Månadsarkiv: oktober 2015

Linda Skugges krönikor fortfarande aktuella

Publicerad den av
7

Läser för övrigt (bland annat) Akta er killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad, d.v.s. Linda Skugges utvalda krönikor från 1998-2001 just nu, och det är sorgligt och rätt skrämmande att märka hur många av ämnena så här femton år senare fortfarande känns aktuella. Okej, referenserna till Robinson-Robban och -Roxana är ju inte direkt pinfärska, och flyktingarna är syrier och inte kosovoalbaner. Men annars. Vikt- och utseendehets, kvinnor som måste kämpa för rätten att välja kejsarsnitt, akuta brister i förlossningsvården, hatmail, folk som ryggar för ordet feminist…

Har vi inte kommit längre än så här?

Fortfarande näststörst!

Publicerad den av
13

Åh titta vilken glad nyhet jag fick imorse, Bokbabbel är, precis som i oktober 2013, fortfarande Finlands näststörsta blogg inom kategorin litteratur!

IMG_1551Hurra hurra! Ja onnea kaikille muille sijoittuneille! Leena Lumi är fortfarande den okrönta drottningen, men bland de övriga namnen har det skett en hel del på två år. Inga andra svenskspråkiga bloggar som synes, men det har onekligen sina fördelar att vara en finlandssvensk bokloggare, jag tillför liksom exotik (och en underlig accent) i alla läger! 😀

Tack för att ni läser ♡

”Crisp linen pants”

Publicerad den av
4

Who Do You Love? av Jennifer Weiner XXX½
whoRachel, hjärtebarnet, och Andy med bruten arm möts en kväll på ett sjukhus när de är åtta år gamla. Pratar några minuter. Ses sedan flera år senare i tonåren på ett läger och blir himlastormande förälskade, så där så att man känner det fysiskt i hela kroppen och inte vet vad man ska göra med alla känslor som stormar omkring.

Your first love is important. It’s part of your story. The story you’ll tell yourself, the one you’ll tell about yourself, for the rest of your life.

Och så växer de upp, Rachel och Andy, hon privilegierad men omgiven av en massa regler av sin överbeskyddande mamma. Han, fattig i en liten lägenhet med mamman som jobbar långa dagar och inte riktigt orkar ägna sig åt honom när hon väl kommer hem. På ett One Day-liknande sätt får vi följa de unga tu genom åren, ibland korsas deras vägar och ibland IMG_1211_2inte. Det är sött, det är sorgligt, det är fungerande, men det är lite för långt. Jag som inte alls är någon chick lit-läsare tycker tempot/historien ibland blir lite för utdragen, och finner till min stora förvåning mig intresserad av Andys brinnande intresse för långdistanslöpning. De söndersprungna fötterna, vaderna som är stenhårda på morgonen innan han hunnit stoppa ner dem i ett bad och foam rollat dem. Så mycket intressantare än bara trist slentrianjoggning i 90 av 100 romaner!

Ja och så reagerade jag på att det används vä-häääldigt många par linnebyxor i den här romanen. Twittrade om det och Weiner, som är härligt kvick på Twitter, hade genast svar på tal.

Sju frågor om böcker och läsning

Publicerad den av
Svara

Den här trevliga bokenkäten cirkulerade i bloggosfären förra veckan, ursprungligen via Vargnatts bokhylla. Jag förstår att ni sitter som på nålar av spänning inför mina svar, så vi dyker rakt på!

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Via internet till största del: bloggar, Twitter, Instagram. Goodreads och t.o.m. Tumblr. Förlagens kataloger! Men som många andra har sagt så krävs det oftast att en bok ska dyka upp flera gånger i sociala media för att jag ska nappa ordentligt – såvida inte folk jag litar på är helt lyriska såklart. Sedan jobbar jag ju även i en bokhandel och klappar på böcker dagarna i ändå.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jag har inget minne av det faktiskt, men det måste ju i alla fall till stor del ha berott på min omgivning, att mina föräldrar och farmor läste högt för mig. Började sedan läsa som fyraåring och resten är historia!

