Inte finns det många saker i livet som är bättre än att sitta på en solig bastuverandra med en bra bok i knät, en bok man sedan lägger åt sidan när man vill ta de kanske sju-åtta stegen ner till vattnet och via hala stenar stiga ner i mjukt sjövatten för en uppfriskande simtur.

Det skulle då kanske vara att tillhöra den faLANG av bokbloggarmaffian som älskar de här gamla pusseldeckarna, som jag under en hetsig städräd i stughyllorna plötsligt hittade. Hur jag tidigare lyckats undgå dem i en 60 kvadratmeter stor stuga med endast två Billy-bokhyllor är nästan ett pusseldeckarmysterium i sig. Själv har jag inte förstått storheten i böckerna, men nu i denna ljuva sensommartid med varma dagar med en första antydan av höstkrisp i luften om morgnarna, låter Mörkögda augustinatt som, om inte annat så för titelns skull, en bok jag borde plocka upp och bära ner till bastuverandan som sällskap.