Let’s see what the fuss is all about

… vad gäller den här extremt hypade boken.IMG_5780_2 Jag måste erkänna mig vara något skeptiskt inställd till poängen med den, och läser den främst på grund av den där ständiga nyfikenheten (re: böcker och mycket annat). Och så råkade den så lämpligt bli ledig från biblioteket mitt i en mer hektiskt jobbperiod, tror den passar utmärkt som buss- och lunchrastläsning!
Har ni läst? Bygger ni Liv och Caroline-altaren som bokhororna?

(Vadå exploatering av pionerna på alla sätt och vis? Har ni någonsin sett något vackrare, va?)

Halvvarm kring det hårdkokta

Lotus Blues av Kristina Ohlsson XXX½
lbJag är ett stort fan av Kristina Ohlssons serie om Fredrika Bergman & co, säljer massvis av den på jobbet nu när böckerna också har kommit på finska. Min initiala reaktion då jag hörde att hon nu tillfälligt (?) dumpat den serien för en tvådelad miniserie var dock skepsis och förvåning. När sedan Lotus Blues beskrevs som både hårdkokt och nästan stereotyp tänkte jag helt kallt att den nog inte är något för mig – so many books, so little time, ni vet.

Men men. Jag är ju av en nyfiken sort, och Ohlsson är ju bra sen tidigare. När sedan både Boktok73 och Enligt O bloggade entusiastiskt om boken och den släpptes i pocket var jag trots allt inte sen att plocka upp den. Och nog var den spännande – köar redan till den andra delen Mios blues på biblioteket. Faktum är dock att jag så här en månad senare dock inte minns särskilt många detaljer – fast det brukar komma tillbaka till mig när jag lägger vantarna på nästa bok i serien. Huvudpersonen Martin Brenner var väldigt macho i alla fall, men han har sina mjuka punkter. Får se om det är de som i värsta fall kommer att få honom på fall.

Lästiden, ett måste

Det handlar i kort om detta att som läsande människa prioritera lästid och samtidigt vara ödmjuk inför insikten att det inte alltid funkar. Hur får man det att gå ihop? Svar: det gör man kanske inte alltid. […] Men så småningom kanske man lär sig att bli mer lyhörd för sina egna behov för att orka med allt annat och där är läsningen – min högprioriterade egentidssyssla sedan jag var fem, my constant, my touchstone – om inte hela lösningen så åtminstone en stor del av den.

Helena skrev fint om att ta sig lästid häromdagen. För visst är det ett pusslande, Livet, med jobb och kanske extrajobb, med vänner man vill hinna träffa och relationen man vill hinna ge tid åt. Longboarden (!!) man vill försöka hållas och stå på, bloggen på vilken man vill rapportera om en del av böckerna man har läst – eller åtminstone vill hinna läsa – på. Samtidigt är det inte ett alternativ att inte göra det, läsa, mitt vanligaste klagorop när jag känner att det håller på att bli lite för mycket är just: Jag hinner inte läsa!

Jag har ändå rätt lätt för att prioritera läsningen, det kommer sig naturligt. Sömnen får ge vika en aning, motionen alldeles för snabbt. Men det är väl det de inte förstår, de där som kliver in i bokhandeln och tittar sig omkring och sedan väljer ut en deckare som de ska komma tillbaka och köpa till sommarsemestern; att utan läsning finns inte jag heller. Till skillnad från vad många bokmalars föräldrar kanske trodde när vi var yngre, rädda som de var att vi helt och hållet flydde verkligheten, läser åtminstone jag betydligt mindre om jag annars mår lite sisådär – fast blir det inte samtidigt lite av en nedåtgående spiral då? Occupied mind – mindre läsning – ännu sämre feeling?
Nej, ta er den där tiden. Må det så vara att som Helena stiga upp lite tidigare på morgonen, att lägga bort mobilen i bussen eller på lunchrasten, att stänga av den där dokusåpan som du egentligen irriterar dig alldeles oerhört på eller att krypa ner till sängs tidigare än du annars brukar. Det här läste jag själv häromkvällen:

Som ett asplöv min kropp,
som en flämtning min själ,
och där långt innanför
är jag fri likaväl.
Stor tystnad rör mig
bortom allt som förgör mig.

Robinson Kruse – men på Mars

The Martian av Andy Weir XXXX
Den som känner mig och min boksmak ens litegrann, vet att jag ryggar och skyggar så fort någon försöker sig på att beskriva en bok som ”rolig”. Med detta inte sagt att jag är en humorlös människa, snarare tycker jag att ”du är rolig” är en av de finare komplimangerna man kan få, och skulle aldrig i livet kunna tänka mig att vara tillsammans med någon utan ett sinne för humor. Men när det gäller en bok – och för den delen även en medmänniska – så måste humorn ju träffa rätt. Pensionärer som trillar ut genom fönstret* = inte roligt. Bitska repliker med smak av sarkasm = roligt.
martianDet är här The Martian kommer in. Rymdäventyr med scifi-vibbar är spontant inte min kopp te, men Michael i BOTNS-podden** tipsade så förtjust om den här att jag blev nyfiken. Astronauten Mark Watney blir strandad på Mars efter att rymdexpeditionen gått snett och hans fem med-astronauter tror att han har dött och flyr fältet. Som tur är, är planeten inte komplett tom, där finns en liten bas som det var tänkt att astronauterna skulle bo på en kort tid. Med lite syre, matransonser och annat Mark har till sitt förfogande i sin kamp att överleva:

I started with a large rigid sample container (or ”plastic box” to people who don’t work at NASA).