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag vill gärna tro att jag blivit mer kritisk. Uppskattar troligtvis språket och bokens stämning än mera. Och läser eventuellt mer nischat faktiskt, jag vet vad jag gillar och inte gillar. Fler dystopier blir det, men färre historiska romaner, chick lit och BOATS.
En stor förändring som inte direkt har med smak att göra är att jag numera har typ hundra böcker på min omedelbara ”väntelista”, både böcker jag äger eller böcker jag vill låna/köpa. På så vis blir det inte lika många överraskninga, de flesta böcker jag köper eller läser har jag redan hört talas om på sätt eller annat, om ni förstår vad jag menar?

4. Hur ofta köper du böcker?
Alltså är inte det här en ganska privat fråga? 😉 Finns nog ingen direkt regelbundenhet i det tror jag, men den här hösten har jag gått ganska bananas! Nästan alltid på resor, tycker det är fint med en minne från dem. Ofta även före resor, haha! Och sedan så där i allmänhet när jag samlat på mig en lista med böcker jag ”absolut” behöver ”akut”.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Skrev om det i våras inför tioårsjubiléet, mycket handlade det om kombinationen av en läsdagbok och möjligheten att kommunicera med likasinnade över world wide web. Samma gäller fortfarande.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Det påverkar mig rätt mycket faktiskt, och kan definitivt dra ner på slutbetyget för en bok. Om det å andra sidan är bra, innehåller någon snygg twist eller detalj så blir jag däremot supernöjd.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Slutet nevah evah, däremot kollar jag nästan alltid (med en pappersbok) hur tjock boken är. Man får kisa för att inte råka få syn på avslöjande detaljer samtidigt!

TID med Alex & Sigge

Publicerad den av
1

TID – Livet är inte kronologiskt av Alex Schulman & Sigge Eklund XXXXX
tidKanske årets mest efterlängtade bok för mig faktiskt, även om det slutligen inte gick hemskt många månader mellan att man hörde talas om boken tills jag slutligen fick hålla den i min hand. Jag är en hängiven lyssnare av podcasten, och sörjer stort att (D)jörn Donner inte gick med på att intervjua dem på Bokkalaset i Ekenäs om några veckor, annars hade jag kastat mig på första bästa tåg för att närvara, speciellt som jag inte heller fick ta del av dem i jättemontern på Göteborgs bokmässa. Fellow-fan Mrs Book Pond rapporterade dock utmärkt så väl i realtid som på bloggen.

Men boken då? Med det fyndiga, om än inte mest estetiskt tilltalande omslaget? Den är väldigt väldigt bra!

Åren går och jag håller långsamt på att förvandlas till min pappa. Jag trodde alltid att vi var så olika varandra, men jag tänkte inte på att det bara var åldern som skilde våra kroppar åt.

Jag är förstås lite partisk, fangirl som jag är. Å andra sidan var mina förväntningar också motsvarande höga, och trevligt nog fick jag se dem rentav överträffade! Boken är indelad i stora delar (Då, Nu, Sen, m.fl.) och även mindre kapitel där radarparet har en text vardera, och varje gång byter de ordning så att den andras text kommer först. Uttrycket ”livet är inte kronologiskt” återanvänds några gånger för mycket, men å andra sidan tycker jag om hur de anknyter och hänvisar till varandras texter relativt naturligt. De har verkligen skrivit en bok tillsammans, även om texterna är personliga.

När vi precis lärt känna någon ser vi personligheten i den andra som den stora gåta den är. Vi ser att uttrycken – de unika sätten att formulera sig, de motsägelsefulla åsikterna, kroppsspråket – egentligen är ekon av någonting annat. För så är det. Det vi kan ta på hos en person, det är egentligen bara svallvågor som slår mot vår strand.

