Månadsarkiv: mars 2016

Ser ni inte att jag sörjer?

Publicerad den av
1

Tack och förlåt av Fanny Agazzi XXXX-
tackoförlåtIbland dör ens bästa vän plötsligt, fast han är under 30 och synbart helt frisk. Hur kan det vara så? Och hur kan livet bara gå vidare och alla vara så lyckade/lyckliga trots att världen nu saknar en fantastisk person? Plus att man själv bara blöder och blöder så att hemoglobinet sjunker och det är svårt att bli gravid om man bara har mens hela tiden.


Jag hade hört gott om den här boken, och kände till temat att bästa vännen dör. Att Tack och förlåt sedan också kom att handla väldigt mycket om barnlöshet kom därför som en förvåning. Tematiskt blir det aningen förvirrande när vissa delar av boken handlar enbart om det ena, för att sedan med en snabb övergång plötsligt fokusera på det andra. Samtidigt vävs de båda sorgerna naturligtvis in i berättarjagets smärta och svärta, alla dessa känslor och tårar att ta ställning till samtidigt som man måste fortsätta gå till jobbet, träffa sina vänner, vara tillsammans med den man älskar.

aga

Det är mycket sorg, trötthet och förvirrade känslor i den här romanen, förmedlat genom tydligt tecknade ansiktsuttryck och virvlande tankar. Ändå känns den inte genommörk – kanske för att jagpersonen är en version av författaren själv och man som läsare tänker att hon på sätt eller annat sättnog kom ut på andra sidan ändå. Vissa rutor och scener känns verkligen mitt i prick: att egentligen redan veta vad som är felet men ändå vilja ha en läkares diagnos och inte bara internets. Rutan ovan, där Fanny har ett av sina evinnerliga samtal med hälsovården och ser/tror sig se att ”alla andra” är så lyckliga med sina gravidmagar eller barnvagnar. Du-dunk slår mitt hjärta då, mitt och bebisens i magen. Nu är jag där, på andra sidan gatan, men det har inte alltid varit så.

Elfte augusti, baby!

Publicerad den av
Svara

Ni som följer Bokbabbel på Facebook eller Instagram har redan sett mig ooh:a och aah:a tres1över den fantastiska nyheten som slog ner som en glad bomb mitt i Kinderäggskoman: Tana French släpper en ny thriller i augusti!! Tana French har vid sidan av Gillian Flynn seglat upp som min favoritförfattare både inom thrillergenren och överlag, och framför allt hennes två senaste böcker, Broken Harbour och The Secret Place, var alldeles fenomenala och något mycket mer än ”bara” thrillers. Stämningen ur BH, vänskaperna och vuxenblivandet i TSP, de har stannat med mig långt efter att jag läst ut böckerna.

Och nu kommer alltså The Trespasser, än vet vi inte mycket om den och även omslaget är tillfälligt. På klassiskt French-manér är bifiguren från en tidigare bok nu huvudperson, här Antoinette Conway, känd från The Secret Place. Tydligen ska dock även Stephen Moran vara med en tredje gång, men det är jag okej med, jag gillade honom.
Och jo, just i augusti kommer jag troligtvis att hänga mer med mitt nyfödda barn och mindre med en tegelstensthriller. Men det hindrar mig inte från att peppa i alla fall, samt återigen konstatera att 2016 är ett mycket gott år för thrillers!

Påsklördagsläsning

Publicerad den av
8

  
Än så länge faktiskt ingen påskekrim, ej heller någon gul bok, men annars går det bra med påskläsningen, tackar som frågar! Jag befinner mig på en av mina allra bästa läsplatser – framför brasan ute på sommarstugan – och även om jag naturligtvis inte kommer att hinna läsa alla böcker utan mest släpade med dem för att ha valmöjligheter, något Mr Bokbabbel inte riktigt verkade förstå, så är så väl den översta som den understa på god väg att bli utlästa. Jag var på förhand lite rädd för att de tre olika versionerna av vad som ”hände sedan” i The Versions of Us (tänk Sliding Doors eller The Post-Birthday World) skulle vara kluriga att hänga med i, men det har fungerat rätt smärtfritt och jag gillar boken så här långt!

Vad läser ni ute i landet (länderna)? Påskekrim, tegelstensfantasy, gastkramande skräck eller Novellixer på löpande band?

Läsenkät från Litterarum

Publicerad den av
5

Julia har på vår kollektiva bokblogg Litterarum – ni läser väl den? – knåpat ihop en liten läsenkät. Det vet ni ju sedan gammalt att jag inte är sen att hoppa på sådana!