Utan att avslöja allt för mycket så är det väl rätt uppenbart att Mark klarar sig någorlunda, det skulle väl inte bli mycket till bok annars. Lite onödigt kemi & fysik-tung blir den ibland (ping A deo a libertate som faktiskt är fysiker och kanske rentav går igång på prat om vattenmolekyler!), men annat vore väl också rätt konstigt, med tanke på att han inte direkt kan gå ut och bygga sig en flotte för att segla hem. Däremot skulle det ju vara trevligt ifall NASA skulle få nys om att han lever, och helst innan maten och syret tar slut…
I slutet av 2015 kommer filmatiseringen!

*) Min eventuellt snedvridna bild av vad Hundraåringen handlar om…
**) Massa bra tips i den podden för övrigt, Michaels kollega Ann har den här våren pratat mycket om hur hon tycker om att läsa om litterärt mörker = hello bok-BFF!

Frågan på allas läppar

… nämligen ifall inte bloggjubileet ska firas med en bokbeställning?!

Såklart det ska. För tillfället har jag dock så många biblioteksböcker hemma att vårt hem i princip kan ses som en inofficiell filial bland huvudstadsregionens många bibliotek, så jag gör ett förvånansvärt vuxet val och låter bokinköpen vänta ett tag (med detta inte sagt att väntandet tar slut redan om, säg, tolv timmar, hehe). Helena överöste mig ju med en hel drös tips, och så finns det en hel del annat jag har gått och spanat på. Coming of age i graphic novel-format till exempel, och den här psykologiska thrillern där ”the public turns on the mother”-beskrivningen får mig att associera till den fantastiska (men obehagliga!) danska filmen Jagten. Med tanke på det hela decenniet vore ju just tio böcker ett fint antal, inte sant? Måste ju ha något att läsa och blogga om de kommande tio åren också, eller hur?

Snart! Men inte riktigt än.

Gästbloggsinlägg IV: Mr Bokbabbel talar ut

Sist ut bland gästbloggarna, och bland de sista inläggen den här fina jubileumsfestivalen har genererat, presenterar jag Mr Bokbabbel! Mannen, myten, legenden, han som snällt går med på att släpas in i bokhandlar världen över och som ofta är redo att sätta sig till bords eller dylikt medan ”jag ska bara” peta något smått på bloggen ännu. Honom jag träffade bara några månader efter att Bokbabbel kom till – 2015 är i sanning ett fint jubileumsår.

Stort tack också till Camilla, Jessica och Helena för er tid och era fina inlägg! ❤

Bokbabbel – behind the scenes: Mr. Bokbabbel tar till orda
I veckan fyllde bloggen tio år och i nästan tio års tid har jag haft glädjen att få dela mitt liv med den fanatiska och fantastiska människa som döljer sig bakom bloggen. Jag har alltid ansett mig själv vara en läsande människa, men ändå inte av den typen som läser 150 böcker per år. Då det finns en viss diskrepans i vår lästakt kan kan ju fråga sig ifall det i vår gemensamma bokhylla (där t.o.m. 15 % av titlarna kan räknas som “mina”) finns en enda bok som bara jag läst. Svaret är ja, förvånansvärt många.

Den naturliga följdfrågan är ju då: varför? Vad är det som är så speciellt med de böcker jag läser att min bokslukande bättre hälft låter bli de flesta av dem? Tanken med detta inlägg är att lyfta fram några av mina favoritböcker, -genren och -författare. Sådana böcker och författare som av någon (för mig) outgrundlig anledning aldrig tidigare hittat sin väg till Bokbabbels inlägg.

Den första kategorin kan kanske bäst beskrivas som “Chuck Palahniuk”. Jag läste Fight Club för första gången i gymnasiet och var direkt hänförd. Fight Club är antagligen den enda bok jag läst tre gånger. Under årens gång har jag läst en stor del av hans produktion och otaliga gånger rekommenderat t.ex. Fight Club och Invisible Monsters, men utan något gensvar. Till denna kategori kunde man också räkna t.ex. boken Hello Kitty Must Die (Angela S. Choi) som jag upptäckte på vår resa till San Francisco förra sommaren. Böcker i denna kategori är laddade med mörk humor och lyfter med glimten i ögat fram många av de smått patetiska drag vårt vardagliga liv kan ha.

Den andra kategorin är lustigt nog böcker mina personliga bibliotekarie rekommenderat åt mig, men aldrig själv läst. Ett praktexempel i denna kategori är Riikka Pulkkinens Raja. Det har hänt flera gånger att jag läst en bok som handplockats åt mig från bokhyllan här hemma och när jag sedan höjer den till skyarna kommer det att fram jag är den enda av oss som läst den… Tydligen besitter mina rekommendationer någon magisk kraft som gör dessa böcker ointressanta för ännu flera år senare väntar Raja på att bli upplockad av bibliotekarien själv.

Övriga genren som jag av någon anledning fått hålla för mig själv är biografier, Nobelpristagare och s.k. ”lokal litteratur”. Det är knappast någon överraskning för någon av vi under i princip alla våra resor hinner besöka minst en bokhandel. Speciellt kedjan Kinokuniya har vi till vår glädje kunnat besöka på tre olika kontinenter. Var vi än är brukar jag alltid söka mig till hyllan med lokala författare, men alltid ensam.

Trots denna uppenbara “mismatch” i litteratursmak finns det också många gemensamma favoriter, speciellt bland samtida amerikanska författare som Lionel Shriver, Siri Hustvedt och Paul Auster. Och sist men inte minst har ju Mrs Bokbabbel haft den goda smaken att stirra på mig nästan lika länge som bloggen och jag räknar med minst ett halvsekel till av bägge.