Även om tid är den övergripande titeln, är det här inte en bok om klockor och kalendrar. Den är ett utforskande av det egna jaget och människorna omkring oss, om släktled och ovanor som återkommer i familjer. Om att åldras, om att förlora sina föräldrar. Om att lära sitt barn cykla och samtidigt minnas känslan av att kunna cykla i väg på egen hand för första gången. De flesta ämnena och anekdoterna är förvisso bekanta från podcasten, men till skillnad från Hannah & Amandas bok som snarare kändes komprimerad (på ett bra sätt), har Alex & Sigge i TID fått breda ut sig och ägna flera sidor åt associationer och funderingar. Det är en bok man kan läsa i småportioner, en betraktelse per kväll kanske? Men för mig var det en bok att ånga igenom av pur iver. TID är en bok som lämnar en både nöjd och tom när den är utläst.
Rec.ex från Bookmark förlag.

Bokmässenyheter

Publicerad den av
2

– Priset Av kärlek till boken erhölls i år av Lastekirjainstituutti (Barnboksinstitutet).

– Helsinki Lit kommer att ordnas för andra gången 13-14.5, den här gången vill jag också gå!

– Jag köpte inte en enda bok förrän jag svängde förbi jobbet och till min stora lycka hittadeIMG_1517 splitternya The Grownup av allas vår Gillian Flynn. Nej, det är tyvärr inte en ny thriller, men däremot en 70-sidig novell (kortroman?) som andas en kombination av Amanda Hellberg och We Need to Talk About Kevin. Filosofisk fråga: får jag räkna den som en läst bok? Skulle inte göra det med en Novellix- eller MIX-novell, men den här är ju ändå längre och har publicerats i vanligt bokformat..?

Axplock ur mässprogrammet

Publicerad den av
5

Imorgon börjar Helsingfors bokmässa och pågår som vanligt i dagarna fyra. IMG_1493Själv har jag tyvärr jobb på annat håll tre av dagarna, men imorgon ska jag i alla fall vandra omkring i mässhallarna, lyssna på några framträdanden, bonga författare och insupa den bokälskande stämningen. Här är ett axplock ur programmet:

Torsdag 22.10
– Kustantajan muuttuva rooli, Aleksis Kivi 12.30
– Lukufiilis – nuorten kirjallisuuslehti nyt ja tulevaisuudessa, Louhi 13.30
– Bildningsvägen: att skriva sig fri, Edith Södergran (ES) 13.30
– Queerlitteratur, ES 16.30
– Kirjallisuuden kuninkaalliset, Mika Waltari 17.00

Fredag 23.10
– Tonåren – de värsta åren? ES 10.30
– Kun lukee kirjaa, yksinäisyys väistyy, Aino 12.00
– Some – tarina uudessa muodossa, Louhi 12.00
– Oneiron, Mika Waltari 12.30
– Kustantamon kulisseissa, Kullervo 15.00
– Mäns längtan efter barn, ES 15.00
– Svenska Yles litteraturpris, ES 17.00
– Utgivning på eget förlag, Tottiscenen 18.30

Lördag 24.10
– Peppi-seminaari, Aino 11.00
– Dekkarilauantai: Sattuma ja päättely ratkaisevat rikokset, Mika Waltari 11.30
– Onda boken, ES 11.30
– Kärlek ❤ feminism = sant?, ES 12.30
– Den stumma flickan, ES 14.00
– Solkattens år, ES 15.30
– #döden, Tottiscenen 15.30
– Feminismen – var står vi i dag?, ES 16.30

Söndag 25.10
– Suomen Kirjailijaliitto esittää: Fantasiaa, luonnonsuojelua ja kasvukipuja, Takauma 10.30
– Att skriva populärt, ES 10.30
– Århundradets kärlekssaga, ES 13.00
– Käsikirjoituksesta kirjaksi, Mika Waltari 13.30
– Hush baby, ES 14.30
– A, ES 16.30

Här kommer alla biblioteksböckerna på en och samma gå-ång

Publicerad den av
4

IMG_6425_2 IMG_6426_2

Är det först när boktraven når upp till bardisken som läget är riktigt akut och absurt eller? Synd att man måste ägna sig åt oväsentligheter som jobb, sömn och personlig hygien i stället för att frossa i de här. Speciellt som jag:

a) ju verkligen inte lider brist på egna böcker heller *nervöst skratt*. Jag ska inte uttala det i bokbloggarsammanhang så fruktade k-ordet, men det är nära ska jag säga. Nära!
b) nu inser att jag glömde plocka upp den biblioteksbok jag hade i handväskan (Friendship av Emily Gould) inför fotograferingen…

