Blod på snö av Jo Nesbø XXX
Översättning: Per Olaisen
Jag har faktiskt Sonen oläst ännu, så förutom den inte särskilt lyckade detouren med boken Huvudjägarna är det här den första Nesbø-boken utan polisen Harry Hole jag läser. Tyvärr måste jag säga att Harry var någon jag saknade, både när jag läste och nu några veckor senare när jag ska skriva om boken. För även om det här ger extremt snabbsmält underhållning i stunden, tar sig inte boken in under huden eller ens in i medvetandet på samma sätt som med Hole-serien, där man verkligen engagerar sig i karaktärerna på ett helt annat sätt.

I ett iskallt vinteroslo möter vi Olav, en brottsling som inte är bra på mycket här i livet, förutom sin nisch som yrkesmördare. Tills den dag då hans chef ber honom om ett ovanligare uppdrag: att ta livet av chefens hustru. Olav känner sig inte helt bekväm med uppdraget, och medan han rekognoserar inför uppdraget faller han för kvinnan med porslinshyn. Emilias bokstäver-bloggen sätter ord på det jag också tänker, att Nesbø förvisso skrivit mycket på hämnd och passion-temat tidigare, men att han den här gången tappat det som lyft böckerna, nämligen komplexiteten och djupet. Karaktärerna, och med dem även intrigen, faller platt på den snötyngda marken och smälter bort i minnet.
Blod på snö är den första delen i en tvådelad miniserie (en liten trend, som sagt), tvåan Midnattssol utkommer på svenska i oktober. Jag ska nog ge mig på Sonen i stället.
Rec.ex. från Piratförlaget.