Att vara jag av Anna Höglund XXX½

Vad skrynklig den är. Jag kanske är missbildad. Hur skulle en bebis kunna komma ut genom det där lilla hålet?

Vilket genialiskt öppnande stycke va? Och Anna Höglunds illustrationer är alldeles fantastiska i sin dova sorgsenhet, det vet vi sedan hennes förra bok, Om detta talar man endast med kaniner. Här finns samma eftertänksamma ton också, hos huvudpersonen Rosa som försöker komma till rätta med puberteten, vännerna, livet. Jag tycker om hur de stora livsfrågorna varvas med betydligt vardagligare saker som disk och spetsbehåar, det känns väldigt autentiskt. Ibland kan jag ställa mig lite frågande till vissa av meningarna som känns lite väl tillrättalagda, som om en vuxen försökte skriva om en klok tonåring. Men på det stora hela är det här en finfin bok. Jag känner inga tonåringar, men det här hade varit en bra presentbok.
Rec.ex. från Lilla Piratförlaget.