1. Bästa boken du läst hittills i år?
De som hittills har gjort störst intryck på sätt eller annat är The Darkest Secret (Marwood), Solkattens år (Mazzarella) och Det här är hjärtat (Malmsten). De tre M:en tydligen!
2. Och sämsta?
Avslutade precis Viral av Helen Fitzgerald, och – förlåt Helena! – men jag förstod inte alls charmen med den. Visst, den börjar rappt och spännande men sedan urartar den till ett evinnerligt gnällande + flängande mellan olika flygfält. Fast sämre rent litterärt var nog Hannah & Amandas gestaltningslösa romandebut.
3. Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa?
Många, jag är ju något av en bokhamster, se fråga sju… 13 minutes av Sarah Pinborough comes to mind, liksom böcker som bott längre i hyllan: The Interestings (Wolitzer), böcker av Nina LaCour och Paula Treick DeBoard, The Wise Man’s Fear (Rothfuss) och GoT-femman. Med mera, med mera.
4. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det är en bra fråga, speciellt i ljuset av Mathias inlägg om män som läser/inte läser kvinnliga författare. Min lässtatistik de senaste åren har stadigt visat att jag läser fler böcker skrivna av kvinnor, och jag antar att min bokhylla speglar det. Samtidigt är min bokhylla för det första inte ens min utan vår, och för det andra en salig mix av böcker köpta både nyligen och för ”väldigt” länge sedan, så det kan hända att representationen inte alls är lika glasklar. Det vore intressant men ett sisyfosprojekt att räkna…
5. Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls?
Det finns nog en hel del deckare i min bokhylla, men så läser jag ju också mycket sådana. Rent fysiskt syns inte faktaböckerna eftersom de bor i de nedre hyllorna bakom skåpdörrar, men det blir ju samtidigt rätt symboliskt för min läsning: läser försvinnande få faktaböcker.
6. Ärligt nu – finns det någon bok du inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?
Jag ljuger inte om böcker jag inte har läst, men visst kan det finnas böcker jag inte direkt skyltar med att är hål i min allmänbildning. En av dem är Pride and Prejudice faktiskt, ähum-hum.
7. Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera?
Det finns nog få känslor som trumfar dem när man hittar en bok som verkar bra i bokhandeln och andlöst bär iväg med den till kassan. Eller när man får klippa upp de där hårda plastbanden som omsluter ett Adlibris-paket eller en del av de kartonger recensionsexemplar kommer i. Det är härligt att hamstra böcker som vet att jag kommer att få läsa i egen takt, rekommendera och låna åt Mr Bokbabbel eller vänner och kanske rentav vika hundöron i om jag är på det humöret. Samtidigt är jag en tacksam och trogen kund på biblioteket, och förra året var majoriteten av böckerna jag läste därifrån. Biblioteket räddar min ekonomi och våra redan nu översvämmande bokhyllor, och även om jag numera enbart lånar böcker jag läst om någonstans (i motsats till att planlöst plocka upp böcker från hyllorna vill säga), ger bibliotekets gratisböcker mig chansen att prova genrer eller författarskap jag kanske inte annars skulle ha vågat mig på.
Ägnar mig sällan åt bokbyten, men det brukar vara väldigt mysigt när bokbloggarmaffian väl gör det!

Plåster på såren

Publicerad den av
3

   

Jag säger inte att det här på n-å-g-o-t sätt motsvarar eller kompenserar helgens p.g.a. skrällförkylning sorgligt nog avbokade Göteborgsresa och alla bra-iga människor jag skulle ha träffat. Men paketet anlände vid precis rätt tidpunkt i alla fall, annat kan man inte säga.

Också lite lustigt – men inte alls förvånande – att en av människorna jag skulle ha träffat tröstade sig på exakt samma sätt.

Ingen bokbloggare kom till skada under tiden saxen förvarades i sängen.

Dålig dag men med bra nyhet

Publicerad den av
8

Ikväll eller imorgon var det tänkt att ni skulle ha fått ta del av ett euforiskt inlägg om Bea Uusmas besök i Helsingfors. Jag hade sett fram emot att lyssna på henne i flera månader, men (a)tji fick jag när världens slemhosta och snuva satte stopp för de planerna. Gissa om jag var, ÄR, besviken! Vi är ändå rätt svältfödda på fabulösa författarbesök på den här sidan av pölen. Evenemanget livestreamades dock av svenska Yle, och det kommer även att kunna ses på Arenan från och med måndag, som en liten kompenserande födelsedagspresent åt mig.bolton

En liten ljusglimt i det näsduksstinna mörkret dock: via Dark Places FB-sida nåddes jag av nyheten att allas vår S.J. Bolton släpper en ny bok redan i juni. Daisy in Chains heter den (snygg titel!) och handlar om kvinnor som faller för fångar. Hello megapepp! Först Bolton och sedan Unger: jag vet hur jag kommer att tillbringa mina dagar i juni!

