M varken mer eller mindre av Petra Backström XXX+
Johanna L och Onekligen har läst, och båda var mer eller mindre lyriska. Många utropstecken i de recensionerna liksom. Själv började jag läsa och kände snarare Jaha? Eller, den har ett driv boken, det har den verkligen, och jag kan förstå att man imponeras av det och av dialogen. Romanen fungerar bra tekniskt, men jag förmår mig inte att över huvudtaget engagera mig i huvudpersonen, Maj, hur mångfacetterad hon än må vara. Hon lallar mest runt, planlöst så här första året efter gymnasiet. Ligger med killar, funderar på deras för- och nackdelar. Åh, i detta nu kommer jag på att boken faktiskt påminner lite grann om den förra året av alla utom mig så innerligt omhuldade Lollo! Jag ska uppenbarligen inte läsa böcker om livsleda karaktärer, så är det bara.
Det jag egentligen gillar mest i M varken mer eller mindre är Stockholmsmiljön, Majs Söder med Slussen och Götgatan och Medborgarplatsen. Förvisso inga särdeles avancerade platser för de infödda, men för mig som bit för bit lär känna Stockholm känns det fint att faktiskt kunna hänga med i svängarna. Och så längtar jag efter våren och sommaren när jag läser, tiden när man kan ha sneakers och skinnjacka (äger förvisso ingen sådan och ämnar inte heller göra det inom en nära framtid, men ni har bilden klar för er, ja?) på sig och ta en öl eller två eller fem på en uteservering. Allra helst på Söder då kanske.
Inte blivit så värst sugen på den här heller faktiskt. Kändes lite gjord, liksom. Men kanske finns ett behov.
Alltså den är på intet sätt dålig, men samtidigt behövs ju gnistan bortom det tekniska! Andra läsare verkar ju dock ha hittat den..
Haha undrar vad du kommer att tycka om Vad heter ångest på spanska? I den har ju min huvudkaraktär väldigt mycket ångest med framtida livsbeslut och gör ju en massa annat för att skjuta upp sina beslut, hehe.
Fast jag älskar ju mörker i böcker, så det är ganska konstigt hur just den här sortens böcker inte alls verkar funka för mig 😀 Din titel gillar jag iaf!
Jee för gillad titel! 🙂
Jag är inte heller jätteimponerad. Kände mig faktiskt för gammal för boken, den passar säkerligen utmärkt till de som faktiskt är unga vuxna/tonåringar för är bra skriven och så men grep inte tag i mig.
Sagan om Sagorna tyckte lite som vi, och jag tror att den passar ett snävt segment: unga och sådana som är likadana som Maj. Varken Anna eller jag kunde t.ex. över huvudtaget identifiera oss med huvudpersonen