Skymningsflickan av Katarina Wennstam XXX½
Ni minns säkert var ni var när ni hörde om flygplanen som kört in in WTC, eller om den iskalla galningen som mejat ner tiotals ungdomar ute på en norsk ö. Är ni från Finland minns ni kanske också hur nyheten om skolskjutningen i först Jokela och sedan Kauhajoki nådde er. Vad gäller den senare bodde jag själv faktiskt i Sverige just då, och en finsk kompis knackade på för att låna min extramadrass och såg konstig ut när jag öppnade dörren till mitt studentrum. Har du hört? frågade han. Det har hänt igen.

Jokela och Kauhajoki förekommer på ett hörn i Wennstams nya thriller, de räknas upp tillsammans med Columbine och andra orter som numera bär en olycksbådande klang, en klang som får rektorn på Nacka gymnasium att darrande sträcka sig efter telefonen efter att ha läst ett mail som innehåller just namnen på skolskjutningsorterna. Och längst ner: hennes eget gymnasium. Det är en dramatisk scen, liksom den några sidor tidigare där invånarna i ett höghus väcks av ljudliga ylanden från grannbostaden.

Katarina Wennstam väjer inte för de svåra ämnena, det visste vi från tidigare. Den här gången känns det dock som om hon försöker sig på lite för mycket på samma gång – med slutresultatet att det känns som om vissa grejer blir på hälft eller bara nämns helt snabbt för att sedan struntas i när det spelat ut sin roll. Persongalleriet är också större än vanligt, vilket dels bidrar till att det främst blir små ytskrap i de olika livsödena. Det måste dock sägas att Wennstam ”skrapar” väldigt skickligt, på ett sätt där hon verkligen fångar sina karaktärer, om än i lite för korta ögonblicksstunder.
Yta är också något som återkommer som ett tema i Wennstams samhällskritiska kriminalromaner, och något även hennes återkommande utredare, kriminalkommissarie Charlotta Lugn och kanske framför allt advokaten Shirin Sundin, kämpar med. Vad vill vi själva, vad vill vi att andra människor ska se, hur ska de helst uppfatta oss? Vad väljer vi att blunda för för att det är bekvämare så?
Rec.ex. från Albert Bonniers.

P.S. Den här boken innehåller ovanligt mycket spoilers för er som inte har läst de tidigare böckerna, så den är inte ideal att börja med ifall ni blev nyfikna på Wennstams författarskap.