Genom ett tyst Alaska

Publicerad den av
2

The Quality of Silence av Rosamund Lupton XXX½
qualityRosamund Lupton goes thriller i Alaska, ni fattar ju att jag med min iskalla litterära platser-vurm ivrigt hoppade på den här boken? Att historien berättas dels av mamman Yasmin, dels av hennes döva 10-åriga dotter Ruby, gör det än intressantare. De har precis landat i Alaska där mannen/pappan är på ett längre jobbuppdrag. Men han möter dem inte på flygplatsen, och de får veta att det har skett en hemsk olycka i den lilla byn där han jobbade. Yasmin vägrar dock tro att hennes man, Matt, har dött och försöker på alla sätt ta sig och Ruby ut till byn där han jobbade. Ut i vildmarken och kylan och det kompakta mörkret…

It’s like there’s two worlds, the typed one, (like emails and Facebook and Twitter and blogging) and then the ‘real’ one. So there are two me’s. And I’d like the real world to be the typed one because that’s where I can properly be me.

Jag är mycket förtjust i Rubys passager, de små glimtarna in i hennes tysta värld. En värld där man har armband som vibrerar vid höga ljud, och där man inte kan kommunicera om man har tjocka vantar på sig eller den man vill prata med måste hålla blicken på vägen. Förhållandet mellan mor (den något överbeskyddande) och dotter är också fint, men inte friktionsfritt. Även mammas sakta växande förståelse för sin dotter är väl skildrad, och deras utsatta maktlöshet på de mörka isiga vägarna.
Det är kanske förvånande att en bok som utspelar sig på Alaskas så gott som oändliga vidder kan kännas så klaustrofobisk som den gör, naturligtvis förstärkt av den lilla lastbilshytten som är deras enda skydd mot den förlamande kylan utanför.

Sky, land and snow had fused together into one alien infinite totality. She thought that this was what grief looked like; this was her mind when her mother had died; the endless bleak aloneness of it.

Med detta inte sagt att inte The Quality of Silence har sina svagheter: ska man få flera hundra sidor i en lastbilshytt att fungera måste det hela tiden vara välskrivet och motiverat. Sedan finns det också en del premisser som är minst sagt absurda och icke-trovärdiga, och jag läser egentligen boken mer som en roman om kärlek och utsatthet i Alaskamiljö, än som någon slags tekniskt vacklande thriller.

Lama känslor för litterär livsleda

Publicerad den av
7

M varken mer eller mindre av Petra Backström XXX+
mJohanna L och Onekligen har läst, och båda var mer eller mindre lyriska. Många utropstecken i de recensionerna liksom. Själv började jag läsa och kände snarare Jaha? Eller, den har ett driv boken, det har den verkligen, och jag kan förstå att man imponeras av det och av dialogen. Romanen fungerar bra tekniskt, men jag förmår mig inte att över huvudtaget engagera mig i huvudpersonen, Maj, hur mångfacetterad hon än må vara. Hon lallar mest runt, planlöst så här första året efter gymnasiet. Ligger med killar, funderar på deras för- och nackdelar. Åh, i detta nu kommer jag på att boken faktiskt påminner lite grann om den förra året av alla utom mig så innerligt omhuldade Lollo! Jag ska uppenbarligen inte läsa böcker om livsleda karaktärer, så är det bara.
Det jag egentligen gillar mest i M varken mer eller mindre är Stockholmsmiljön, Majs Söder med Slussen och Götgatan och Medborgarplatsen. Förvisso inga särdeles avancerade platser för de infödda, men för mig som bit för bit lär känna Stockholm känns det fint att faktiskt kunna hänga med i svängarna. Och så längtar jag efter våren och sommaren när jag läser, tiden när man kan ha sneakers och skinnjacka (äger förvisso ingen sådan och ämnar inte heller göra det inom en nära framtid, men ni har bilden klar för er, ja?) på sig och ta en öl eller två eller fem på en uteservering. Allra helst på Söder då kanske.

Bailey’s, långa listan

Publicerad den av
8

Lagom till internationella kvinnodagen publicerades långa listan för Bailey’s Prize for Women’s Fiction (gamla Orange alltså). Tycker det är ett intressant pris att hålla koll på, även om jag i höstas kom till insikten att jag inte alls har läst så många vinnare som jag trodde, hehe. Av årets nominerade har jag i alla fall köpt A Little Life, räknas det..? Många för mig helt obekanta författarnamn också, har ni bättre koll än jag?

