Alltid då och då tänker jag på den här artikeln som någon delade på Twitter för säkert minst ett halvt år sedan. Den handlar om vanliga uttryck man kan hitta i romaner, och framför allt för den fram tesen att ”alla” romaner/deckare har smugit in den lilla notisen om att en hund skäller på avstånd. Jag har försökt hålla den teorin i minnet med jämna mellanrum (läs: när jag snubblat över den öppna fliken i min browser som jag nu äntligen kan stänga. Mvh, Anonyma Flikmissbrukare r.f.), men kan nog inte komma på att jag skulle ha stött på det uttrycket över huvudtaget i de böcker jag läst under den senaste tiden. Fast om det är så vanligt som artikelns skribent vill låta påskina, kanske det bara smyger mig förbi helt obemärkt?

If novelists share anything, it’s a distant-dog impulse. […] Really, are there so many out-of-sight, noisy dogs in the world? Listen: My bet is you’ll hear a highway, an A/C unit, or another human before a dog starts yelping.

Vad säger ni, #boblmaf? 99 % av er är ju dessutom kattmänniskor, kanske ni är mer alerta än jag vad gäller litterära skall?