Augustnomineringarna 2015

Publicerad den av
2

Barn & ungdomslitteratur
Emma Adbåge, ”Nu är det sent”
Hanna Gustavsson, ”Iggy 4-ever”
Eva Lindström, ”Alla går iväg”
Frida Nilsson, ”Ishavspirater”
Jessica Schiefauer, ”När hundarna kommer”
Kristin Lidström, Helena Öberg, ”Din tur, Adrian”

Skönlitteratur
Agneta Pleijel, ”Spådomen”
Jonas Hassen Khemiri, ”Allt jag inte minns”
Carola Hansson, ”Masja”
Aris Fioretos, ”Mary”
Stina Stoor, ”Bli som folk”
John Ajvide Lindquist, ”Rörelsen”

Facklitteratur
Johan Hilton, ”Monster i garderoben”
Magnus Linton, ”Knark, en svensk historia”
Maja Hagerman, ”Käraste Herman, rasbiologen”
Karin Bojs, ”Min europeiska familj”
Lennart Pehrson, ”Den nya staden”
Karin Johannisson, ”Den sårade divan”

Själv är jag väldigt förvånad över att I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv (Tom Malmquist) inte blev nominerad, men gläds åt När hundarna kommer såklart och tror även den kommer att vinna. Gissar för övrigt på Khemiri och antingen Hilton eller Johannisson i de två andra kategorierna, men detta alltså utan att ha läst någon av dem! Jag hade faktiskt läst böcker enbart ur barn- och ungdomskategorin i år, och det var även till den jag hade några fler förslag på böcker som hade kunnat platsa där.
Vad har ni läst? Vad tycker ni? Någon bok ni blev extra nyfiken på?

Motiveringarna hittas på Augustprisets hemsida och den 23.11 får vi veta vem som har vunnit.

Mellanlandning

Publicerad den av
5

Om jag även på semestern går i bokhandlar, t.o.m. inom samma kedja jag till vardags jobbar för? Hell to the yeah! Några dagar borta hemifrån gör ju att man lätt glömmer att travarna med olästa böcker snart möter en vid ytterdörren…

Gula blommor under sovrumsfönstret

Publicerad den av
4

Black-Eyed Susans av Julia Heaberlin XXX½
IMG_1102Tessa överlevde en seriemördare när hon var tonåring, kastades ner i en grop tillsammans med mördarens andra offer men reste sig och fick mördaren dömd till dödsstraff. Nu är hon vuxen, och mördarens dödsdom närmar sig, när hon plötsligt hittar black-eyed susans (sommarrudbeckior vet Google), mördarens signum, planterade under sitt sovrumsfönster…

Visst ryser man till när man läser beskrivningen av boken, visst är det obehagligt? Är det någon som vill jävlas med Tessa, har hon vittnat mot en oskyldig man, är mördaren ännu på fri fot och vill skrämma henne? Black-Eyed Susans rör sig på två tidsperspektiv, växlar mellan den tonåriga och den vuxna Tessa, den senare något mer sammanhållen på ytan men fortfarande trasig inuti.

Normal alway tries to cuddle up with me but I tend to push it away.

Tessa påminner om många av de slagna hjältinnor vi kommit att älska i Gillian Flynn och Elizabeth Hands böcker, men hos mig når hon och boken aldrig riktigt fram, de är inte något jag vill trycka mot mitt bröst och bära med mig både kroppsligt och i tanken. Kanske beror det på att jag under största tiden av läsningen ligger till sängs med feber, kanske på att Heaberlin helt enkelt inte är en lika skicklig författare som Flynn och Hand. Det är trots allt väldigt stora skor att fylla. Black-Eyed Susans faller även lite i fällan av en alltför snabb upplösing – KAN inte deckarförfattare och -redaktörer världen över försöka se till det lite bättre världen över, jag tycker att det är den allra vanligaste orsaken till att jag är missnöjd med en bok inom den genren?!
En läsvärd bok, om än något ojämn i tempo. Heaberlins tidigare böcker kommer definitivt att läsas någon gång, men kanske inte med största prioritet.

