Skulle ni öppna brevet?

The Husband’s Secret av Liane Moriarty XXX+
Jag är så himla himla efter med att skriva om böcker jag har läst, på grund av lättja och livet und so weiter. En del av dem faller ohjälpligt bort på vägen också – sorry! – men jag vet ju att det är så för er andra också.
husbEn bok som jag dock medvetet väntade ett litet tag med att skriva om var The Husband’s Secret, nyligen översatt till svenska till Öppnas i händelse av min död. Den handlar om den perfekta hemmafrun Cecilia som hittar ett brev av sin man – som inte är död – som ska öppnas ifall han har dött, men bara då.
Vad skulle ni ha gjort?

‘Shit!’ Cecilia slammed her hand to her head. ‘Fuck it.’
‘What is it?’ John-Paul reeled back. She never swore. All these years there had been a Tupperware container of bad language sitting off to the side in her head and now she’d opened it and all those crisp, crunchy words were lovely and fresh, ready to be used.

Det är klart att hon öppnar det, förr eller senare, annars skulle det väl inte bli en bok av det hela? Men faktum är att det snurrar omkring en hel hop andra karaktärer också, och i början ska de liksom beröra varandra på ett sätt man tyckte var coolt i högstadiet (de tittar t.ex. på samma tv-program), medan jag nu önskar mig lite mer subtila röda trådar. Men det fungerar helt bra, med alla kvinnor i större eller mindre livsbryderier, kvinnor som alla miljömässigt kretsar kring den lilla katolska skolan i Sydney.

Ännu så här några veckor post-utläsning är jag väldigt tudelad vad gäller boken! Å ena sidan gillar jag en stor del av humorn och sättet att skriva, och att följa med olika människors vardagsliv som av en eller anledning ställs på ända. Det Jodi Picoultska dilemmat, ”What would you do?” Vad jag däremot inte gillar är – förutom den monstruösa epilogen som någon redaktör borde få sparken för att ha godkänt, kolla även Bokboxens hatiska rant på ämnet – följande:

– Kvinnorna som antas bitcha om varandra hela tiden, antingen bakom varandras ryggar eller också genom fult beteende. Va?
– Konstant prat om övervikt som det värsta öde som kan tänkas. Ironiskt nog nämns tv-serien Biggest Loser och att ge sina döttrar en sund kroppsbild i början av romanen, mhmm, good job on that one..!
– Att de flesta äktenskap, om man får tro den här boken, mest är fasader och/eller bara familjecentraler utan kärlek och passion

Jag kommer till slutsaten att mitt förhållande till boken/författaren är något problematiskt, men att jag definitivt är villig att någon gång läsa någon annan bok av Moriarty, typ som sommar-/semesterläsning. Vad tyckte ni som har läst, för ni är rätt många som gjort det?

Annonser

7 thoughts on “Skulle ni öppna brevet?

  1. Jag skulle naturligtvis övertala min man att berätta om innehållet i brevet! Och de där sakerna du inte gillar är saker jag har svårt att överse med och som skulle störa mig MASSOR. Det är synd när viktprat och bitchighet förstör annars rätt bra böcker. Jag har förresten läst en Moriarty – för ungefär tio år sedan – för att den svenska översättningen var råsa och hade trillingar på omslaget och den verkade kul. 😉 Det är Three Wishes ser jag ju nu när jag kollar goodreads och jag tror att jag tyckte att den var okej och att jag iaf var väldigt nyfiken på vad som skulle hända med de aningen galna systrarna!

    • Haha, klart man går igång på trillingar ja!

      Jo, de störande sakerna drog ner betyget avsevärt, men det fanns annat som jag gillade, därför kan hon kanske få en till chans. Man får ju verkligen hoppas på att de här grejerna var en rejäl lapsus för henne.. :/

  2. Jag gillade den. Men samtidigt kam jag förstå exakt vad du menar med dina invändningar. Den var spännande, men lite väl långdragen bitvis. Och så undrar jag vad Tess öde tillförde handlingen. Hon kunde väl ha fått en egen bok istället? Det är ju kring Cecilia John-Paul och Rachel allting kretsar.

    • Bra poänger om både vissa långdragna partier och Tess! Blev onekligen lite tårta på tårta där med alla kvinnor in distress samlade på samma lilla ställe

    • Enda ”bra” med den var det där om den döda dottern som redan antytts flera gånger i texten, men det hade ju kunnat göras betydligt snyggare det också. Så skumt!

  3. Ping: Underströmmar | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s