Gifs baby, gifs

Två roliga gif-relaterade nyheter så här i adventskvällen, gifs är ju det nya svarta i bokbloggosfären ifall ni inte redan har märkt det:

– Bokhore-Marcus säger sig ha inspirerats av mina bokmässeinlägg när han redogjorde för författarkryssningen an deltog i med hjälp av just gifs. Fnissade speciellt förtjust åt Christoffer Carlssons hemliga deckarblinkningar. Vilket meta-länkande fram och tillbaka det blir här, men vi giffare måste hålla ihop!

– Blev väldigt förtjust när jag såg att Schildts & Söderströms skapat en egen gif-baserad Tumblr, When you work in bokbranschen. Vissa av referenserna är förvisso rätt ankdammsspecifika, men de flesta är nog riktigt allmängiltiga. Och se, #boblmaf fick också vara med!

Allmänbildande seriemördare

De underkända av Hjorth & Rosenfeldt XXX½
underEn dokusåpakändis hittas mördad med ett pappersark med ett slags frågesportsfrågor fastnitat på ryggen. Offret hade inte klarat många av frågorna – och inte det nästa offret som hittas heller. Riksmord kallas in och det blir en lång och svår jakt. Pressen går upp i brygga av iver över ämnet, något som ytterligare spär på mördarens irritation över vad det egentligen är som ges utrymme åt i media nuförtiden.

Det gamla Riksmordsgänget håller på som de brukar med allt vad det innebär av proffsighet och tjafsande, och det känns som om framför allt Sebastian & Vanja-spåret börjar vara uttjatat. Det sker just inte så mycket på det privata planet för någon av dem, vilket gör att De underkända känns lite som en mellanbok för mig. Med detta inte sagt att jag inte redan längtar efter den sjätte boken i serien, för det gör jag.
Rec.ex. från Norstedts.

August 2015 (2/3!)

Årets Augustpris-vinnare:

Facklitteratur: Karin Bojs, Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren
Barn- och ungdomslitteratur: Jessica Schiefauer, När hundarna kommer (hurra!)
Skönlitteratur: Jonas Hassen Khemiri, Allt jag inte minns

Vilket betyder att jag (och många med mig) gissade två rätt. Tippade Karin Johannison bland fackböckerna i stället. Men ändå, ett bättre gissningsflow än med Nobel iaf. Då är det nästan så man kan se mellan fingrarna att jag var så förvånad över Augusthypen redan i dag, jag trodde nämligen prisutdelningen var på torsdag… Det var ju mitt ”lokala” Finlandiapris det! Ack novembermörker, du är inte drägligt för liv och leverne du..!

Två kusliga noveller

The Grownup av Gillian Flynn
Glädjen när man har en oläst text av Gillian ”Boblmafs gudinna” Flynn i handen, den är IMG_1517sann den. Synd bara att det var ”bara” en novell den här gången, den läste jag snabbt och glupskt och nu har jag snällt fått återgå till väntandet på ny flynnsk text.
Eftersom det är en förhållandevis kort text, vill jag inte avslöja för mycket, men jagpersonen jobbar som sexförsäljare men får övergå till firmans lagliga del, spådomar, när hon överanstränger sin hand. På så vis träffar hon Susan som har problem med sin styvson, och vars viktorianska hus skrämmer henne. We Need to Talk About Kevin möter Amanda Hellbergs Tistelblomman (som Helena så lägligt skrev om häromdagen i sin Helenas 100 hemskaste-serie). Kusligt!

Run, eat, repeat av Therese Widenfjord
Den bästa skräcken är den som placeras i helt vardagliga situationer tycker jag. Bussen i Helena Dahlgrens Salamandertider-novell, och nu gymmet i Therese Widenfjords – även hon en bokbloggare! – novelldebut. Även i Run, eat, repeat finns medvetenheten om att något obehagligt ska hända hela tiden i utkanten, och man känner pulsen stiga likt jagberättaren som trampar på på sin löpmatta. Även om jag tycker att novellen känns lite onödigt kort, bygger Therese direkt upp stämningen, och förutom den krypande spänningen tycker jag det finns ett sorgset stråk i berättandet. Ljudet av fötterna som slår och slår mot löpmattan, jämförandet av sig själv och andra, presterandet. Lite som det finns böcker som man inte ska läsa på flyg eller båt, är Run, eat, repeat en dålig reklam för gym. Och det är väl egentligen det bästa av betyg?