Kate Atkinson: A God in Ruins
Shirley Barrett: Rush Oh!
Cynthia Bond: Ruby
Geraldine Brooks: The Secret Chord
Becky Chambers: The Long Way to a Small, Angry Planet
Jackie Copleton: A Dictionary of Mutual Understanding
Rachel Elliott: Whispers Through a Megaphone
Anne Enright: The Green Road
Petina Gappah: The Book of Memory
Vesna Goldsworthy: Gorsky
Clio Gray: The Anatomist’s Dream
Melissa Harrison: At Hawthorn Time
Attica Locke: Pleasantville
Lisa McInerney: The Glorious Heresies
Elizabeth McKenzie: The Portable Veblen
Sara Nović: Girl at War
Julia Rochester: The House at the Edge of the World
Hannah Rothschild: The Improbability of Love
Elizabeth Strout: My Name is Lucy Barton
Hanya Yanagihara: A Little Life

Se även Bokhoras inlägg med de nominerade böckernas omslag.
Shortlisten presenteras den 11.4 och vinnaren den 8.6.

Melissa, Merete och Jack

Publicerad den av
Svara

Melissa Horn spelade i Helsingfors i fredags, och jag var där (alla var där). Hur ska man älska nån som har älskat nån förut sjöng hon, och jag kom att tänka på Merete M och hennes L i Solkattens år, hur han i viss mån fortfarande ”tillhör” sin döda första hustru. Älskar hur karaktärer och böcker kan ploppa upp så där i ens medvetande långt senare, ibland vet man inte ens medan man läser själva boken om det är en bok som kommer att stanna med en eller inte. Jack (?), han som lär sig franska på flygplatsen i Station Eleven till exempel, som jag har tänkt på honom efter att jag läste ut boken!

Vilka karaktärer/böcker har stannat med er, kanske rentav överraskandes?

Thrillers, baby!

Publicerad den av
6

Det verkar som om det enda jag riktigt mäktar med för tillfället är thrillers – vad bra då att våren är fullpackad med underbara boksläpp inom den genren! Min thrillertvilling i väst hann skriva ett lite liknande inlägg som detta redan för några veckor sedan, men jag tänkte ändå lista några av de titlar som jag för tillfället vet att är på väg och ivrigt väntar på.

🔫 The Woman in Blue, Elly Griffiths. Goda nyheter, den här åttonde boken om arkeologen Ruth där hon härjar omkring på brittiska saltängar släpptes faktiskt redan i februari. Såg på Goodreads att Boktok73 har hunnit läsa, men har ännu inte sett recensioner av den här i #boblmaf, eller? Ruth är en gammal favorit hos oss alla, och ett måsteköp, men samtidigt börjar man nog bli lite matt på allt drama i kulisserna. Vi vet ju ändå alla hur vi vill att det ska gå…
🔫 Fool Me Once, Harlan Coben. När marssolen skiner över ens vintersmutsiga fönster, då är det skönt att Coben plikttroget släpper sin årliga thriller så att man kan blicka ner på den i stället. Coben och hans like, Linwood Barclay (se nedan), brukar vara jämnstarka, men efter några års Coben-seger var det nog kanske Barclays thriller som var bättre år 2015. Vi får se hur det blir i år! Coben överraskar i alla fall stort med att ha en kvinna som huvudperson (…), och en man som blev brutalt mördad för två veckor sedan dyker plötsligt upp på webcamen…
🔫 Far From True, Linwood Barclay. Jorden kretsar kring solen, det finns vinter- och sommarsolstånd, Coben släpper bok i mars och Barclay i september. Gamla goda universella sanningar ställs plötsligt på sin spets då det är boksläpp nästan samtidigt som Coben i år – faktum är att deras Kindle-släpp ursprungligen var lagda till samma dag men att Barclays nu flyttas bakåt två veckor! Hur ska detta gå – och vilken ska jag läsa först? I Far From True återvänder Barclay till Promise Falls, och kanske får jag äntligen svar på en del frågor som förblev obesvarade i Broken Promise i höstas…
Och! Upptäcker jag nu: en ny novell på 82 sidor, i samma Promise Falls-miljö. Finns bara som e-bok dock, Final Assignment heter den.
🔫 Hard Light, Elizabeth Hand. Knappt har man hunnit återhämta sig efter en fantastisk bok-mars, så blir det april och vi får följa med Elizabeth Hands anti-hjältinna och fotograf Cass Neary till London. Hoppas på Generation Loss-kvalitet!
🔫 Ink and Bone, Lisa Unger. Och så där lagom pre Bokbabbelbebis och amningsdimma hinner Lisa Unger ännu släppa sin andra bok för i år (!), med miljö och karaktärer bekanta från tidigare. Jag har tyckt mycket om de flesta av hennes böcker, tror inte jag kommer att bli besviken den här gången heller!

