Julläsningen, den icke-episka

Shoplifter av Michael Cho XXXX-
Ni vet när man utropar att man är sugen på episk julläsning på Twitter, och helt glömmer att man – rätt traditionsenligt ändå, får man ju tycka – ska ägna juldagarna åt att umgås med släkt, julklappar och obscent mycket mat? Och liksom inte brukar ha så mycket tid sh2över för de där böckerna? Ja då är det bra att det finns en graphic novel (ytterligare ett tips från den eminenta BOTNS-podden, finns många såna böcker på min läst-lista det här året!) hemma. Så kunde jag klämma den på mindre än en timme och känna att det visst blev något läst i jul i alla fall.

Shoplifter är koreansk-kanadensiska Michael Chos debut som handlar om en ung copywriter, Corrina, som studerade engelska vid universitetet och skulle bli något. Det var dock flera år sedan och… well, inte så mycket har hänt sedan dess. Shoplifter är en rätt stillsam bok (trots ett tydligtsh klimax), det finns en otroligt lustig recension högst upp på Goodreads om hur det bara görs graphic novels om trista urbana hipsters 😀 Fast jag gillar det, just passlig längd om jobb, hur hon matar katten, hur dagarna går och är sig lika tills de en dag inte längre är det. Kanske inte direkt episk julläsning, men julläsning likväl!

Annonser

Ella och ouijabrädet

Det som hände i källaren av Rebecka Åhlund XXX½

Jag hade sett sådant här hända på film, typ, och läst i böcker om hur barn får veta att de har magiska förmågor eller är trollkarlar. I böcker var det alltid väldigt dramatiskt med stormiga åsknätter och höga berg och grejer som brann.

källDet är fint att då och då få läsa vidare om Ella, Dylan och de andra. Sommarlovet är slut och Ella kommer äntligen tillbaka till stan, bara för att märka att hennes bästa vänner Bibbi och Sukran undviker henne. Till råga på allt ska de börja högstadiet nästa dag, så det är mycket som händer.

Min favorit av Åhlunds böcker är fortfarande den första, och även om här förekommer ouijabräden och brandrökslukt (very Cirkeln!) så är det mest skrämmande nog Bibbi och Sukran, hur de charmas av Isabella och ibland låter Ella vara med på nåder. Och ibland inte, utan vagt antyder att de har andra planer. Åh det är så sorgligt, det slår an en ton av genklang i de där gångerna man själv någon gång känt sig utanför. Usch!

Status: Completed

completed

Yeah baby! Nu var det här ju inte ett helt orimligt mål jag ställde upp för mig själv, och efter en seg start på året har jag väl oftast ändå legat några böcker ahead of schedule. Men ändå roligt! Och kul om jag skulle hinna klämma ännu några böcker innan året tar slut, tvivlar på att det blir åtta stycken, men kanske fem för ett jämt och fint tal?

Nu återstår att fundera på hurdant mål jag ska ställa upp för nästa år. Vill ändå hålla det på en rimlig nivå och inte göra det till för mycket av en prestation, så lutar nog mot något snarlikt tal.

Hur går det för era challenges? Eller tar ni kraftigt avstånd från allt sådant?

It’s time to quit the game we play (sa Erik Haag)

”Det är något som inte stämmer” är en nyckelroman, men nyckeln går till en ångestbunker snarare än till ett kändisäktenskap. Det är i skildringen av sorgens panik som Martina Haag är så bra. (DN)

Alltså som jag är nyfiken på den här boken som ”alla” redan har hunnit läsa och hylla! Står i en lång bibliotekskö som inte verkar röra sig ur fläcken och är cirka dagligen sugen på att bara haffa den ur närmaste bokhandel för att få läsa nu nu nu. Lite ironiskt är det ju att boken på många (olika) ställen beskrivs som ”väldigt otypisk Martina Haags andra böcker” och att det alltså är därför den upplevs som så bra, men whatever rocks your boat liksom. Jag – liksom så många av mina boktipsarauktoriteter – går igång på litterärt mörker, och det verkar det ju sannerligen finnas i Det är något som inte stämmer. Att den man älskar mest, ens största trygghet, plötsligt vänder ryggen till och går sin väg – säg, är det ändå inte bland det mest skrämmande man kan tänka sig?

4.12.1932

Tiden blir f.ö. ganska bråd framemot julen; jag vet ej rätt om jag skall tycka om eller inte, att den kilar iväg så här. Om man undantar snön, som dröjer envist, har alla tecken till jul infunnit sig. Drottning- och Regeringsgatorna girland och lampprydda som vanligt, lite bommull och glitter också i den allra minsta tobakshandel.
Jag undrar om snön ligger hos er redan? Om folk är lika vildsinta på att köpa julklappar där som här?

– ur Brev från Tove Jansson (2014). Urval och kommentarer av Boel Westin & Helen Svensson

Utdrag ur ett brev skrivet av Tove till sina föräldrar för 83 år sedan. Det verkar som om väldigt lite har förändrats i världen när det kommer till just de här punkterna, folk är lika vildsinta kring jul än i dag, eller hur?