Stark berättelse om förlust

Publicerad den av
2

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist XXXX
varjeEn av höstens stora snackisar – och med rätta. Toms sambo Karin är höggravid när hon plötsligt får tungt att andas och de tar sig till sjukhuset där Karin läggs in på intensivvårdsavdelningen. Karin visar sig ha akut leukemi, och deras dotter Livia förlöses med kejsarsnitt medan Karin hamnar i koma och läggs i respirator. Det är så fruktansvärt obehagligt och sorgligt, hur livet kan förändras så drastiskt på bara några timmar. Tom vandrar i de enorma kulvertarna under Karolinska, mellan sin nyfödda dotter på neonatalen och sin dödssjuka sambo.

Karins blyertsmarkeringar, förslagen på strykningar, är krusiga och tunna som utbrända glödtrådar.

Språket är rakt och enkelt, i presens och med väldigt få styckebyten. Det blir en intensiv läsupplevelse både språkligt och innehållsmässigt, en ton jag kan föreställa mig kan belysa de turbulenta dagarna från att Tom och Karin åker in till sjukhuset och bara Tom och Livia slutligen åker hem igen. Tonen kan stundivs kännas aningen distanserad, att det är bara dialog och berättande utan Toms egna reflektioner, men det fungerar väl. Ingen risk för smetighet, och ämnet får komma fram, kvävs inte av tunga ord.
Det är en stark och tung läsupplevelse, en bok man på grund av det drivna språket gärna läser fort men på grund av ämnet ibland måste lägga ifrån sig för en andningspaus. En bok man nog inte bör läsa på bussen. En bok som känns självklar som Augustnominering.

Den där om att tro sig ha koll

Publicerad den av
5

Bailey’s Prize for Women’s Fiction, tidigare Orange Prize, är ett av bokpriserna jag håller lite närmare koll på – eller det var i alla fall vad jag trodde. Jag läste Enligt Os inlägg om de senaste tio årens vinnare och insåg att jag inte har läst en e-n-d-a-s-t-e av böckerna..! Snacka om att leva på att jag har läst We Need to Talk About Kevin (vinnare 2005). Men nomineringarna håller jag i alla fall koll på, oftast har jag ändå läst någon av dem (i år hejade jag på fantastiska Station Eleven). Eller åtminstone tänkt läsa…

Och snart är det dags för August- och Finlandia-nomineringarna, spännande! Det sistnämnda är väl inte direkt min styrka det heller eftersom jag inte läser så mycket nyutkommet på finska, mest chans att ha någon koll har jag alltså med Augustpriset. Återkommer nästa vecka så får vi se hur det var med den saken..!

Nattsvart vid insjön

Publicerad den av
3

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer XXXX½
Baksidestexten är genialisk:

Den här sommaren
älskar
två unga människor
varandra
bortom sans och vett.

Den här sommaren
misshandlas
en ung pojke till döds
vid en stilla insjö.

IMG_0866Det behövs liksom inte mer än så. Man plockar upp boken och börjar läsa, och sedan släpper man den inte förrän man har läst klart. Om Isak och Ester, om klipporna vid sjön. Om vänskap, kärlek, rädsla, sorg, familjer, integritet. Om ett litet samhälle som skakas av misshandeln. Om hundarna.

När hundarna kommer är en otroligt stark roman som känns sorgligt aktuell år 2015. Med enkla och välvalda ord skildrar Schiefauer en lågmäld berättelse som träffar rakt i solar plexus. Ringarna på vattnet finns kvar ännu när man har slagit igen boken.
Om en vecka, den 19:e oktober annonseras de Augustpris-nominerade böckerna för 2015. Jag är övertygad om att den här boken kommer att finnas bland dem!