Snabbare rotation på biblioteken

Publicerad den av
Svara

Från och med imorgon ändrar huvudstadsregionens bibliotek tiden som reserverade böcker står och väntar på avhämtning i hyllan från sju vardagar till sju dagar:

running

Nånej, det låter riktigt vettigt. Oftast brukar jag ju ändå plira otåligt på bokens status senast när jag ser att den ändrats till ”På väg”. Och böckerna cirkulerar snabbare, bäst för alla. Får kanske bara vara försiktigare med mitt ivriga reserverande bara, mitt drömscenario är att faktiskt hinna läsa alla de där böckerna jag bär hem…

JHK till Helsinki Lit!

Publicerad den av
2

I förrgår avslöjades programmet till Helsinki Lit, som i år går av stapeln för andra gången. Jag är ännu inte helt hundra på om jag kan delta, men ska verkligen göra mitt bästa för att det ska bli så – ser ut att bli ett intressant program igen! Jonas Hassen Khemiri! Och en massa andra, t.ex. Sara Stridsberg och Sadie Jones, men det ska erkännas att det nog var JHK som fångade min uppmärksamhet. Och då har jag inte ens läst hans senaste bok (böcker?!). Måste åtgärdas* inser jag nu, den fick ju idel lovord – och Augustpris! – i höstas.

*) Åhåå, ingår i årets bokrea på Adlibris i alla fall…

Vidriga karaktärer jag älskade att läsa om

Publicerad den av
5

The Darkest Secret av Alex Marwood XXXX-
darkestJag skrev lite om den här boken på Litterarum redan, hur jag inte kan förstå hur Marwood lyckas med att få mig att sakna bokens karaktärer efter att jag har slagit igen boken. De är nämligen vidriga, åtminstone 90 % av dem. Hon lyckas också förnya sig, Marwood, den enda likheten mellan hennes tre thrillers (Onda flickor/Wicked Girls och råvdriga The Killer Next Door är hennes tidigare, alla fristående och mycket läsvärda!) är kanske det något lugnare tempot jämfört med en hel del andra författare jag plöjer (Coben, Barclay, Parsons m.fl.). Annars skiljer de sig åt, även om de alla tre genomsyras av Marwoods skickliga berättarröst och sinne för psykologiskt djuplodade karaktärer.

I The Darkest Secret tangerar Alex Marwood ett av mina favoritämnen, tvillingar! Fast särskilt länge får jag inte njuta av det temat eftersom den ena av de identiska flickorna, Coco, försvinner spårlöst från sin pappas 50-årsfirande nere i ett beach house i Bournemouth. De inflytelserika gästerna, vänner sedan länge, drar i alla trådar de har tillgänliga, men Coco återfinns aldrig. Vittnesmål och scener från tiden kring försvinnandet blandas med nutid, då Cocos halvsyster är på väg till sin pappas begravning och för första gången på länge ska möta hela det gamla gänget igen (very Louise Boije af Gennäs gone south!).
Just i den här boken känns karaktärerna kanske inte som allra djupast, samtidigt som jag älskar hur de olika perspektiven för fram olika sidor av dem. Hur uppenbart och hjärtskärande det är att vissa av dem aldrig når varandra, bara repar varandra när de passerar.

Månadssummering februari 2016

Publicerad den av
2

Hannah Widell & Amanda Schulman – Två systrar. Försoningen
Ellen Ekman – Lilla Berlin 4. Cute Overload
Merete Mazzarella – Solkattens år
Åsa Grennvall – Deras ryggar luktade så gott

Antal böcker på finska/engelska: 0/
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 0
Antal graphic novels: 2
Antal tunnisar/tegelstenar: 2/0
Antal böcker lästa på Kindle: 0
Sammanlagt: 4

Månadens bästa: Ja, biblioteket tackar ju i alla fall, alla böcker var lånade därifrån.
Månadens sämsta: Ah men snart måste jag ju sluta med de här summeringarna, FYRA böcker? Alternativt sluta slalomläsa, alternativt satsa stenhårt på kvalitet och sluta stirra mig blind på kvantiteten?
Månadens överraskning: Hur det kunde ta mig flera veckor att läsa Mazzarellas korta bok.
Månadens besvikelse: Hade inga höga förväntningar men tyckte ändå att Hannah & Amandas bok var ganska B-klass.