Fram för lite bakåtsträvande på biblioteken

Sveriges läsambassadör, författaren och bokhoran Johanna Lindbäck, skrev en intressant kolumn om bibliotek i Västerbottens-Kuriren förra veckan. Hon förespråkar nämligen rakt motsatta åtgärder jämfört vad de flesta (?) bibliotek för tillfället försöker komma på för att locka folk till biblioteken  – och det är att fortsätta som förut, utan alla galna extravaganser (en klättervägg, really?). Lindbäck vill att:

De ska fortsätta vara fantastiska på text och böcker, och på att ge tystnad och lugn och ro. Helt enkelt, vara precis som den där bilden man får upp i sitt huvud när man hör ordet ”bibliotek”.

Även jag har förundrats över hur mycket det på de biblioteken i den finländska huvudstadsregionen finns saker och aktiviteter som inte kretsar kring just böcker (eller filmer och cd-skivor). Musikstudion och symaskiner till exempel. Jag förstår idén, att fånga in människor som kanske inte annars går på bibliotek och kanske få dem att låna en bok när de väl gått in genom dörrarna och upptäckt att det här ju var ganska hejsan. Och jag applåderar den tanken, absolut. Samtidigt kan jag känna att det är synd att pengar som annars hade gått till böcker och underhåll av biblioteken, nu satsas på annat, icke-bokligt. Inte minst med tanke på den sjunkande läsförståelsen och larmande PISA-rapporter.

Själv använder jag inte biblioteket annat än som ett ställe att hämta och lämna stora mängder böcker flera gånger i månaden, någon enstaka gång stannar jag kvar en stund och läser en tidning. Men även under dessa korta stunder uppskattar jag lugnet som svävar mellan hyllorna direkt då glasdörren som skiljer mitt närbibliotek från det hektiska köpcentrum det ligger i, har slagit igen bakom mig. För att ytterligare nöta ut en redan trist klyscha: behövs det inte ett sådant här lugnt rum i staden i vår allt mer hektiskt snurrande värld? Ett ställe att varva ner, låta öronen vänja sig vid lägre ljudnivåer och lungorna dra in den välgörande luften kryddad av doften av papper och lim. Och icke att förglömma: ett av få ställen där det är tillåtet att vara helt gratis, utan att konsumera något. Behövs inte biblioteken just så som de är?

Annonser

8 thoughts on “Fram för lite bakåtsträvande på biblioteken

    • Diskuterade det här med Feelgoodbibliotekarien på Twitter som sade att jag kanske är lite förlegad – att biblioteken måste kämpa för att hitta nya låntagare. Och det är ju en knepig balans såklart, och jag förstår att de måste sträcka sig utåt – jag är bara rädd för att det stöter bort människorna som ursprungligen sökt sig dit. Knepigt att vara nyskapande utan att förlora det som gör dem till just bibliotek liksom

  1. Så länge bibliotekens effektivitet/nytta mäts efter hur många besökare och hur många boklån de registrerar så kommer naturligtvis biblioteken göra allt för att maximera antalet besökare och antalet lån. Då blir det en massa underliga aktiviteter och det blir lättsmält storsäljande böcker, helt utan avseende av kvalitet. Ser man t ex vilka svenskspråkiga böcker som biblioteken i huvudstadsregionen köper in, så är det ju väldigt mycket kriminallitteratur i pocketformat, det är billigt och maximerar antalet samtidigt antalet utlån! Samtidigt så minskar ständigt det totala antalet svenskspråkiga böcker som biblioteken har.

  2. Jag tycker Alle Eriksson sammanfattar det hela bra:
    http://www.aftonbladet.se/kultur/article20975675.ab?fb_action_ids=10205355607262796&fb_action_types=og.shares

    Så jag sällar mig till anti-tysthetsnormen. Det finns oftast avskilda tysta rum på biblioteken och där kan en slå sig ner för absolut tystnad. Ute i stora bibliotekshallen får en stå ut med att människor för samtal i normal samtalston och att det sker läsfrämjande/folkbildande/integrerande aktiviteter med jämna mellanrum (och dessa låter också, både när det gäller barn och vuxna).

    Det verkar som folk medvetet missförstår det där med att anti-tysthetsnorm är samma som pro-hot/stök/våld, vilket det självklart inte är. Hot, våld, stök hör inte hemma varken i bibliotek eller någon annan offentlig lokal.

  3. Jag instämmer med ovanstående i att Alle Eriksson sammanfattar bra.

    Sen började jag på en kommentar här som blev ett eget blogginlägg 🙂

    http://elilaserochskriver.se/schhh/

    PS. Det stämmer inte att Tiotretton ska få en klättervägg, Johanna Lindbäck har uppdaterat sin kolumn med denna info.

    Hälsningar bibliotekarien 🙂

  4. Jag känner mig lite kluven i denna fråga. Jag vill att bibliotek ska vara bibliotek men jag känner två små tjejer som inte har så kul alla gånger på sina lov. Att då kunna gå och pyssla en förmiddag på biblioteket eller få vara med i utställning är hur kul som helst för dem. Eller att som äldre kunna få hjälp med datorer. Det är i min hemkommun ett sommarjobb och väldigt uppskattat av alla som är tekniskt utmanade.

    Däremot är det inte en uppehållsplats för alla och envar. Ingen som arbetar på bibliotek ska behöva känna sig obekväma med sitt jobb. Där borde andra funktioner träda in. Fritidsverksamhet ska inte in i biblioteken. Den ska finnas någon annanstans.

    Så jag håller med Eli i allt. Det och att fritidsmöjligheter måste vara mer organiserade än de är idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s