Förra veckan hade jag glädjen att få hänga några dagar i Stockholm, bara det är ju fint som snus (som jag föreställer mig att man säger i Sverige, det gör man inte här i alla fall?). En av höjdpunkterna på vistelsen var sedan att Cirkeln fortfarande gick på bio – för vilken lyckad filmatisering den var! Jag och mitt resesällskap satt så gott som andlösa under de 144 minuterna, kikade bara på varandra några gånger när det blev extra bra, och var helt stjärnögda efteråt. Duktiga skådisar – tyckte bäst om Minoo och Vanessa tror jag – superbra musik och lagom kuslig stämning hela filmen igenom, ordentligt skrämmande på sina ställen faktiskt, den här kulturtanten tyckte att 13 (EDIT: Gränsen är 11!) nästan kändes som en rätt låg åldersgräns men så är jag ju överlag värdelös på skräck på film också. Fint också att den spirande kärleken mellan ni-som-har-läst-vet-vem redan nu hade planterats lite grann.  Min enda invändning var en av slutscenerna, den i skolmatsalen, den kändes onödigt brassa-på-med-specialeffekterna med folk flygande över hela rummet, både magin och ondskan i övrigt var nämligen betydligt mer subtilt skildrade (och bra så!).

Säkra källor hade sagt mig att filmen är bra, men det kändes fint att komma till samma slutsats själv, och att dessutom få göra det ”på riktigt”, i en biosalong. Den torde gå i Stockholm ännu en kort tid, missa för guds skull inte (jag tittar på er, S och F)!
Som jag önskar att det ska filmas en tvåa och trea också! Tills dess lyssnar jag på Anna von Hausswolff på repeat, samt inväntar dvd-släppet i juni/juli!