Nämen hur många böcker jag slalomläser för tillfället undrar ni? Eh, brace yourselves… Sju stycken! Sju! Det är fan inte rimligt. Må så vara att jag i typ tre av dem bara läst ett kapitel eller så och sedan tillfälligt (?) lagt dem åt sidan, jag kan liksom inte påstå att jag läser dem aktivt, men ändå! Så här kan vi inte ha det. Mathias bloggade nyligen om det ironiska med slalomläsning, att man i sin otålighet och rastlöshet att läsa så mycket som möjligt snarare läser mindre än man skulle göra om man höll sig till en eller max två böcker. Jag läste, skrattade igenkännande och kommenterade inlägget – men tog uppenbarligen inte riktigt lärdom av det…
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Hmm, räknar man alla böcker jag påbörjat så är det totalt tolv stycken. Kan dock tilläggas att det kanske är åtta av dem som jag läst i mer nyligen. Har svårt att låta bli slalomläsningen, blir ofta att jag lägger ifrån mig en bok med tanken att ta upp den lite senare av olika anledningar. Det behöver inte handla om att boken är dålig, det kan vara att jag bara har ett par kapitel kvar och det börjar bli spännande, och jag då vill spara det till ett tillfälle då jag kan sträckläsa. Eller så vill jag bara ha lite variation. Eller så känner jag inte för att läsa den boken just nu, utan vill varva med något annat. Och ibland vet jag inte alls varför det blivit som det blivit.
Beror absolut på en massa faktorer, och ibland faller det sig helt naturligt bara på grund av t.ex. fysiskt format (pocket med i handväskan etc.), eller att man vill varva tyngre ämne med något mer lättmsmält. Problemet är bara att det, iaf för mig, eskalerar så fort…
Pingback: Eli läser och skriver | Lördagsläsningen (eller: en försvarlig bokhög)