Som eld av Sara Lövestam XXXX
Anna och hennes pappa har återvänt till ön där de varit alla somrar Anna kan minnas. Pappa har ont i ryggen och fixar aldrig taket trots att träet har börjat mörkna.
Louise surar. Hennes kompisar är i Norge och Grekland men själv är hon stuck ute på en ö i svenska skärgården med en pappa som bara jobbar och en mamma som vill gå på promenader och ”bonda”. En kväll frågar Anna om hon vill följa med ut och lägga nät.

Louise, Louise, trummar hennes fötter mot jorden, rispar mot blåbärsris, snubblar i traktorspår. Varför är det så viktigt att du stannar?

Jag läser den här boken veckan då det är Helsingfors Pride, och jag tänker på hur viktigt det är att det utkommer sådana här pirriga ungdomsböcker där det råkar pirra mellan två flickor i stället – och hur det inte görs någon enorm grej av det heller. Att det kanske kommer en dag då jag inte ens behöver kommentera det över huvudtaget i min recension.
Det som däremot görs till en stor grej är klasskillnaderna mellan Anna och Lollo. Jag är väldigt delad när det kommer till den saken, för jag gillar hur tiden på ön är lite annorlunda, ett glapp mellan Östra Real och Rågsved, men också ett glapp i tiden mellan högstadiet och gymnasiet. Hur verkligheten ändå tränger sig på, när Lollos pappa fräser omkring i sin motorbåt och familjebekanta hälsar på i piké- och kragskjortor medan Anna står i träbåten i sina gummistövlar. Jag tycker dock att det blir aningen klyschigt – måste Annas pappa ha alkoholproblem och Lollos jobba för mycket? Det blir lite för mycket helt enkelt, mest vill jag bara läsa om Anna och Lollo och den där Eleanor & Park-liknande spänningen: kommer någon av dem att ta de andras hand?
Rec.ex. av Lilla Piratförlaget.