Sist ut bland gästbloggarna, och bland de sista inläggen den här fina jubileumsfestivalen har genererat, presenterar jag Mr Bokbabbel! Mannen, myten, legenden, han som snällt går med på att släpas in i bokhandlar världen över och som ofta är redo att sätta sig till bords eller dylikt medan ”jag ska bara” peta något smått på bloggen ännu. Honom jag träffade bara några månader efter att Bokbabbel kom till – 2015 är i sanning ett fint jubileumsår.

Stort tack också till Camilla, Jessica och Helena för er tid och era fina inlägg! ❤

Bokbabbel – behind the scenes: Mr. Bokbabbel tar till orda
I veckan fyllde bloggen tio år och i nästan tio års tid har jag haft glädjen att få dela mitt liv med den fanatiska och fantastiska människa som döljer sig bakom bloggen. Jag har alltid ansett mig själv vara en läsande människa, men ändå inte av den typen som läser 150 böcker per år. Då det finns en viss diskrepans i vår lästakt kan kan ju fråga sig ifall det i vår gemensamma bokhylla (där t.o.m. 15 % av titlarna kan räknas som “mina”) finns en enda bok som bara jag läst. Svaret är ja, förvånansvärt många.

Den naturliga följdfrågan är ju då: varför? Vad är det som är så speciellt med de böcker jag läser att min bokslukande bättre hälft låter bli de flesta av dem? Tanken med detta inlägg är att lyfta fram några av mina favoritböcker, -genren och -författare. Sådana böcker och författare som av någon (för mig) outgrundlig anledning aldrig tidigare hittat sin väg till Bokbabbels inlägg.

Den första kategorin kan kanske bäst beskrivas som “Chuck Palahniuk”. Jag läste Fight Club för första gången i gymnasiet och var direkt hänförd. Fight Club är antagligen den enda bok jag läst tre gånger. Under årens gång har jag läst en stor del av hans produktion och otaliga gånger rekommenderat t.ex. Fight Club och Invisible Monsters, men utan något gensvar. Till denna kategori kunde man också räkna t.ex. boken Hello Kitty Must Die (Angela S. Choi) som jag upptäckte på vår resa till San Francisco förra sommaren. Böcker i denna kategori är laddade med mörk humor och lyfter med glimten i ögat fram många av de smått patetiska drag vårt vardagliga liv kan ha.

Den andra kategorin är lustigt nog böcker mina personliga bibliotekarie rekommenderat åt mig, men aldrig själv läst. Ett praktexempel i denna kategori är Riikka Pulkkinens Raja. Det har hänt flera gånger att jag läst en bok som handplockats åt mig från bokhyllan här hemma och när jag sedan höjer den till skyarna kommer det att fram jag är den enda av oss som läst den… Tydligen besitter mina rekommendationer någon magisk kraft som gör dessa böcker ointressanta för ännu flera år senare väntar Raja på att bli upplockad av bibliotekarien själv.

Övriga genren som jag av någon anledning fått hålla för mig själv är biografier, Nobelpristagare och s.k. ”lokal litteratur”. Det är knappast någon överraskning för någon av vi under i princip alla våra resor hinner besöka minst en bokhandel. Speciellt kedjan Kinokuniya har vi till vår glädje kunnat besöka på tre olika kontinenter. Var vi än är brukar jag alltid söka mig till hyllan med lokala författare, men alltid ensam.

Trots denna uppenbara “mismatch” i litteratursmak finns det också många gemensamma favoriter, speciellt bland samtida amerikanska författare som Lionel Shriver, Siri Hustvedt och Paul Auster. Och sist men inte minst har ju Mrs Bokbabbel haft den goda smaken att stirra på mig nästan lika länge som bloggen och jag räknar med minst ett halvsekel till av bägge.