Dagens gästbloggare heter också Jessica, men det är inte enda orsaken till att jag gillar henne. Vi har egentligen väldigt olika boksmak, ändå har vi följt varandra länge länge. Just nu sover hennes renodlade bokblogg Ord och inga visor, men i stället hittar du Jessica på den här bloggen där hon också skriver mycket om böcker. Jessica ritar också teckningar, och har nyligen hittat till Instagram. Så här skriver hon:

Hela meningen med #boblmaf
När litteraturen är som bäst: När litteraturen är som bäst för mig, är den en stor och stark hund. Jag håller i kopplet och hunden börjar springa. Det enda jag kan göra är att försöka springa efter. Jag kan inte läsa fort nog när litteraturen är som allra bäst. Jag läser hungrigt, ja, rentav svultet. Jag tänker: Jag borde spara på den här stunden. Den är en värdefull äkta pärla i en ask. Men jag kan inte spara på den, för jag vill liksom suga mig in i den med full kraft.

När litteraturen är som sämst: När litteraturen är som sämst för mig, så har jag börjat sluta läsa boken. Helt samvetslöst lägger jag ifrån mig den och börjar på nästa. Länge kunde jag inte göra så. Länge tvingade jag mig själv på något märkligt sätt att läsa vidare. Numera: 20 sidor och bara blaj? Jag slutar, jag gör mig av med boken (skänker, byter) och tänker aldrig på den igen. Det gör att många böcker bara påbörjas. Jag är 30 år numera och har bara tid (hallå, livet är kort!) med bra litteratur, sådan som är som en stark hund. Om jag ska recensera en bok läser jag klart den ändå, men sneglande på nästa bok som jag tror kommer bli magisk.
Det magiska upplevde jag senast idag då jag slukade Karolina Ramqvists ”Den vita staden” och i helgen när jag slukade Silvia Avallones ”Marina Bellezza”. Åh vad jag älskar den där magin!

Litteraturen i mitt liv: Den är som en ringlande orm som följer mig genom varje dag, varje pendeltågsresa och på varje semester i tunga abibliofobiska (men ljuvliga) högar. Allt började med Astrid och fortsatte med Sara Stridsberg, Karolina Ramqvist, Liv Strömquist, Djuna Barnes, Selma Lagerlöf, Silvia Avallone, Gunnar Ekelöf och alla de andra.
Det var därför jag började bokblogga 2006, för att böckerna alltid har varit ALLT för mig. Utan böckerna, ingen Jessica. Och det var så jag kom i kontakt med andra-sidan-vattnet-Jessica, en av mina första flitiga bloggläsare i det som då hette Stellas bokblogg och som småningom blev Ord och inga visor. Att ha en hel internätlig arsenal av bokbloggsmaffia att ta till när bokpratar-suget blir en övermäktigt, det är något av det häftigaste jag har varit med om. Att min bokbabbliga namne och jag inte har exakt samma boksmak har aldrig hindrat mig från att läsa hennes blogg. Eftersom kärleken till böckerna är så sjukt inspirerande i sig (och eftersom jag alltid varit lite avis på min namnes förmåga att skriva så bra rubriker och blogginlägg)!

Hurra hurra för världens bästa Bokbabbel på tioårsdagen. Jag hoppas så klart på minst tio år till.