Kudottujen kujien kaupunki av Emmi Itäranta XXXX-
Den unga vävaren Eliana hittar en svårt misshandlad och stum flicka utanför huset hon jobbar i. Flickan tas om hand av husets vårdare, som hittar en tatuering på flickans handled: Elianas namn. Vem är den okända flickan, och vad har hänt med henne?

Janoksen ilme muuttuu. Olen nähnyt sen monta kertaa. Hän hakee asioita muististaan, rakentaa siltoja tämän hetken ja jostain lukemansa välille.

Emmi Itäranta blev berömd med sin debutroman Teemestarin kirja som redan finns översatt till en hel massa språk, bland annat engelska. Den boken har jag haft hemma ett tag, men det var ändå det här bibliotekslånet jag kom att läsa först. Itäranta bygger upp en värld med luftgondoler och alglampor, men samtidigt en värld där alla tränas in i ett visst yrke och helst inte ska kunna så mycket mer utöver det. Ja och så är alla livrädda för att drömma, eftersom det är förbjudet på ön. Blir man påkommen med att bli riden av maran är det raka vägen till De Märktas Hus som gäller.

Emmi Itärantas språk böljar som sjögräset i havet, slingrar sig i intrikata mönster för att sedan rätas ut. Det är vackert, men inte helt lättläst för någon som har ett annat modersmål. Ändå dras jag genast in i berättelsen, följer med längs vindlande gränder och hör vävstolarnas rytmiska dunkande. Det är en dystopisk värld Itäranta tecknar, men de vackra detaljerna gör den nästan fantasy-lik. Det är ingen värld man vill bo i, men att läsa om den är en njutning.