All inclusive av Hans Gunnarsson XX½
Jag läste den här i flyget på väg hem från solsemestern i september – jag är så himla himla efter med mina recensioner ska ni veta! – och för en resglad människa som jag själv började det lovande. Kollektivromanen full av människor på väg till en lyxig semesterort i Karibien, med allt vad det innebär: frustrationen på Arlanda, obehaget ombord på flyget, lättnaden när man kommer fram till paradiset och får en fruktcocktail i handen.
Vad är väl livet om inte ett enda stort tidsfördriv?
Men det som först ter sig som en myllrande berättelse berättad ur en hel massa perspektiv, visar sig sedan bli en ojämn och tydlig historia där vissa personer får komma till tals endast en gång för att sedan försvinna för gott och utan att man vet hur det gick för dem. Idén med att låta olika livsöden och semesterförväntningar glimta fram faller platt. Jag gillar de inflikade citaten av människor på semester, och jag kan absolut uppskatta glimtar av mörker i detta tropiska paradis. Men då måste det knytas ihop på ett vettigare sätt än så här.
Bokbabbel 
Jag var också rätt svalt inställd, men så har jag kommit på mig själv att ändå nämna den ibland och på bokmässan hörde jag författaren prata om sin bok och jag insåg att jag nog faktiskt tyckt bättre om den än vad jag varit medveten om. Konstigt hur det blir ibland med böcker!
Aha, vad intressant! Men så är det ju faktiskt ibland, att vissa böcker stannar kvar, något man kanske inte alls förväntat sig när man först läste ut den.