Bokbabbel 2011-2014

2011 gick i bröllopens tecken, då inte bara jag och Mr Bokbabbel utan även tre andra bokbloggare knöt äktenskapens band. Jag rapporterade naturligtvis om det skedda på ett boknördigt sätt. Jag bloggade om fler bokmaliga kännetecken, bröt för stunden med husgudinnan Jenny Diski, vackra titlar, ett Hogwarts skapat av 600 000 tändstickor, vackra bokhyllor, Penguin-muggar, Bloggen flyttade till WordPress till egen domän!
Jag läste Kristina Sandberg, The Night Bookmobile, Elly Griffiths första deckare om arkeologen Ruth Galloway, Sweet Valley ConfidentialHow to Be a Woman och Night Circus. Föll ner i G.R.R. Martins fantasyträsk. Köpte min Kindle och skaffade nya visitkort! Min andra blurb trycktes på Therese Bohmans magnifika debut, och jag blev vald till en av Bokmässans bloggambassadörer för 2012. Jag och fyra andra finska bokbloggare tilldelades priset Av kärlek till boken på Helsingfors bokmässa, åh vad glad jag var då! Plitade ner ett ABC för bokbloggare, funderade över böckernas korta livslängd, skickade cyberjulkort till andra bokbloggare och pratade Siri Hustvedt i tv.

2012 såg bloggen ut så här, och förutom att fortsätta läsa Tom Perrotta som nyligen kommit in i mitt liv, avverkade jag bland annat Fifty Shades, Megan Abbott, S.J. Bolton, TATUH 1, ljuvliga Målarens döttrar. Jag provade på det här med Twitter-recensioner, skrev om vilka ord som triggar mig på bokomslag eller i recensioner, listade barnböcker jag minns, Deltog i en talkshow i Jakobstad, höll en snabbläsarskola, besökte bokmässan i Göteborg och Helsingfors, blev nästan kallad drottning och besvarade en enkät med boktitlar. Köpte visitkort igen, men just dem använder jag faktiskt fortfarande.

2013 Jag hittade podcastarnas underbara värld. Läste Cornelia Read, Feberflickan, Tell the Wolves I’m Home, Jennifer Weiner, böcker om introverta, Patrick Rothfuss, Wool, Julie Otsuka, Kroppspanik, Nyckeln. Fick hem 1,4 kg Knausgårdsk kamp. Intervjuade Mats & Sara på Finncon, stor fangirl-moment! Insåg att jag är bibliotropisk och insåg att det är så här min bokhylla är uppbyggd. Det finns alltid en orsak att läsa! Pratade böcker i morgontv, hade Malin Klingenberg och Mia Franckbloggturné, listade böcker om barnlöshet, gästbloggade på Bokhora samt genomförde en undersökning om vilken som riktigt är den bästa Gillian Flynn-boken. Åkte på bokmässa och träffade Vixx! Esbo-biblioteken gjorde sig av med reservationsavgifterna, hurra! Bokcirklade på Helsingfors bokmässa, och fick höra att Bokbabbel var Finlands näststörsta litteraturblogg och beskrev Esbo som litterär (icke-)plats.

Och slutligen 2014. Efter att jag äntligen fått det sista fixat inför min examen strax före årsskiftet, gick tydligen luften ur mig och det blev ett lite jobbigt år, så där som det kan bli ibland. Lässtatistiken fortsatte att peka nedåt, och för första gången på flera år var jag dessutom tvungen att skippa bokmässan. Ljuspunkter var dock bloggträff på den numera traditionella libanesiska restaurangen i Stockholm, och att jag fick prata böcker i radio både genom att grotta ner mig i sjukdomsskildringar och att ge Veckans boktips under åtta sommarveckor. Läste Expeditionen, Tana French, Taivaslaulu, Mhairi McFarlane, Björndansen, 40 – Constant Reader, Maureen Johnson, Lois Lowry, Eleanor & Park, Michelle Hodkin… Slaktade en bok – det är ett under att jag fortfarande är medlem av bokbloggarmaffian..!
Årets solklart mest populära inlägg, och kanske det jag själv under alla år har haft roligast att fnula ihop, var såklart bokmässebeskrivningen i gif-form. Myntade begreppet pocketskam. Organiserade ett Tove Jansson-bloggmarathon! Bloggen citerades/förekom i ett flertal tidningar!

Gästbloggsinlägg III: Min smaktvilling i väst

Dagens gästbloggare behöver knappast någon närmare presentation, hennes namn är vida känt och förekommer dessutom i minst vart fjärde inlägg på den här bloggen, som den eminenta boktipsare (och indirekta plånboksplundrare) hon är. Helena hittade jag medan hon ännu bloggade på The Girl Least Likely To, följde sedermera slaviskt på Bokhora och höll på att instifta en nationell sorgedag då hon slutade där. Som tur insåg hon att Twitter inte räcker till för hennes mångordiga boktipsarflöde – inlägget nedan är ett eminent exempel på det..! – och hittas sedan några år tillbaka på den egna bloggen Dark Places. Jag störde henne mitt i flyttstöket, och till min glädje offrade hon lite tid på ett inlägg till bloggjubileet:

FIFTY SHADES OF BOKBABBELSKA TRIGGERORD: EN SOMMARLÄSNINGSGUIDE/TIOÅRSÅRSPRESENT FRÅN DIN SMAKTVILLING I VÄST
En av mina absoluta favoritbokbloggare – här tänker jag lika mycket på personen bakom bloggen som bloggen i sig – fyller 10 år! Vad ger man någon som redan har allt?

Svar: mer böcker såklart! Och jag är, skulle jag lätt kaxigt vilja påstå, en av få som faktiskt vågar och kan ge boktips till vår jubilar. Bokbabbel, som jag känt ända sedan hon kallade sig Magix och knappt var torr bakom öronen, och jag har nämligen förvillande lika smak när det gäller min/vår älsklingsgenre über alles, den litterära thrillern. Vi bondar, oohar och aahar även över litterära motiv/platser som tvillingar, akaporr, lake houses och vilsna tonåringar. Faktum är att vi har så lika smak när det gäller litterära thrillers med eller utan (fast helst med) tvillingar, akaporr, lake houses och vilsna tonåringar att det ofta räcker med att jag läser om en bok för att veta om den är något även för min thrillertvilling i öst. Detta händer mest hela tiden, senast när jag ramlade över Miranda Beverly-Whittemores ”Bittersweet”. Akaporr möter lake house-porr möter coming of age i välburen östkustsmiljö… OCH det är sommar! I dessa typer av böcker som får mig och Bokbabbel att dregla som den kingska St Bernhardshunden från Maine är det slående ofta sommar eller tidig höst, förändring i luften.