Agatha & Acedo

Publicerad den av
12

IMG_1165

Förra veckan hämtade jag hem ett Adlibris-paket som innehöll bland annat dessa små Novellixar (nr 67-70) – lite sur att jag inte kände till att det fanns en specifik box för dem, men det är väl värdsligheter…IMG_1203… och igår hittade jag ett paket med två av Bookmark förlags Christie-nyöversättningar i postlådan. Jag hade sett en del av böckerna fladdra förbi hos Bokomaten, men senast nu när jag såg böckerna IRL insåg jag hur j-ä-k-l-a snygga de är. Gjorde en snabbkoll efter fler bevis på formgivaren Sara R. Acedos genialitet (ett namn som för övrigt återkom ofta i den trevliga #dagensbokomslag-utmaningen bl.a. Bokhora-Marcus genomförde på Instagram i september!). Den som letar ska finna, inte minst än bilden ovan där man inte bara ser hur snygga bokomslagen är i sig, men hur de mönstermässigt hänger ihop, t.ex. Orientexpressens ljuskägla och palmbladen vid Nilen. Helt otroligt snyggt!!

Nu är jag ju som läsare primärt intresserad av själva innehållet i böcker, jag äger ju exempelvis en – ur i alla fall formgivares synvinkel betraktad – stygghet som en läsplatta, men visst är det underbart med så här vackra omslag! Underlättar inte minst ens jobb som bokhandelsförsäljare heller, ping finska pocketleverantörer..! Och potentiellt dyrt på ett personligt plan såklart, för nu vill jag ju självklart äga alla nio böcker och lägga det här magnifika mönsterpusslet själv.

Äntligen Nobelbingo!

Publicerad den av
13

Vad roligt att Nobelbingot redan hanns frågas efter av er! Själv är jag ju en notorisk dålig spelare, men klart man ställer upp för sina läsare!
År 2015 erhöll Svetlana Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur. Låt oss se hur många poäng ni erhåller.

Eftersom det här är sjätte (!) året vi spelar minns ni kanske reglerna:

Har hört talas om författaren tidigare – 1 poäng
Har en bok av författaren hemma i bokhyllan – 1 poäng
Har läst en av författarens böcker – 1 poäng
Har läst flera av författarens böcker – 1 poäng
Gissade rätt – 1 poäng

Mitt egna saldo för i år var sedvanliga en (hört talas om). Har såklart sett andras gissningar på henne under de senaste dagarna, men i sista minuten gissade jag Ngũgĩ wa Thiong’o. Oh well, livet går vidare! Fint också att det återigen blev ett litet svenskt förlag (Ersatz) som har författaren i sitt stall. Aleksijevitj verkar inte vara översatt till finska finns översatt till finska i gamla biblioteksexemplar men i skrivande stund inte till salu.

Nobelbingot tidigare år: Patrick Modiano 2014, Alice Munro 2013, Mo Yan 2012, Tomas Tranströmer 2011, Mario Vargas Llosa 2010.

Händelserik vecka i bokvärlden (a.k.a. VÄRLDEN)

Publicerad den av
9

Medan jag ligger hemma under filten och feberhuttrar helt omysigt och utan att orka öppna en bok – oh the humanity! Tur att det är höst och det har börjat nya säsonger av The Affair och andra bra tv-serier – händer det spännande saker i bokvärlden. Hör bara:

– Åbo bokmässa – vars temaland var Sverige – hade (så gott som) inga svenska böcker till saluIMG_1119. PINSAMT! Även Mats & Saras fans efterfrågade böcker på svenska mellan våra
intervjuer. Författarna själva var är ju dock underbara!

– Nobel-priset på torsdag! Hoppas som vanligt på
Margaret Atwood eller kanske Colm Tóibín, men tror att det som vanligt blir någon helt annan.

– Stephanie Meyer! En gender-swapped Twilight vid namn Life and Death så här tio år senare! Ja hjälp, vad säger man..?!