Lögnträdet

Man tänker ju att jag efter tio år av bloggande skulle ha lärt mig att ”blogga bort” böcker relativt fort efter att jag har läst ut dem, eftersom det ju såklart är mycket lättare när de är färska i minnet. Men sen är man upptagen med i bästa fall att läsa andra böcker på löpande band och i värsta fall Livet insvept i en mörk och glåmig novemberskrud, och då blir det som det blir med den saken.

Men. En vecka i september låg jag i gassande sol och läste en svinbra bok. The Lie Tree av Frances Hardinge heter den och handlar om Faithlietree vars pappa är vetenskapsman vars forskning nu ifrågasätts så mycket att familjen måste flytta till ett ställe där de förhoppningsvis inte ska bli igenkända.

There was a hunger in her, and girls were not supposed to be hungry. They were supposed to nibble sparingly when at table, and their minds were supposed to be satisfied with a slim diet too.

Men Faith är hungrig och nyfiken, och det älskar vi henne för! Hon klurar ihop och ilandssätter planer, hon är snäll mot sin lillebror men hämnas andra, hon är helt enkelt en kickass-hjältinna!

For the last year she had felt like a seesaw, clumsily rocking between childhood and adulthood.

Sen finns det ett väldigt medvetet feministisk tilltal i boken också, Faith som flicka under den viktorianska eran har bara äktenskap att se fram emot men kämpar hårt emot orättvisan att inte också hon skulle få ägna sig åt vetenskapen som hon älskar. Och som den 14-åring hon är, pendlar hon mellan barndom och vuxenblivande, något som – om författaren gör det snyggt – jag aldrig tröttnar på att läsa om.

Om min novembersömniga recension inte övertalat er, kanske A deo a libertates text från juli gör det? Själv blev jag i alla fall pepp på att fortsätta undersöka Hardinges författarskap!

På svenska dagen läser jag finlandssvenskt

Svenska dagen till ära läser jag just nu Onda boken som inte bara är skriven av en finlandssvensk författare utan också utspelar sig på min alma mater, finlandssvenskhetens högborg (?) Åbo Akademi. Påbörjade romanen igår kväll och har än så länge inte nått andra kusligheter än kuvertet med meddelande från Folkpensionsanstalten om att studiestödet har dragits in – något som förvisso kan vara nog så obehagligt!

Vad läser ni just nu? Pluspoäng till den som lyckas motivera en mer eller mindre långsökt finlandssvensk koppling! 😉

Kollektivroman i Karibien

All inclusive av Hans Gunnarsson XX½
allinclusiveJag läste den här i flyget på väg hem från solsemestern i september – jag är så himla himla efter med mina recensioner ska ni veta! – och för en resglad människa som jag själv började det lovande. Kollektivromanen full av människor på väg till en lyxig semesterort i Karibien, med allt vad det innebär: frustrationen på Arlanda, obehaget ombord på flyget, lättnaden när man kommer fram till paradiset och får en fruktcocktail i handen.

Vad är väl livet om inte ett enda stort tidsfördriv?

Men det som först ter sig som en myllrande berättelse berättad ur en hel massa perspektiv, visar sig sedan bli en ojämn och tydlig historia där vissa personer får komma till tals endast en gång för att sedan försvinna för gott och utan att man vet hur det gick för dem. Idén med att låta olika livsöden och semesterförväntningar glimta fram faller platt. Jag gillar de inflikade citaten av människor på semester, och jag kan absolut uppskatta glimtar av mörker i detta tropiska paradis. Men då måste det knytas ihop på ett vettigare sätt än så här.