Väldigt mycket i genren har vi redan läst med hjälp av ett ständigt pågående utbyte mellan lag öst och väst i litterära thriller-falangen av #boblmaf. Det är möjligt att flera av titlarna som dyker upp i det här inlägget redan nämnts av mig, till Bokbabbel som från och med kommer att vara duet i denna text, i blogg- och Instainlägg. Jag tror dock att flera av dem är nya och oavsett ger tipsen en väldigt bra bild av den läsande Bokbabbel jag känner och tycker så mycket om. Ni läsare får mer än gärna ta till er av tipsen själva!

Så, utan fler dröjsmål (kul att tänka på att jag inte trodde att det skulle bli något inlägg alls… mvh litterär elefantiasis-falangen av #boblmaf) ger jag er den ultimata Bokbabbel-tillvända sommarläsningslistan!

TILL FLYNNFANET BOKBABBEL
Så, du gillade ”Gone Girl”, har plöjt en hel uppsjö domestic thrillers som tydligen alla är skrivna av nya Gillian Flynn (AS IF) och vill läsa något ruggigt spännande om förhållanden där inget är som det ser ut att vara?

Du skall läsa…
… ”Before We Met” av Lucie Whitehouse!

Välskrivet, nervpirrande och ack så unputdownable om drömmannen som kanske bär på fler hemligheter än huvudpersonen trott. Bonuspoäng i min anglofilbok för London och en fantastisk scen som utspelar sig i och kring en av de mysigaste bokhandlar jag läst om i skönlitteratur. ”Before We Met” utkom nyligen på svenska hos Etta förlag under titeln ”Före dig”. Vill man läsa hela förlagets utgivning? Svar: JA! Sådär, nu blev din önskelista ännu längre…

Boktipserskan har också läst och gillat inom samma genre:
”The Third Wife” av Lisa Jewell, min recension här.

TILL AKAPORRFANET (OCH ÖSTKUSTSVURMAREN) BOKBABBEL
Så, du vill läsa om internatskolor, ivy league, Oxbridge, elevhem och föreläsningssalar? Om hormonerna och de storslagna tankarna som går i omlopp där? Nu när du, kära jubilar, äntligen läst alla akaporrisars urmoder, ”The Secret History” av Donna Tartt, behöver jag ju inte tjata dig lomhörd om den, skönt va?

Du skall läsa…
… ”The Starboard Sea” av Amber Dermot

Östkustsinternat, svärmisk vänskap, 80-tal, börskris, aidsepidemi, alltsammans skildrat på vacker prosa. Otroligt fin debut som fler borde läsa.

Boktipserskan har också läst och gillat inom samma genre:
Ja, vad har jag/vi inte läst…?! Hey, lite snäll måste jag vara mot klickfingret och plånboken (och i förlängningen jubilaren), eller hur?

TILL LAKE HOUSE-FANET BOKBABBEL
Så, du vill läsa om sjönära sommarhus fulla av hemligheter, mystik och uppdämda stämningar?

Du skall läsa…
… ”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang

Kanske ett aningen oortodoxt val då de flesta lake house thrillers är avsevärt mer samtida än denna pusseldeckardebut från 1949. Samtidigt går det inte att komma ifrån att den uppfyller alla kriterier. Ja, faktum är att den till och med är akaporrig i en väldigt bokstavlig bemärkelse… Ramberättelse: Puck Bure, pigg och glad licentiat i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, blir bjuden till Rutger Hammar, nybliven doktor i litteraturvetenskap, till dennes sommarstuga vid sjön Uvlången i Bergslagens trolska skogar. Väl på plats slås den alltid nyfikna Puck av den märkliga stämning som sjuder mellan gästerna, en färgstark blandning av akademiker och konstnärer. När den vackra skulptrisen Marianne hittas död under en gran på ön dras Puck in i en otäck mordgåta… och snart är ekan aka porten till omvärlden försvunnen (några mobiltelefoner fanns naturligtvis inte på Langs tid). Som tur är har då redan Christer Wijk, skarpsint kriminalkommissarie med högblå ögon*, anlänt till platsen och kan använda sina små grå och Pucks goda människokännedom för att nå gåtans lösning.

Detta är nog ganska långt från din vanliga bekvämlighetszon, oh kära jubilar, men jag tror att du kommer ha riktigt roligt i dessa amorösa akademikers sällskap när du väl vant dig vid det knastertorra språket och allt prat om skjortor från NKs Californiashop, eldfängda rödhåriga mansslukare och raffinerade frisyrer. Jag läser om Maria Lang, och allra helst denna sommardoftande nostalgibomb, varje sommar och tycker att du ska följa mitt exempel i sommar. Sedan när du läst kan du läsa min bloggavhandling om boken och min på intet sätt nördiga genomgång av filmatiseringen från förra året och själv avgöra om du tycker att Linus Wahlgren som Einar Bure är en bra idé eller ej.

*Just så låter Lang, såväl i romanen som i den noggranna genomgången av persongalleriet i början av boken.

Boktipserskan har också läst och gillat i samma genre: ”On Mystic Lake” av Kristin Hannah. Inte en tillstymmelse till mordgåta, men däremot känslostarkt och mysigt klimakterielittigt i fin lake house-miljö. Som balsam för trötta själar.

TILL TVILLINGVURMAR-BOKBABBEL
Så, du vill läsa om det där speciella bandet mellan tvillingar, gärna med övernaturlig touch?

