The Darkest Secret av Alex Marwood XXXX-
Jag skrev lite om den här boken på Litterarum redan, hur jag inte kan förstå hur Marwood lyckas med att få mig att sakna bokens karaktärer efter att jag har slagit igen boken. De är nämligen vidriga, åtminstone 90 % av dem. Hon lyckas också förnya sig, Marwood, den enda likheten mellan hennes tre thrillers (Onda flickor/Wicked Girls och råvdriga The Killer Next Door är hennes tidigare, alla fristående och mycket läsvärda!) är kanske det något lugnare tempot jämfört med en hel del andra författare jag plöjer (Coben, Barclay, Parsons m.fl.). Annars skiljer de sig åt, även om de alla tre genomsyras av Marwoods skickliga berättarröst och sinne för psykologiskt djuplodade karaktärer.

I The Darkest Secret tangerar Alex Marwood ett av mina favoritämnen, tvillingar! Fast särskilt länge får jag inte njuta av det temat eftersom den ena av de identiska flickorna, Coco, försvinner spårlöst från sin pappas 50-årsfirande nere i ett beach house i Bournemouth. De inflytelserika gästerna, vänner sedan länge, drar i alla trådar de har tillgänliga, men Coco återfinns aldrig. Vittnesmål och scener från tiden kring försvinnandet blandas med nutid, då Cocos halvsyster är på väg till sin pappas begravning och för första gången på länge ska möta hela det gamla gänget igen (very Louise Boije af Gennäs gone south!).
Just i den här boken känns karaktärerna kanske inte som allra djupast, samtidigt som jag älskar hur de olika perspektiven för fram olika sidor av dem. Hur uppenbart och hjärtskärande det är att vissa av dem aldrig når varandra, bara repar varandra när de passerar.