Linda Skugges krönikor fortfarande aktuella

Läser för övrigt (bland annat) Akta er killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad, d.v.s. Linda Skugges utvalda krönikor från 1998-2001 just nu, och det är sorgligt och rätt skrämmande att märka hur många av ämnena så här femton år senare fortfarande känns aktuella. Okej, referenserna till Robinson-Robban och -Roxana är ju inte direkt pinfärska, och flyktingarna är syrier och inte kosovoalbaner. Men annars. Vikt- och utseendehets, kvinnor som måste kämpa för rätten att välja kejsarsnitt, akuta brister i förlossningsvården, hatmail, folk som ryggar för ordet feminist

Har vi inte kommit längre än så här?

Fortfarande näststörst!

Åh titta vilken glad nyhet jag fick imorse, Bokbabbel är, precis som i oktober 2013, fortfarande Finlands näststörsta blogg inom kategorin litteratur!

IMG_1551Hurra hurra! Ja onnea kaikille muille sijoittuneille! Leena Lumi är fortfarande den okrönta drottningen, men bland de övriga namnen har det skett en hel del på två år. Inga andra svenskspråkiga bloggar som synes, men det har onekligen sina fördelar att vara en finlandssvensk bokloggare, jag tillför liksom exotik (och en underlig accent) i alla läger! 😀

Tack för att ni läser ♡

”Crisp linen pants”

Who Do You Love? av Jennifer Weiner XXX½
whoRachel, hjärtebarnet, och Andy med bruten arm möts en kväll på ett sjukhus när de är åtta år gamla. Pratar några minuter. Ses sedan flera år senare i tonåren på ett läger och blir himlastormande förälskade, så där så att man känner det fysiskt i hela kroppen och inte vet vad man ska göra med alla känslor som stormar omkring.

Your first love is important. It’s part of your story. The story you’ll tell yourself, the one you’ll tell about yourself, for the rest of your life.

Och så växer de upp, Rachel och Andy, hon privilegierad men omgiven av en massa regler av sin överbeskyddande mamma. Han, fattig i en liten lägenhet med mamman som jobbar långa dagar och inte riktigt orkar ägna sig åt honom när hon väl kommer hem. På ett One Day-liknande sätt får vi följa de unga tu genom åren, ibland korsas deras vägar och ibland IMG_1211_2inte. Det är sött, det är sorgligt, det är fungerande, men det är lite för långt. Jag som inte alls är någon chick lit-läsare tycker tempot/historien ibland blir lite för utdragen, och finner till min stora förvåning mig intresserad av Andys brinnande intresse för långdistanslöpning. De söndersprungna fötterna, vaderna som är stenhårda på morgonen innan han hunnit stoppa ner dem i ett bad och foam rollat dem. Så mycket intressantare än bara trist slentrianjoggning i 90 av 100 romaner!

Ja och så reagerade jag på att det används vä-häääldigt många par linnebyxor i den här romanen. Twittrade om det och Weiner, som är härligt kvick på Twitter, hade genast svar på tal.

Sju frågor om böcker och läsning

Den här trevliga bokenkäten cirkulerade i bloggosfären förra veckan, ursprungligen via Vargnatts bokhylla. Jag förstår att ni sitter som på nålar av spänning inför mina svar, så vi dyker rakt på!

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Via internet till största del: bloggar, Twitter, Instagram. Goodreads och t.o.m. Tumblr. Förlagens kataloger! Men som många andra har sagt så krävs det oftast att en bok ska dyka upp flera gånger i sociala media för att jag ska nappa ordentligt – såvida inte folk jag litar på är helt lyriska såklart. Sedan jobbar jag ju även i en bokhandel och klappar på böcker dagarna i ändå.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jag har inget minne av det faktiskt, men det måste ju i alla fall till stor del ha berott på min omgivning, att mina föräldrar och farmor läste högt för mig. Började sedan läsa som fyraåring och resten är historia!

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag vill gärna tro att jag blivit mer kritisk. Uppskattar troligtvis språket och bokens stämning än mera. Och läser eventuellt mer nischat faktiskt, jag vet vad jag gillar och inte gillar. Fler dystopier blir det, men färre historiska romaner, chick lit och BOATS.
En stor förändring som inte direkt har med smak att göra är att jag numera har typ hundra böcker på min omedelbara ”väntelista”, både böcker jag äger eller böcker jag vill låna/köpa. På så vis blir det inte lika många överraskninga, de flesta böcker jag köper eller läser har jag redan hört talas om på sätt eller annat, om ni förstår vad jag menar?

