart! Men inte riktigt än.

Gästbloggsinlägg IV: Mr Bokbabbel talar ut

Sist ut bland gästbloggarna, och bland de sista inläggen den här fina jubileumsfestivalen har genererat, presenterar jag Mr Bokbabbel! Mannen, myten, legenden, han som snällt går med på att släpas in i bokhandlar världen över och som ofta är redo att sätta sig till bords eller dylikt medan ”jag ska bara” peta något smått på bloggen ännu. Honom jag träffade bara några månader efter att Bokbabbel kom till – 2015 är i sanning ett fint jubileumsår.

Stort tack också till Camilla, Jessica och Helena för er tid och era fina inlägg! ❤

Bokbabbel – behind the scenes: Mr. Bokbabbel tar till orda
I veckan fyllde bloggen tio år och i nästan tio års tid har jag haft glädjen att få dela mitt liv med den fanatiska och fantastiska människa som döljer sig bakom bloggen. Jag har alltid ansett mig själv vara en läsande människa, men ändå inte av den typen som läser 150 böcker per år. Då det finns en viss diskrepans i vår lästakt kan kan ju fråga sig ifall det i vår gemensamma bokhylla (där t.o.m. 15 % av titlarna kan räknas som “mina”) finns en enda bok som bara jag läst. Svaret är ja, förvånansvärt många.

Den naturliga följdfrågan är ju då: varför? Vad är det som är så speciellt med de böcker jag läser att min bokslukande bättre hälft låter bli de flesta av dem? Tanken med detta inlägg är att lyfta fram några av mina favoritböcker, -genren och -författare. Sådana böcker och författare som av någon (för mig) outgrundlig anledning aldrig tidigare hittat sin väg till Bokbabbels inlägg.

Den första kategorin kan kanske bäst beskrivas som “Chuck Palahniuk”. Jag läste Fight Club för första gången i gymnasiet och var direkt hänförd. Fight Club är antagligen den enda bok jag läst tre gånger. Under årens gång har jag läst en stor del av hans produktion och otaliga gånger rekommenderat t.ex. Fight Club och Invisible Monsters, men utan något gensvar. Till denna kategori kunde man också räkna t.ex. boken Hello Kitty Must Die (Angela S. Choi) som jag upptäckte på vår resa till San Francisco förra sommaren. Böcker i denna kategori är laddade med mörk humor och lyfter med glimten i ögat fram många av de smått patetiska drag vårt vardagliga liv kan ha.

Den andra kategorin är lustigt nog böcker mina personliga bibliotekarie rekommenderat åt mig, men aldrig själv läst. Ett praktexempel i denna kategori är Riikka Pulkkinens Raja. Det har hänt flera gånger att jag läst en bok som handplockats åt mig från bokhyllan här hemma och när jag sedan höjer den till skyarna kommer det att fram jag är den enda av oss som läst den… Tydligen besitter mina rekommendationer någon magisk kraft som gör dessa böcker ointressanta för ännu flera år senare väntar Raja på att bli upplockad av bibliotekarien själv.

Övriga genren som jag av någon anledning fått hålla för mig själv är biografier, Nobelpristagare och s.k. ”lokal litteratur”. Det är knappast någon överraskning för någon av vi under i princip alla våra resor hinner besöka minst en bokhandel. Speciellt kedjan Kinokuniya har vi till vår glädje kunnat besöka på tre olika kontinenter. Var vi än är brukar jag alltid söka mig till hyllan med lokala författare, men alltid ensam.

Trots denna uppenbara “mismatch” i litteratursmak finns det också många gemensamma favoriter, speciellt bland samtida amerikanska författare som Lionel Shriver, Siri Hustvedt och Paul Auster. Och sist men inte minst har ju Mrs Bokbabbel haft den goda smaken att stirra på mig nästan lika länge som bloggen och jag räknar med minst ett halvsekel till av bägge.

