The Martian av Andy Weir XXXX
Den som känner mig och min boksmak ens litegrann, vet att jag ryggar och skyggar så fort någon försöker sig på att beskriva en bok som ”rolig”. Med detta inte sagt att jag är en humorlös människa, snarare tycker jag att ”du är rolig” är en av de finare komplimangerna man kan få, och skulle aldrig i livet kunna tänka mig att vara tillsammans med någon utan ett sinne för humor. Men när det gäller en bok – och för den delen även en medmänniska – så måste humorn ju träffa rätt. Pensionärer som trillar ut genom fönstret* = inte roligt. Bitska repliker med smak av sarkasm = roligt.
Det är här The Martian kommer in. Rymdäventyr med scifi-vibbar är spontant inte min kopp te, men Michael i BOTNS-podden** tipsade så förtjust om den här att jag blev nyfiken. Astronauten Mark Watney blir strandad på Mars efter att rymdexpeditionen gått snett och hans fem med-astronauter tror att han har dött och flyr fältet. Som tur är, är planeten inte komplett tom, där finns en liten bas som det var tänkt att astronauterna skulle bo på en kort tid. Med lite syre, matransonser och annat Mark har till sitt förfogande i sin kamp att överleva:
I started with a large rigid sample container (or ”plastic box” to people who don’t work at NASA).
Utan att avslöja allt för mycket så är det väl rätt uppenbart att Mark klarar sig någorlunda, det skulle väl inte bli mycket till bok annars. Lite onödigt kemi & fysik-tung blir den ibland (ping A deo a libertate som faktiskt är fysiker och kanske rentav går igång på prat om vattenmolekyler!), men annat vore väl också rätt konstigt, med tanke på att han inte direkt kan gå ut och bygga sig en flotte för att segla hem. Däremot skulle det ju vara trevligt ifall NASA skulle få nys om att han lever, och helst innan maten och syret tar slut…
I slutet av 2015 kommer filmatiseringen!
*) Min eventuellt snedvridna bild av vad Hundraåringen handlar om…
**) Massa bra tips i den podden för övrigt, Michaels kollega Ann har den här våren pratat mycket om hur hon tycker om att läsa om litterärt mörker = hello bok-BFF!
YES! Har den på önskelistan pga att jag läst uttryck som ”MacGyver in space” och ”engineering porn” 😉 Häftigt att den verkar vara också mer än så, och att humorn funkar!
haha, vilka triggers!
Jag var tveksam innan jag började läsa då sci-fi inte riktigt är min grej annars, men jag var fast efter första kapitlet. En riktigt spännande bok. Till och med min man som sällan läser sträckläste denna bok.
Exakt, man är lite skeptisk men ändå nyfiken och så slutar det med att man blir totalcharmad. Kul!
Jag brukar ha ont av detaljerade beskrivningar av i stort sett allt, men denna älskade jag verkligen. Nästan allt gjordes ju med stor humor 🙂
Verkligen bra humor!
Hört mycket bra om den här nu.. Måste läsa!
ja, den var verkligen speciell! Ännu hinner man läsa innan alla ser filmen 😉
Pingback: Tulpanträd – knoxvilledagboken