Du skall läsa…
… ”Spökhuset”, del fyra i Francine Pascals (”Francine Pascals”) evighetsserie om tvillingarna Jessica och Elisabeth. SKOJA. Det var en av mina favvisar när det begav sig dock. Nej, du skall läsa ”The Ice Twins” av S.K. Tremayne. Jag har faktiskt inte hunnit läsa den än, men jag vet i vilken flyttkartong den ligger och tänker att tvillingar + spök aldrig är fel (lex ”Her Fearful Symmetry”).

Boktipserskan har också läst och gillat i samma genre: ”The Twins” av Saskia Sarginson.

Så, nu har du förhoppningsvis utökat din sommarläsningslista med ännu ett par titlar. De vilsna tonåringarna får jag återkomma med: är fortfarande av uppfattningen att inget slår Megan Abbott och henne har du ju redan läst. Återstår bara att utbrista i ett rungande HIPP HIPP HURRA för världens bästa Bokbabbel! #boblmaf vore inte samma sak utan dig. Ten more years! Ten more years!

Bild av E. Dahlgren, 4 år

(Jag som skrivit gästinlägget heter Helena Dahlgren och bloggar till vardags på Dark Places. Ett av mina finaste Bokbabbelminnen är när vi träffades tillsammans med min dotter E förra sommaren, åt pizza, promenerade i ett sommarvarmt Stockholm och shoppade på min alma mater English Bookshop. Min dotter, då fyra år, blev fullkomligt trollbunden av Jessica och pratar fortfarande varmt om den dagen. Jag kan verkligen förstå varför.)

Gästbloggsinlägg II: En hälsning från min namne

knutDagens gästbloggare heter också Jessica, men det är inte enda orsaken till att jag gillar henne. Vi har egentligen väldigt olika boksmak, ändå har vi följt varandra länge länge. Just nu sover hennes renodlade bokblogg Ord och inga visor, men i stället hittar du Jessica på den här bloggen där hon också skriver mycket om böcker. Jessica ritar också teckningar, och har nyligen hittat till Instagram. Så här skriver hon:

Hela meningen med #boblmaf
När litteraturen är som bäst: När litteraturen är som bäst för mig, är den en stor och stark hund. Jag håller i kopplet och hunden börjar springa. Det enda jag kan göra är att försöka springa efter. Jag kan inte läsa fort nog när litteraturen är som allra bäst. Jag läser hungrigt, ja, rentav svultet. Jag tänker: Jag borde spara på den här stunden. Den är en värdefull äkta pärla i en ask. Men jag kan inte spara på den, för jag vill liksom suga mig in i den med full kraft.läsamktmer

När litteraturen är som sämst: När litteraturen är som sämst för mig, så har jag börjat sluta läsa boken. Helt samvetslöst lägger jag ifrån mig den och börjar på nästa. Länge kunde jag inte göra så. Länge tvingade jag mig själv på något märkligt sätt att läsa vidare. Numera: 20 sidor och bara blaj? Jag slutar, jag gör mig av med boken (skänker, byter) och tänker aldrig på den igen. Det gör att många böcker bara påbörjas. Jag är 30 år numera och har bara tid (hallå, livet är kort!) med bra litteratur, sådan som är som en stark hund. Om jag ska recensera en bok läser jag klart den ändå, men sneglande på nästa bok som jag tror kommer bli magisk.
Det magiska upplevde jag senast idag då jag slukade Karolina Ramqvists ”Den vita staden” och i helgen när jag slukade Silvia Avallones ”Marina Bellezza”. Åh vad jag älskar den där magin!

Litteraturen i mitt liv: Den är som en ringlande orm som följer mig genom varje dag, varje pendeltågsresa och på varje semester i tunga abibliofobiska (men ljuvliga) högar. Allt började med Astrid och fortsatte med Sara Stridsberg, Karolina Ramqvist, Liv Strömquist, Djuna Barnes, Selma Lagerlöf, Silvia Avallone, Gunnar Ekelöf och alla de andra.
Det var därför jag började bokblogga 2006, för att böckerna alltid har varit ALLT för mig. Utan böckerna, ingen Jessica. Och det var så jag kom i kontakt med andra-sidan-vattnet-Jessica, en av mina första flitiga bloggläsare i det som då hette Stellas bokblogg och som småningom blev Ord och inga visor. Att ha en hel internätlig arsenal av bokbloggsmaffia att ta till när bokpratar-suget blir en övermäktigt, det är något av det häftigaste jag har varit med om. Att min bokbabbliga namne och jag inte har exakt samma boksmak har aldrig hindrat mig från att läsa hennes blogg. Eftersom kärleken till böckerna är så sjukt inspirerande i sig (och eftersom jag alltid varit lite avis på min namnes förmåga att skriva så bra rubriker och blogginlägg)!

Hurra hurra för världens bästa Bokbabbel på tioårsdagen. Jag hoppas så klart på minst tio år till.

Gästbloggsinlägg I: London calling!

När jag nu en gång orerat på den här bloggen i tio långa år, så tänkte jag att det, jubileet till ära, skulle vara trevligt för alla och envar att få höra lite andra röster också. Jag har därför bjudit in några av mina trognaste läsare som ni säkert också kommer att känna igen från andra ställen att plita ner lite text under valfritt ämne. Först ut är Camilla, från den tyvärr i fjol sorgligt hädangångna bloggen Läsdagboken/Mind the Book. Camilla bloggade innan jag började och var en av inspiratörerna till att jag klev ut på nätet, och, som synes i det andra inlägget som skrevs på den här bloggen har hon varit en otroligt trogen läsare och kommenterare ända från start. Genom ödets illvilliga nycker har vi faktiskt aldrig träffats irl, exil-boblmaffare som vi båda är på varsin strand bortom Sverige. Ändå var det alldeles självklart för mig att just Camilla, bara hon ville, skulle vara en av dem som kom med en födelsedagshälsning. Och så här fin blev den:

London calling #boblmaf öst!
Darling Bokbabbel of May. O, du conversebärande tresiffrighetsförebild tillika hedersmedlem i Snabbläsarklubben. Må dina stapeldiagram frodas i många år framöver, utan minsta lässvacka, abibliofobi eller pocketskam*!