Bokbabbel 2011-2014

2011 gick i bröllopens tecken, då inte bara jag och Mr Bokbabbel utan även tre andra bokbloggare knöt äktenskapens band. Jag rapporterade naturligtvis om det skedda på ett boknördigt sätt. Jag bloggade om fler bokmaliga kännetecken, bröt för stunden med husgudinnan Jenny Diski, vackra titlar, ett Hogwarts skapat av 600 000 tändstickor, vackra bokhyllor, Penguin-muggar, Bloggen flyttade till WordPress till egen domän!
Jag läste Kristina Sandberg, The Night Bookmobile, Elly Griffiths första deckare om arkeologen Ruth Galloway, Sweet Valley ConfidentialHow to Be a Woman och Night Circus. Föll ner i G.R.R. Martins fantasyträsk. Köpte min Kindle och skaffade nya visitkort! Min andra blurb trycktes på Therese Bohmans magnifika debut, och jag blev vald till en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012. Jag och fyra andra finska bokbloggare tilldelades priset Av kärlek till boken på Helsingfors bokmässa, åh vad glad jag var då! Plitade ner ett ABC för bokbloggare, funderade över böckernas korta livslängd, skickade cyberjulkort till andra bokbloggare och pratade Siri Hustvedt i tv.

2012 såg bloggen ut så här, och förutom att fortsätta läsa Tom Perrotta som nyligen kommit in i mitt liv, avverkade jag bland annat Fifty Shades, Megan Abbott, S.J. Bolton, TATUH 1, ljuvliga Målarens döttrar. Jag provade på det här med Twitter-recensioner, skrev om vilka ord som triggar mig på bokomslag eller i recensioner, listade barnböcker jag minns, Deltog i en talkshow i Jakobstad, höll en snabbläsarskola, besökte bokmässan i Göteborg och Helsingfors, blev nästan kallad drottning och besvarade en enkät med boktitlar. Köpte visitkort igen, men just dem använder jag faktiskt fortfarande.

2013 Jag hittade podcastarnas underbara värld. Läste Cornelia Read, Feberflickan, Tell the Wolves I’m Home, Jennifer Weiner, böcker om introverta, Patrick Rothfuss, Wool, Julie Otsuka, Kroppspanik, Nyckeln. Fick hem 1,4 kg Knausgårdsk kamp. Intervjuade Mats & Sara på Finncon, stor fangirl-moment! Insåg att jag är bibliotropisk och insåg att det är så här min bokhylla är uppbyggd. Det finns alltid en orsak att läsa! Pratade böcker i morgontv, hade Malin Klingenberg och Mia Franckbloggturné, listade böcker om barnlöshet, gästbloggade på Bokhora samt genomförde en undersökning om vilken som riktigt är den bästa Gillian Flynn-boken. Åkte på bokmässa och träffade Vixx! Esbo-biblioteken gjorde sig av med reservationsavgifterna, hurra! Bokcirklade på Helsingfors bokmässa, och fick höra att Bokbabbel var Finlands näststörsta litteraturblogg och beskrev Esbo som litterär (icke-)plats.

Och slutligen 2014. Efter att jag äntligen fått det sista fixat inför min examen strax före årsskiftet, gick tydligen luften ur mig och det blev ett lite jobbigt år, så där som det kan bli ibland. Lässtatistiken fortsatte att peka nedåt, och för första gången på flera år var jag dessutom tvungen att skippa bokmässan. Ljuspunkter var dock bloggträff på den numera traditionella libanesiska restaurangen i Stockholm, och att jag fick prata böcker i radio både genom att grotta ner mig i sjukdomsskildringar och att ge Veckans boktips under åtta sommarveckor. Läste Expeditionen, Tana French, Taivaslaulu, Mhairi McFarlane, Björndansen, 40 – Constant Reader, Maureen Johnson, Lois Lowry, Eleanor & Park, Michelle Hodkin… Slaktade en bok – det är ett under att jag fortfarande är medlem av bokbloggarmaffian..!
Årets solklart mest populära inlägg, och kanske det jag själv under alla år har haft roligast att fnula ihop, var såklart bokmässebeskrivningen i gif-form. Myntade begreppet pocketskam. Organiserade ett Tove Jansson-bloggmarathon! Bloggen citerades/förekom i ett flertal tidningar!