Boije af Gennäs millenniumtrilogi får sitt slut

Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs XXX½
folkVänskapsgänget i Stockholm försöker återhämta sig efter de senaste turbulenta åren som gått hårt åt dem. Det är skönt att det på det stora hela ändå lugnar ner sig lite för dem, och Boije af Gennäs trycker inte heller in aktuella 00-talshändelser eller referenser med våld i handlingen. Nu flyter det på mer av sig själv, karaktärerna bär historien bättre. Det känns också som att det sker mest karaktärsutveckling i just den här, sista, boken. Det var ju på tiden.

[…] vänskap är den bästa myllan för personlig utveckling, non? Varje hemlighet man bevarar för sig själv är också ett sätt att begränsa den egna – och de andras – potential inom gruppen.

Jag sitter dock kvar med samma känsla som med de första två böckerna i trilogin (Högre än alla himlar + Blå koral): att karaktärernas känsla för dramatik, snusförnuftighet och sliskigt predikande är oerhört tröttsamt, men att det balanseras upp av att man fortfarande är engagerad i deras öden. Kanske är det så här människor som läste Fifty Shades-böckerna kände sig, att det finns en hel del som skaver men att man helt enkelt inte kan eller vill sluta läsa? Obs obs obs att BoG är tio gånger bättre än E.L. James ändå!
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s