Stort tack för bokpepp och bespokeboktips en masse. Kan nog säga att jag läst nästan varenda inlägg sedan starten. Särskilt minns jag t.ex. gif-guiden till Bokmässan och de enastående poolläsningsreportagen från jordens alla hörn. Sida vid sida har vi – inte legat vid poolen men – delat fantastiska läsupplevelser genom åren eller kämpat med Noréns dagböcker, TBR-berg och annat som tillhör boknördens vardag.

Med min digitala hand* sträcker jag så fram en gigantisk tulpanbukett och två miniflaskor bokbabbelbubbel, så kan läsfesten börja! Vilken Mycket Speciellt Utvalda Bok läser du på bemärkelsedagen?

* Bokbabbel, en oumbärlig språklig förnyare inom #boblmaf.

BOKBABBEL TIO ÅR!

Böcker
Ord
Kompisar
Boblmaf
Aha-upplevelser
Blogginlägg
Bekräftelse
Erbjudanden
Listor

Grattis fina lilla bloggen, tio år i dag!

Och tusen tack till er som läser, länkar, smygläser och kommenterar! Utan er vore den här bloggen ju ingenting. För att fira den här stora dagen lottar jag ut ett bokpaket (såklart) – om ni vill vara med om utlottningen skriver ni ett födelsedagsrim/-dikt i kommentarsfältet nedan. Lycka till!

Bokbabbel 2008-2010

2008 var året då jag tydligen hade fått låna Hermiones time-turner, för inte bara läste jag galna 198 (!!) böcker, jag var dessutom på ett mycket socialt utbyte i Göteborg, samt trappade plötsligt upp bloggtakten nästan femfalt jömfört med tidigare år. Ingen aning om hur jag klarade det, men häng med på en liten genomgång!
Trots att den enorma uppblossningen av bokbloggar såvitt jag minns det inträffade något senare, skriver jag redan i januari hur mitt val av läsning nu alltmer påverkas av att jag läst om böckerna någonstans, att det sällan är en helt okänd bok jag hittar i bokhandeln/biblioteket och därifrån bestämmer mig för att plocka med hem. Jag tog även starkt ställning emot hundöron i böcker, det här är något som faktiskt har ändrats med åren! Jag imponerades av författarparet Hämeen-Anttila som hyrde en skild lägenhet för att få plats med alla sina böcker. Jag hade lärt mig länka ordentligt, och inläggen är allt oftare illustrerade med små bilder, även om ämnesvalen ibland fortfarande har drag av dagbok-with-a-bookish-twist. Går tillbaka i arkivet och etiketterar alla gamla inlägg. Jag läste Berlinerpopplarna, Alberto Manguel, Shantaram, och Twilight. Fyller i Bokfemmor och Lästrios, skriver mycket om Adlibris och bibliotek. Försöker mig på ett lånestopp på biblioteket, men klarar det inte särskilt länge. Flyttar till Göteborg och skaffar genast lånekort samt fotar min bokhylla. Går på bokmässan i Göteborg, men det här är året innan vi alla börjar försöka oss på försiktiga bloggträffar. Sofi Oksanen får Finlandiapriset för Puhdistus.

2009 då? Maria (som sedermera blir min ingifta släkting) grundar bokbloggar.nu. Då hade nämligen inte var och varannan blogg rss-läsare, ej heller läste man bloggar i mobilen. Läser Jeanette Winterson, Richard Yates, The Post-Birthday World på MacDonald’s i Strasbourg, Le Clezio, American Wife, min första roman av Joyce Carol Oates och senare hennes nyutgivna dagbok och underbara Bellefleur, Jhumpa Lahiri, Hypnotisören, Viker hundöron i en bok av Jenny Diski och förlovar mig med Mr Bokbabbel. Funderar över fackspråket i bokbloggosfären. Färgkoordinerar vår pockethylla! Drömmer en natt om att Bokhora blir ett reality tv-program, skriver om litteraturhistoriens fulaste bokomslag och i dagspressen jämförs e-böckerna med svininfluensan. Hetsläser böckerna om Sookie Stackhouse och presenterar 00-talets tio bästa böcker.

Hänger ni med ännu? 2010 är året då jag köper min fantastiska blogg t-shirt som tjänat mig troget på flera bokevenemang sedan dess. Det är när jag är iklädd den som Peppe fotar och länkar till mig (och senare av misstag kallar mig Bokballe) och några kompisar hör av sig och frågar att åh är det jag som är Bokbabbel? Strax innan detta har jag också bloggat om anonymiteten hos bokbloggare (och tydligen skaffat Twitter). 2010 är också året då jag beställer visitkort för bloggen och får med mig halva bokbloggosfären på samma projekt – samma människor som jag sedan lite blygt och försiktigt träffar irl på bokmässan och som – såklart! – visar sig vara alldeles fantastiska människor. Jag tar upp anonymiteten på nyttBokbabbel fyller fem år, och någon månad innan det skriver jag bloggens tusende inlägg. Jag får min första blurb tryckt på Daniel Åbergs roman Vi har redan sagt hej då och jag får testa och prata om läsplattor i tv! Skriver om bokbloggarna i förhållande till litteraturkritiker och börjar fotografer böcker bredvid Converse eller finsk design. Flyttar tillbaka till min födelsestad och bygger upp en imponerande bokhyllevägg, och ungefär samtidigt öppnar Pocket Shop i Finland. Läser Linwood Barclay, One Day, Tana French, Elizabeth Hand, Mockingjay, Min kamp, Room, Still Alice och Sharp Objects – vilket bra läsår alltså! Jag listar 25 skäl att köpa en bok, och sedan 25 skäl till, inlägg som blir väldigt populära, liksom det om tio typer man möter på bokmässan. Får berätta om mitt bloggande för en gymnasieklass, ”grundar” Nobelbingot, unboxar The Passage och skumtomtar samt upptäcker efter att ha skaffat Google Analytics att det är många som googlar författarnamn och civilstatus och hamnar på min blogg – något som Svensk Bokhandel sedan skrev en notis om!