4. Hur ofta köper du böcker?
Alltså är inte det här en ganska privat fråga? 😉 Finns nog ingen direkt regelbundenhet i det tror jag, men den här hösten har jag gått ganska bananas! Nästan alltid på resor, tycker det är fint med en minne från dem. Ofta även före resor, haha! Och sedan så där i allmänhet när jag samlat på mig en lista med böcker jag ”absolut” behöver ”akut”.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Skrev om det i våras inför tioårsjubiléet, mycket handlade det om kombinationen av en läsdagbok och möjligheten att kommunicera med likasinnade över world wide web. Samma gäller fortfarande.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Det påverkar mig rätt mycket faktiskt, och kan definitivt dra ner på slutbetyget för en bok. Om det å andra sidan är bra, innehåller någon snygg twist eller detalj så blir jag däremot supernöjd.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Slutet nevah evah, däremot kollar jag nästan alltid (med en pappersbok) hur tjock boken är. Man får kisa för att inte råka få syn på avslöjande detaljer samtidigt!

TID med Alex & Sigge

TID – Livet är inte kronologiskt av Alex Schulman & Sigge Eklund XXXXX
tidKanske årets mest efterlängtade bok för mig faktiskt, även om det slutligen inte gick hemskt många månader mellan att man hörde talas om boken tills jag slutligen fick hålla den i min hand. Jag är en hängiven lyssnare av podcasten, och sörjer stort att (D)jörn Donner inte gick med på att intervjua dem på Bokkalaset i Ekenäs om några veckor, annars hade jag kastat mig på första bästa tåg för att närvara, speciellt som jag inte heller fick ta del av dem i jättemontern på Göteborgs bokmässa. Fellow-fan Mrs Book Pond rapporterade dock utmärkt så väl i realtid som på bloggen.

Men boken då? Med det fyndiga, om än inte mest estetiskt tilltalande omslaget? Den är väldigt väldigt bra!

Åren går och jag håller långsamt på att förvandlas till min pappa. Jag trodde alltid att vi var så olika varandra, men jag tänkte inte på att det bara var åldern som skilde våra kroppar åt.

Jag är förstås lite partisk, fangirl som jag är. Å andra sidan var mina förväntningar också motsvarande höga, och trevligt nog fick jag se dem rentav överträffade! Boken är indelad i stora delar (Då, Nu, Sen, m.fl.) och även mindre kapitel där radarparet har en text vardera, och varje gång byter de ordning så att den andras text kommer först. Uttrycket ”livet är inte kronologiskt” återanvänds några gånger för mycket, men å andra sidan tycker jag om hur de anknyter och hänvisar till varandras texter relativt naturligt. De har verkligen skrivit en bok tillsammans, även om texterna är personliga.

När vi precis lärt känna någon ser vi personligheten i den andra som den stora gåta den är. Vi ser att uttrycken – de unika sätten att formulera sig, de motsägelsefulla åsikterna, kroppsspråket – egentligen är ekon av någonting annat. För så är det. Det vi kan ta på hos en person, det är egentligen bara svallvågor som slår mot vår strand.

Även om tid är den övergripande titeln, är det här inte en bok om klockor och kalendrar. Den är ett utforskande av det egna jaget och människorna omkring oss, om släktled och ovanor som återkommer i familjer. Om att åldras, om att förlora sina föräldrar. Om att lära sitt barn cykla och samtidigt minnas känslan av att kunna cykla i väg på egen hand för första gången. De flesta ämnena och anekdoterna är förvisso bekanta från podcasten, men till skillnad från Hannah & Amandas bok som snarare kändes komprimerad (på ett bra sätt), har Alex & Sigge i TID fått breda ut sig och ägna flera sidor åt associationer och funderingar. Det är en bok man kan läsa i småportioner, en betraktelse per kväll kanske? Men för mig var det en bok att ånga igenom av pur iver. TID är en bok som lämnar en både nöjd och tom när den är utläst.
Rec.ex från Bookmark förlag.

Bokmässenyheter

– Priset Av kärlek till boken erhölls i år av Lastekirjainstituutti (Barnboksinstitutet).

Helsinki Lit kommer att ordnas för andra gången 13-14.5, den här gången vill jag också gå!

– Jag köpte inte en enda bok förrän jag svängde förbi jobbet och till min stora lycka hittadeIMG_1517 splitternya The Grownup av allas vår Gillian Flynn. Nej, det är tyvärr inte en ny thriller, men däremot en 70-sidig novell (kortroman?) som andas en kombination av Amanda Hellberg och We Need to Talk About Kevin. Filosofisk fråga: får jag räkna den som en läst bok? Skulle inte göra det med en Novellix- eller MIX-novell, men den här är ju ändå längre och har publicerats i vanligt bokformat..?