– Helena på Dark Places skrev i dag väldigt fint om mörka böcker/psykologiska spänningsromaner. Jag viftar matt med mina pom-poms här, skriver såklart under på allting, plus blir väldigt sugen på att läsa de två svenska spänningsromanerna som nämns. Såklart. There is a crack, a crack in everything…

– Och så dagens meganyhet, åtminstone lokalt: Sophia Jansson, Tove Janssons brorsdotter, grundar ett nytt finlandssvenskt förlag, Förlaget (!), och drar med sig både författare, redaktörer och självaste Mumintrollet i farten. Presskonferens imorgon, känns som lite underlig krock med Nobelpriset, men okej då. Här finns en längre artikel på finska.

Ihopflätade

Publicerad den av
Svara

Suicide Notes From Beautiful Girls av Lynn Weingarten XXX½
sJulia och Delia var närmast av alla. De delade hemligheter och flätade varandras hår, men så hände något. Och nu är Delia död och Julia undrar vad som riktigt hände.

Jag tänkte faktiskt inte berätta mer än så, för det här är en relativt kort bok under vilket det hinner hända mycket. Stora känslor, mycket förvirrning. Jag har lite svårt att tro på den totalt blinda och villkorslösa vänskapskärleken mellan Delia och Julia, och att Julia på ett år inte lyft ett finger för att försöka rädda vänskapen men sedan blir helt besatt när Delia väl är död. Med detta inte sagt att det här är en bok man kan lägga några timmar på, och sedan slå igen lite sorgsnare än när man öppnade den. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Skräck på Sverigebåten

Publicerad den av
10

Färjan av Mats Strandberg XXXX
färjanBaltic Charisma är redo att lägga ut. 1 200 passagerare plus personal har klivit ombord, i buffén dukas skaldjuren fram och stämningen var hög redan i terminalen. Finlandskryssning! Synd bara att något mörkt och ondskefullt också har stigit ombord…

IMG_9311Den första resan ”alla” finländare gör är att ta färjan, eller Sverigebåten som den kallas här, över till Stockholm. Det har jag också gjort, tiotals gånger, allt mer sällan de senaste åren men faktiskt hela två gånger i år – bilden till höger instagrammade jag ungefär samtidigt som omslaget till den här skräckromanen hade blivit offentligt. Visst är de kusligt lika?
Det var en genialisk romanidé Mats Strandberg fick, att förlägga skräck och blod och ondska på ett så speciellt men ändå välbekant ställe som en färja. Vi har sett de långa korridorerna, det minst sagt brokiga klientelet, det mörka havet utanför fönstret. Vi vet alla hur dålig mobiltäckningen blir ombord…

”Jag ska sjunga Paradiso Tropical”, säger hon, och Dans leende blir så telt att det är som rigor mortis på läpparna.

Förutom en fantastisk idé, laborerar Strandberg också med ett rikt persongalleri. Det är passagerare och personal, det är mer eller mindre livströtta personer, det är barn och vuxna. Calle som tidigare jobbat ombord och nu ska fria till sin pojkvän. Kusinerna Albin och Lo, på gränsen mellan barndom och någonting annat, och den senare med det mest irriterande sättet att uttrycka sig jag stött på i svensk litteraturhistoria. Ordningsvakten Pia, som levt på och för färjan i herrans många år. Med flera, med flera. Man får lite bakgrund om dem, förstår förr eller senare var de befinner sig i livet, vad deras sorger och glädjeämnen är. Och ungefär samtidigt början ondskan spridas över båten och Strandberg börjar gå fram som en värre George R.R. Martin och slaktar karaktärerna man precis har lärt känna. Jag är själv ingen större skräckläsare, så jag kan stundvis tycka att det blir lite för mycket blod och splatter och ”klippande käftar”, men det är inget som ska hållas boken till last, det är bara min egen smak. Snarare är jag nästan förvånad över att jag tycker så mycket om boken som jag gör – visste ju att Mats är en enastående författare men just ämnet hade kunnat bli för långt från mina preferenser. Tur att jag hade fel!
Rec.ex. från Norstedts.