Puh, det var några händelserika år! Nu tar vi paus med andra inlägg emellan, och återkommer till nästa trerårssjok imorgon!

Bokbabbel 2005-2007

En majdag för nästan exakt tio år sedan, då jag satt och borde ha läst på inträdesprov, tog jag i stället spontant tag i saken och gjorde det jag funderat på redan ett tag: skapade en bokblogg. Jag minns det som att jag saknade ett ställe att skriva av mig om bokrelaterade saker, så väl böckerna som jag läste ut som annat bokanknutet som var på gång, bokmässor m.m. Och tur var väl det, att jag skapade den där bloggen som var väldigt rosafärgad de första åren, för tänk vad mycket den har givit mig under åren! Här är i alla fall det allra första inlägget, den uppmärksamma läsaren noterar att jag redan då har en stor hög biblioteksböcker som pockar på min uppmärksamhet. Inte mycket som har ändrats på tio år när det kommer till den saken i alla fall! Just då höll jag tydligen på och läste P.S. Jag älskar dig av Cecilia Ahern, men den gillade jag tydligen inget vidare.

Jag verkade inte ha förstått mig på den här med inbäddade länkar, men tyckte däremot om att använda glada färger om jag skrev längre listor (hej, jag var fortfarande en tonåring då, och 90-talet var inte så avlägset!). Jag älskade Vindens skugga och tipsade redan då om barndomsklassikern Tordyveln flyger i skymningen! Ibland läste jag Dan Brown, men sedan jag började studera litteraturvetenskap fylldes läslistan också på med Dvärgen och Decamerone. Jag går på min första göteborgska bokmässa! Jag shoppar loss i Pocket Shop på svensk mark och gläds över att Monika Fagerholm får Augustpriset. Harold Pinter erhåller Nobelpriset, medan jag läser min första Murakami-bok.

De första bloggåren är bloggen betydligt mer dagboksbetonad än vad den senare blir. Detaljer ur privatlivet smyger sig in, och samma liv med allt vad det innebär av nya studier, eget hem och ny kärlek drar ner på både läs- och bloggtakten. Framför allt under 2006 är jag upptagen med Livet, och det är också det året jag läser minst antal böcker under de tio år jag har fört lässtatistik. Det jag faktiskt läser är bl.a. Linda Skugge, Curtis Sittenfelds Prep, Paulo Coelho (!), Stieg Larsson, Den unge Werthers lidanden, hemska underbara Cat’s Eye av Margaret Atwod, Candide och Paul Auster. Jag är starstruck av Jonas Hassen Khemiri som kommer till Åbo och skriver lyriskt om Pocket Shop – föga anar jag då att de senare verkligen ska komma att öppna i Finland och jag en dag ska stå på deras butiksgolv som försäljare. Bokhora grundas!

2007 fortsätter i samma stil, men några av de mindre (!) förlagen har fått upp ögonen för de (fortfarande inte så många) bokbloggare som finns, och jag får mina första recensionsexemplar (som jag då kallas gratisexemplar). Jag funderar på olika sätt att ordna sin bokhylla och lär mig ordet abibliofobi av ingen mindre än The Girl Least Likely To, som, om ni kan er blogghistoria, ju inte är någon annan än Dark Places-Helena.
Jag följer med svensk kultur och gläds över att kunna se en del av programmen som det pratas om på SVT:s nätsidor, men sörjer att Svensk Bokhandel är för dyr att prenumerera på om man inte bor i Sverige. Läser min första graphic novel (Ghost World) och lånar den hypade boken med de guldfärgade sidkanterna, Martina Lowdens dagboksliknande Allt. Skriver om hur en del av läsglädjen kommer från själva processen med att välja ut vilken bok man ska läsa till näst.
Några av de bästa böckerna jag läser det året ser jag fortfarande som några av mina starkaste läsuppleveler: We Need to Talk About Kevin, Du eller aldrig samt Brave New World som jag senare ska komma att skriva min magistersavhandling om.

Stay tuned för kommande återblickar, 2008 börjar det nämligen hända saker!

Jubileumsfirande på kommande!

Imorgon vet ni, då fyller den här lilla bloggen hela t-i-o år! 10årTyvärr infaller jubileet mitt under vårens mest hektiska veckor (böcker, vad är det?), men nog ska det firas såklart! Stay tuned för trips down memory lane, gästbloggsinlägg, utlottning med mera!

Litterärt skapande VII

I helgen var jag på avslutningsfesten för den senaste omgångenbläck av författarutbildningen Litterärt skapande i Åbo, och nu har portarna öppnats till den nya tvååriga rundan med ansökningsdeadline i slutet av augusti. Kursen hålls under veckosluten tre gånger per termin, och går alldeles utmärkt att klämma in vid sidan av ett heltidsjobb. Ni som tycker om att skriva och vill utveckla ert skrivande – och er själva! – gör er själva en tjänst och sök!

Ondskan utan svans

Odinsbarn av Siri Pettersen XXX½
Det norska fantasyundret kallas den, och det var några veckor i februari-mars som alla plötsligt verkade läsa den! Jag blev (såklart) nyfiken och fick (såklart) tag på den från biblioteket efter ett tag. Den är ingen lättviktare, Odinsbarn, går loss på över 600 sidor, så det är ändå fint att även läsare som är något av fantasyskeptiker eller åtminstone lite ovana inom genren, har hittat boken.

