The Versions of Us av Laura Barnett XXXX+
Året är 1958. Evas cykel får punktering där hon är på väg till sin föreläsning, och främlingen Jim stannar för att hjälpa henne. Där och då utvecklas historien sedan i tre riktningar – kanske blir de tillsammans, kanske går de skilda vägar. Karriärer, barn, förhållanden, livsöden, alla är de olika och i viss mån ändå lika, beroende på vilken av versionerna man läser just då.

[…] we are alone when we enter the world, and alone when we leave it. But marriage – a good marriage, at any rate – obscures that basic truth.

Jag var rädd att det skulle bli förvirrande med tre olika spår, det fungerade bra med två i Lionel Shrivers f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a roman The Post-Birthday World (dags för omläsning snart känner jag!), men i den boken var det också frågan om ett mer konkret val huvudpersonen hade gjort. I Barnetts roman känns det som att de olika versionerna rullar på lite mer självständigt, även om Eva och Jim såklart fattar en hel del medvetna beslut också, inte bara dras med av Ödet. Men det gick alltså finfint att hänga med i de olika spåren, jag är förvisso glad att jag läste romanen som fysisk bok för att lättare kunna bläddra tillbaka de gånger jag ville försäkra mig om att jag hängde med, men på det stora hela fungerade det smärtfritt. The Versions of Us är också en bok man läser förvånansvärt snabbt, jag sögs i alla fall rejält in i boken direkt och ville tillbringa så mycket tid som möjligt med karaktärerna.

The anger will come, Eva knows – she is alread dimly aware of it, but from a distance, as if viewed from the wrong end of a telescope. For now, there is only this deadening sense of calm.

Språket är väldigt fint, aldrig utsvävande men väldigt ofta träffsäkert och på så vis vackert. Jag gillar också att inget spår nödvändigtvis känns som det rätta eller ett bättre alternativ än de andra, och att vissa saker (dödsfall) inte går att påverka vilka val man än gjort i livet. Vi får följa Eva och Jim i olika konstellationer fram till nutid, vilket också ger fina nedslag i vår närhistoria, utan att författaren för den delen med våld försöker klämma in för många tidstypiska referenser (ja, Louise Boije af Gennäs, jag tittar på dig!). Någon skrev i sin recension på Goodreads att hen inte gillade karaktärerna, det gör däremot jag. De är inte perfekta, men de lever sina rätt så vanliga liv med alla dess krumbukter så gott de kan.

Jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den här romanen, och det känns som om jag inte ens själv ordentligt kan motivera varför. Plocka upp den bara, okej?

The man she might, so easily, have missed: cycling past, not stopping, carrying with him a whole life, a life that might never have been hers to share.