Hirka, huvudpersonen, får plötsligt veta att svansen hon trott hon fick avsliten som riktigt liten faktiskt aldrig funnits där. Det betyder alltså att hon är ett odinsbarn, en slags ondskefull röta som folk inte vill se i världen, och att hon måste dölja sin sanna natur för alla. Jag gillar att Pettersen svängt om på rollerna, att Hirka är lite som läsaren och att det alltså är det udda. Hirka är annars också en hjältinna att tycka om, en gnistrande liten kämpe. Hennes barndomsvän Rime är bra han också, i sitt sätt att ifrågasätta auktoriteter och fokuserande på det som faktiskt är viktigast i världen – både vår och deras.

Religionen är starkt närvarande i Hirkas värld, det finns t.ex. en slags invigningsrit som lite grann påminner om den i Veronica Roths Divergent. Lotta och Caroline på Kulturkollo förde en intressant diskussion om den här boken och diskuterar t.ex. dess teman som rädslan för det annorlunda – spoilervarning på det inlägget dock! Jag håller helt med Carolina om de starkaste scenerna (dockteatern!) i boken, och att det som jag främst stör mig på är det evinnerliga flängandet av och an – förvisso ett väldigt typiskt fantasydrag detta evinnerliga vandrande..! – men i Odinsbarn känns det som om det faktiskt hastas fram och tillbaka, och jag har ibland svårt att hänga med i resonemanget varför den lösningen just då känns som den smartaste.

I höst släpps den andra delen (av tre) om Hirka på svenska. Råta heter den, och jag är nog inte den enda som är nyfiken!

Små utrop i stora bokstäver

Följande litterära nyheter har nyligen nått den bokbabbelska blicken:

Julie Otsuka kommer till Internationell författarscen i september! Min sedvanliga Stockholms-avundsjuka slog såklart till, men ni som bor närmare bör med fördel boka redan nu, hela höstens biljetter släpptes igår!

– Gregory David Roberts, författaren till Shantaram, släpper ÄNTLIGEN en fortsättning till den boken! The Mountain Shadow ska den heta, och oktober är det som gäller. Shantaram var tegelstenen som tog världen med storm och handlar om en australiensisk förbrytare i den indiska slummen – den låter milsvida från det som jag annars läser och älskar, jag vet, men oj vad jag gillade den när det begav sig! Nyfiken på vad bittersweetfortsättningen för med sig, och om jag fortfarande trivs i Roberts värld.

– Det har skrivits en bok där där lake house-lit möter aka-porr, hallå triggervarning! Dark Places syftar inte bara på en Gillian Flynn-roman, utan även på mitt bankkonto efter att ha läst den bloggen, hehe

Nya sätt att mobba

Weightless av Sarah Bannan XXX+
Processed with VSCOcam with f2 presetHerregud vilken tur det är att jag inte går i skolan längre, tänker jag gång på gång medan jag läser den här boken. För här är det minsann inte överstrykningstuscher i form av pandor eller granna anteckningar i snörräta rader som på glansbilds-Tumblr, här är det viskningar bakom ryggen och badrumsskåpsinnehåll som fotograferas och läggs ut på sociala medier. Ilska och direkt kritik som vräks ut på Facebook så att alla kan se (och like:a). Mobbning är inget nytt, men många av vapnen är det, står det på en blurb på baksidan av mitt exemplar.

Gemma was the nicest girl in our class, that was what everybody said. But when you thought about it, when you really tried to remember the nice stuff she did, it was kinda hard. […] Being honest, it was probably just because we said it som many times. Sometimes you will something to be true.

Jag läser den här boken under samma dagar som jag går på filmatiseringen av Cirkeln, och även om den här boken är mer solbrända ben och viftande hejaklackspom-poms, och inte heller har någonting med magi att göra, finns det ändå vissa likheter som jag noterar om inte annat så för att de befinner sig i mitt medvetande under samma tidsperiod. Berättarrösterna, som i Weightless är ett kollektivt we, som inte befinner sig mitt i det som händer, tillräckligt nära för att uppfatta de flesta detaljerna men samtidigt på tillräckligt stort avstånd för att även kunna se helheten. Lärarna som är så gott som oförstående, eller om inte annat väljer att titta bort. Känslan av att den undertryckta spänningen håller på att koka över.
Det är en bra och obehaglig läsupplevelse, men jag får ändå känslan av att en del av den täthet som finns i början förloras efter hand. Det blir lite för långt, lite för många i texten inkorporerade skoluppsatser. Men jag är fortfarande glad över att jag inte längre går i skolan.

Serienytt!

iggy4Nej men så jag har varit dåligt uppdaterad på den här fronten: det kommer nytt av två av mina seriefavoriter och jag hade ingen aning om det! Cecilia på Eller kanske inte-bloggen rapporterar att Hanna Gustavsson precis släppt boken Iggy 4-ever, verkar vara en lös uppföljare till fantastiska Nattbarn med tanke på titeln i alla fall, härligt! Blev för övrigt himla nyfiken på Calling Dr Laura som också nämns i Cecilias inlägg, någon som läst?

Och så får vi äntligen läsa mer om Lina zelda4Neidestams karaktär Zelda i Zelda 4 – Uppbrott och utbrott. Jag älskar både den halvsura Zelda och Neidestams underbara tecknestil, så den här boken bevakar jag otåligt i nätbokhandeln och kommer att slå till snabbt som attan då den släpps! Tyckte dessutom att det tredje albumet var det bästa hittills, så förväntningarna är minst sagt höga!

All my friends are superheroes

amm… eller åtminstone Författare, och det är ju egentligen nästan samma sak, faktiskt. Undrar om jag inte snart borde viga ett hyllplan av min bokhylla för böcker mina vänner skrivit?

I dag är det Martina och hennes prosalyriska debut A vi firar, hurra! Recensenterna är hittills lyriska (höhö), och jag kunde inte vara gladare för hennes skull. Mer skumvin och diktsviter åt folket!